Igår tog jag ett eller tre glas vin med Ullis. Vädret vad minst sagt ruskigt. Kallt, blåsigt, regnigt, rått, tröstlöst. Jag hade helt glömt bort att det kunde vara så. Istället har jag anammat en romantisk bild av hösten som en gyllene era, där tankarna blir lika klara som luften och världen pryds av färgglada löv. Den där biten med dyngsura strumpor och iskyla har jag valt att förtränga.
Idag vaknade jag upp med det här på mitt soffbord: