Hur kan man vara så dålig och lat som jag är nu? Jag borde vinna ett pris. Jag vaknade återigen efter klockan tolv, trots väckarklockor och andra störande moment.
Som tur är har jag, som finns att läsa här nedanför, fått ett nytt kreativt kall i livet. Och under min research upptäckte jag att på Panduro Hobby - som råkar vara pysselfanatikerns mecka - finns det inte bara all lera och alla pärlor och lim och scrapbookingingredienser i världen, utan även spännen som ska användas som hårspännen. Som man kan dekorera med vad man vill. Det är ju helt perfekt. Varför har jag aldrig kommit på det här förut? Jag kommer snart äga en diger samling haute couture-krimskrams.
Ungefär samma sak tänkte jag när jag hörde talas om livscoacher och andra bullshit-konsulter - varför kom jag inte på det här först? Det är en ofelbar idé - att bara ordbajsa i vaga termer inför en massa mindre vetande för betalning.
Nåväl, jag föredrar det hårda livet som missförstådd konstnär.
Jag har aldrig varit någon conaisseur d'art direkt. Jag menar, jag gillar att gå på moderna, jag gillar att gå på nationalmuseum, men jag hatar när det kommer till att diskutera motiv och symbolik, för det tenderar att bli så jävla spekulativt. Jag förstår mig inte på abstrakt tänkande, om det inte rör något slags system som är allmängods, typ matematik eller språk. I mina ögon är Bauer way ahead of Picasso.

Jag är ingen tölp, förresten, jag passerar alla gånger för en blivande kulturkärring.