Jag håller på att tvätta. Bakgrunden till detta är att jag hittade en tröja som jag hade glömt bort att jag hade. Jag köpte den, satte på mig den, och drack kaffe ur en papercup och spillde självklart över tröjan. Take away-muggar är oerhört flärdfulla, men helt omöjliga att dricka ur. Det blir kondens, det rinner av vatten från locket, det skvalpar ut skållhett kaffe över handen, man måste byta hand var tredje sekund för att inte bränna sig. Jag vet inte varför jag ändå envisas med att köpa dem. Jag älskar idén att få ha med sig kaffet överallt. Jag älskar idén med kaffe. Förutom att jag hatar baristatyper.
Dessutom har jag läst DN och SvD, druckit kaffe (såklart), fått ett utbrott över min sega dator, och reflekterat över den florentinska renässansen. Min föreläsare tryckte hårt på den punkten. Vi ska läsa under två veckor, reflektera under de nästa tre. Jag personligen tycker att det är lite mycket begärt att läsa allt det under två veckor. Jag kommer att få en hjärnblödning. Tack och lov är iaf Ambjörnsson ute ur leken. Ambjörnsson är visserligen väldigt behaglig att läsa, men när det gäller att trycka in fakta har den andra litteraturen visat sig bättre.
Dagens dilemma är om jag ska gå på spinning 15.30 eller 17.30, eller vänta tills 18.30. 18.30 är det nämligen 80's metal-tema. Jag har en känsla av att jag skulle gilla det.

Jag läste just om den lite udda traditionen att som förälder smälla till sin dotter när hon fått sin första mens.
Jag fick ingen smäll, men väl en utskällning. Det var jävligt onödigt av mig att få mens, och det kostade sjukt mycket med bindor och tamponger och bara så jag visste så fick jag köpa det själv.
Jag hade vid det laget grinat och haft ångest hela dagen eftersom jag inte ville berätta det för någon, men samtidigt inte visste hur jag skulle hantera det så att ingen någonsin fick veta. Eftersom jag var tvungen att köpa mensskydd själv fick jag gå till ICA i största hemlighet och köpa "diskreta bindor", i en neonfärgad prasslig förpackning som drog allas uppmärksamhet till sig. Till råga på allt satt det en snygg kille i kassan. När jag kom hem upptäckte jag att jag hade köpt gigantiskt stora nattbindor och jag vågade inte gå tillbaka till ICA på väldigt länge.
Andras mammor firade deras första mens med presenter och uppskattning.

Jag tycker fortfarande att det är pinsamt att köpa bindor och tamponger. Därför köper jag Ellen-tampongerna på apoteket, för apotekstanterna har nog med herpeskunder och konstiga utslags-människor hela dagarna, så de bryr sig inte om man vill köpa tamponger.

Nu har jag äntligen avslutat arbetet med att prydligt skriva ner svar på alla instuderingsfrågorna. Min handled kommer aldrig att vara densamma. Nu har jag 23 timmar på mig att finslipa det som behövs. Ja, tentan är imorgon, på en lördag. Halva helgen är förstörd. Men det är förstås ingenting mot hur hela den här veckan har förstörts. Min tröst är att det verkar vara något slags snöoväder ute, så det verkar inte som att man missat något.
Det som irriterat mig mest är att många frågor inte verkar vara anpassade efter kurslitteraturen, det kändes som att det fattades en bok. Jag började tyvärr gå över till en bok som vi ska använda i nästa moment, och nu kan jag inte bortse från vad jag vet utifrån den boken.
En fråga handlade om kvinnosynen på medeltiden, och jag måste konstatera att min historiesyn är jävligt anakronistisk. Jag kan inte hjälpa att lägga värderingar utifrån mig själv och min samtid när jag läser om hur gäng av män gav sig ut efter lovliga byten för gruppvåldtäkter i städer och samhällen på senmedeltiden. Inte för att våldtäkt egentligen var lagligt, men man såg mellan fingrarna på sådana våldtäkter, eftersom offren fick skylla sig själva för att de varit utanför hemmets skydd. Våldtäkt verkar främst ha varit ett egendomsbrott, eftersom kvinnan var mannens "egendom". En gift kvinna kunde inte våldtas av sin man, eftersom hon hade som plikt att ställa upp på samlag. En prostituerad kvinna kunde inte våldtas eftersom hon per definition redan hade gått med på samlag med flera män.
Jag skrattar högt när jag läser om hur Plinius ansåg att mensblod var så giftigt och förorenat att det dödade växter och gav hundar rabies. När kvinnans menopaus inträtt och hennes kropp inte längre renade henne från avfallet kunde istället hennes blick bli giftig, och farlig särskilt för små barn.

Mer skoltjafs: jag fick tag på de tre tråkigaste och dyraste böckerna på nästa moment på biblioteket! Jag har med andra ord sparat pengar, och det är ju alltid glatt.

Nu ska jag ut och köpa inflyttningsfestpresenter.

Jag vet att det är lite fånigt. Men jag älskar Leif GW Persson. Det är inte för hans insatser på "Efterlyst", även om jag älskar hans trötta, smått apatiska svar på tittarnas sms. Lite som snooker-kommentatorn på Eurosport, en annan man jag aktar högt.
Nej, främst är det hans litterära insatser jag älskar honom för.

Sitter med instuderingsfrågor och härjar. Allting har gått jättebra tills det här dök upp: "Jämför utvecklingen i öst med den i väst!". Jävla vaga skit. Jag blir tokig. Med tanke på kronologin i frågorna utgår jag från att det är östrom och västrom jag ska jämföra, annars blir det förstås ännu värre, men exakt vilken utveckling menas? Kristendomens utveckling ligger väldigt nära till hands, men ändå?

Jag skulle ha gått på spinning klockan elva, men då låg jag tydligen fortfarande och sov. Den situationen skulle kunna sammanfatta mitt liv. Well ... det får bli ett senare pass.

För inte så länge sedan, när jag gick på gymnasiet, betydde emo emotionell pop/rock/punk. Med en tillhörande stil. Om jag hade färgat håret svart, klippt det kort, haft tjocka svarta glasögonbågar, en söt rosa band-t-shit, ett par jeans och ett par skateskor/converse, och framhävt mitt lyssnande på Get up kids hade jag kanske också kunnat tillhöra emogänget. I regel såg man ganska proper ut om man var emo. Jag uppfattade det som en subkultur light, inte som en rebellisk, obstinat och otvättad sådan.
Nu verkar istället begreppet ha fått en vidare mening, som kan sammanfatta allt det som J-Lindeberg-pubertetsungarna ogillar hos oliktänkande. Det var främst min fjortonåriga bror som uppmärksammade mig på detta. Eftersom han inte ville uppfattas som en jävla tönt skulle han ha ett par jeans som kostade över 1500 kronor. Det var tönt-gränsen i hans skola. Min mamma invände, såklart. Det är ganska korkat att lägga ner de pengarna på ett par jeans till en unge som växer i storlekar månatligen. Men de billigare alternativen skulle, enligt min bror, innebära att han skulle bli sedd som ett "punkar-emo", vilket var det värsta som skulle kunna hända.
Hur likformiga och tråkiga subkulturer än må vara, så verkar de som genomlevt någon slags subkultur-era i tonåren utvecklas till bättre människor, i min mening, senare i livet. Jag kan inte hjälpa att dra den slutsatsen. Det verkar ge upphov till ett grundläggande ifrågasättande av konventioner, om än inte alla, som man kanske inte skulle ha brytt sig om annars. Dessutom är det roligare med såna ungar än med hockeykillar som tror att god smak är att ha rätt logga på en mjukiströja. Eller som går runt och spanar in röven på andra människor, för att kunna avgöra vad de har för jeans, identifiera dem och sluta sig till vilken prisklass de kan ha legat i, och efter detta kanske klassa personen som ett "punkaremo" och värdera den därefter.

Nu har jag suttit såhär: "Thomas av Aquino ... bla bla bla ... förena aristotelismen med kristendomen" eller "ibn Rushd ... bla bla bla ... förena aristotelismen med islam".
Och så plötsligt dyker William av Ockham upp, och allting blir intressant igen.

Jag är dålig på att plugga. Jag ägnar alldeles för mycket tid åt onödigheter. Idag har jag ägnat nästan hela dagen åt islam, från 600-talet och några århundraden framåt. I instuderingsfrågorna finns tre frågor om islam. Av 83 frågor. Jag borde alltså ägna mig åt att besvara dem tre frågorna, och ögna igenom resten. Istället studerar jag ingående hela bakgrunden.
Det är säkert inte fel med lite kontext, men jag slösar ju bort hur mycket tid som helst på det. Fast jag är medveten om problemet fortsätter jag. På samma sätt var det med bakgrunden till det antika Grekland: jag ägnade en hel dag åt att studera hur skriftspråken hade utvecklats. Det fanns det ingenting om bland instuderingsfrågorna.

I övrigt har jag lagat chili, som blev sådär. Jag har ingen aptit, bara hunger. Hungrig blir jag å andra sidan exakt var tredje timme, på ett akut sätt.

Det är fortfarande ljust ute, och klockan är över fyra. För ett tag sedan var det mörkt ute vid tre.
Måste konstatera att det blivit lite bättre.

Igår jobbade jag, jag hade sovit två timmar (mellan 06 och 08, jag skulle egentligen gå upp 06). Jag vaknade efter två timmars väckarklockslarm, och hade ganska ont i halsen. Kände mig dessutom ganska stressad, med tanke på att min fina plan att komma tidigt till jobbet hade misslyckats. Som tur är jobbar jag när jag jobbar, och får börja och sluta som jag vill, så länge jobbet blir gjort. Tanken på pengar gjorde mig så desperat att jag ignorerade mitt halsont och åkte direkt.
Efteråt däckade jag i min säng, och vaknade upp vid åttatiden. Jag hatar att somna sådär på eftermiddagen, och förstöra en potentiell dygnsrytm, som brukar komma av att man en dag tvingas upp efter för lite sömn.
Jag tjurade och kollade på melodifestivalen. Det är bland det värsta jag har gjort.

Imorgon ska jag gå på mitt livs första spinningpass. Jag har alltid tänkt mig att jag måste avsky den sortens träning, den innehåller flera avskyvärda moment:
1) Motionscykel: ett obekvämt och tråkigt sätt att motionera.
2) En (antagligen) hurtig passledare: en sån som man hatar, men vars lår man avundas.
3) Dålig, opeppande musik.
4) Konditionsträning: det är mycket roligare att styrketräna.
Men det här blir bra för mig, när jag väl är instängd i spinningsalen kan jag ju inte gå därifrån, för alla kommer se mig när jag ger upp. Och jag är ganska envis, så länge någon annan bevakar mig, det vill säga. Det innebär att jag kommer vara tvungen att riskera vestibulit och hög puls för min stolthets skull.

Idag var jag först på föreläsning om Filon, Origenes, Plotinos, och några andra gubbar. Sedan spelade jag och Henrik badminton. Det var kul, och jobbigt. Jag ansåg att jag fick springa väldigt mycket mer för att kompensera för mina korta armar och min i övrigt korta person. Henrik kunde ju nå över hela planen. Kändes det som.
Gud, vilka dåliga bortförklaringar.
Vi bestämde oss iaf för att fortsätta spela ungefär en gång i veckan. Jag tänker förbättras.

Ni som inte redan sett tv-serien och filmen Strangers with candy, måste jag genast rekommendera att göra detta.

Återigen ett nyttigt inköp: ett styrketräning och spinning-kort. Så ska jag försöka övermanna den lathet som härskar över min kropp sen jag slutade träna, någon gång i somras.

Annars har jag läst en otrolig massa om hellenismen, och olika skolor av tänkare och tänkande under denna tid. Jag har kommit fram till nyplatonismen, och behöver faktiskt en paus.
Jag letade reda på Monty Pythons The philosophers drinking song istället, önskade att jag var bättre på att förvara alkohol under längre tider i mitt hem och hade en sing-a-long:

Immanuel Kant was a real piss-ant who was very rarely stable.
Heidegger, Heidegger was a boozy beggar who could think you under the table. ..
David Hume could out-consume Wilhelm Friedrich Hegel.
And Wittgenstein was a beery swine who was just as sloshed as Schlegel.
There's nothing Nietzsche couldn't teach 'ya 'bout the raising of the wrist.
Socrates, himself, was permanently pissed.
John Stuart Mill, of his own free will, after half a pint of shandy was particularly ill.
Plato, they say, could stick it away, half a crate of whiskey every day!
Aristotle, Aristotle was a bugger for the bottle,
And Hobbes was fond of his Dram.
And René Descartes was a drunken fart:
"I drink, therefore I am."
Yes, Socrates himself is particularly missed;
A lovely little thinker, but a bugger when he's pissed.

Jag har köpt en peruk. Och lagt bud på ytterligare en. Så ska det bli slut på dåliga hårdagar, frisyrångest, hårfärgsdilemman, luggtveksamheter och så vidare. På det här sättet kan man alltid ha det håret man vill ha.

Annars har jag varit yr och illamående hela dagen. Det känns som att jag är till havs, eller som att jag spenderat en vecka i en karusell och just klivit av. Det är minst sagt spännande.

Idag är jag glad. Jag fikade med Anna, och höll på att frysa ihjäl varenda gång jag var tvungen att vara utomhus. Nu har jag uppgraderat till varmaste jackan, varmaste mössan, och varmaste handskarna.
Jag har betalat alla räkningar, och har massa pengar kvar. Jag har insett att jag kommer få en trevlig semesterkassa i form av skatteåterbäring.
Jag och Anna instämde båda i tesen att vi är för gamla för att gå ut. Det är inte kul att betala dyra inträden för att stå och skrika i någons öra resten av kvällen, köa för att hämta ut sin jacka, eventuellt få juck-killar runt benen, and so on. Det är mycket roligare att ta en öl. (Varför finns det inga ölcaféer kvar?).

Dessutom har jag lyckats övertala Henrik att börja spela badminton med mig!

Igår övergav jag läsandet för en middag i Hammarby sjöstad, (och lägenheten jag kunde ha haft om inte tretusen människor registrerat sig på sssb någon gång under medeltiden, och har för många ködagar för sitt eget bästa). Skit.
Vi fick canneloni, och gino till efterrätt, och calvados till kaffet (så kan man känna sig som Martin Beck för en stund). Sedan spelade vi poker, och jag förlorade stort första gången, och vann nästan andra gången, vilket mest berodde på att jag vid det laget blivit vårdslös och tydligen visade mina kort. Jag skulle dessutom hålla koll på min klänningsauktion, men det misslyckades jag med. Ingen galaxyklänning till mig. En från Roland Mouret kostar 2300 dollar, det kan iaf jag glömma. Men - i mina efterforskningar hittade jag ett liknande klänningsmönster från vogue, som jag kanske kan få tag på.
På vägen hem hittade jag ett busskort som någon hade satt fast på anslagstavlan i trapphuset, med en liten lapp som det stod: "Varsågod!" på. Tack!

Sedan kom, som alltid, migränen som ett paket på posten. Hela hemresan satt jag och kände min skyhöga puls genom en ven i pannan, och höll på att kräkas. Det blev inte bättre av att det kom en jävla idiot och satte sig och lyssnade högt på dålig musik i närheten av mig. Min dåliga hälsa fick mig dessutom att skippa föreläsningen idag, och nu har jag dåligt samvete över min karaktärsbrist.

Jag hatar människor, lite mer för varje dag. Idag var det människorna på Betapet, återigen, som gjorde mig till en större misantrop.
När man lägger ett ord som en annan människa inte kan innebörden av så är det självklart så att man fuskat. Det kan inte vara så att människors vokabulär kan skilja sig åt. Eller att jag kan fler ord än dig, din dumma subba.
Jag lade "venös" och var sedan tvungen att gå igenom vad en ven, en artär och vad kapillärerna var. En liten lektion fick jag hålla för en människa som är 13 år äldre än mig. Man skulle kunna tycka att det borde räcka med lite fantasi för att förstå vad "venös" har för innebörd.
Sedan "camp". Kan det var en slags substantivform av "att campa"? Det utgick jag från när jag lade det, och ordet godkändes.

Jag är så jävla ledig att jag inte vet vad jag ska göra. Egentligen är det inte sant. Jag har hundratals sidor att läsa, till exempel. Plus några ärenden att uträtta. (skomakare, gymkortsinköp, terminsmärkesutskrift, o.s.v.). Sånt som är skönare att skjuta upp, det vill säga.
Funderar istället på att promenera till NK och köpa strumpbyxor med söm. Strumpbyxor med söm är det snyggaste som finns, nästan. Jag försöker googla fram en bild för att visa hur jävla snyggt det är, men jag hittar bara fula porrstrumpbyxor, och inte alls såna som jag tänker införskaffa.
Jag funderar dessutom på att bli svarthårig igen. Men jag minns hur jobbig utväxten var så det lär aldrig hända. Men det kommer vara så fint med en svart galaxyklänning som jag kanske vinner på en auktion om jag har tur, och ett par svarta strumpbyxor med söm.