disco dynamite - mr flash

Igår försökte jag mig på det här med att handla bikini. Jag repade mod i ett par timmar på jobbet, och sedan gick jag iväg till Ringen och sedan till det senaste tillskottet i Stockholms galleria-värld: Skrapan. Jag avråder starkt från att åka till Skrapan som ett mål i sig. Om man inte blir helt till sig av att shoppa i 3-butiken. I såna fall: go for it!
Den dystra rapporten från Söders bikini-marknad är dock att den som vill köpa en bikini får vänta tills nästa vår, eller något sånt. Utplockat, inga matchande delar kvar, and so on. Så jag får nöja mig med min sailor-bikini anno 2006 i år igen. Jag försöker mig på att köpa en bikini i Sundsvall eller Härnösand istället. Precis som jag tänkte passa på att klippa mig, boka manikyr och kanske göra en bröstförstoring - allt är så billigt i Ångermanland. Jag betraktar Ångermanland som det nya Ryssland. En nyligen kollapsad öststat där allt kan köpas för en spottstyver.

Nu ska vi göra tapasrätter till middag och sen ska jag baka chokladmuffins med vit choklad i som jag ska ta med mig till jobbet imorgon. Det är ju min sista dag. (Jag vill skrika ut den sista meningen).

sway - julie london

Jag vill ta tillbaka allt ont jag sade om den Beatleslyssnande grannen. Vi har nämligen fått nya (och värre) grannar. De verkar leva för att lyssna på Rockklassiker (radiostationen) med balkongdörren öppen. Idag fick jag dessutom en exklusiv inblick i deras efterblivna skivsamling. Jag var tvungen att uthärda gamla Marilyn Manson-låtar och det kan jag faktiskt inte tolerera hur som helst.
Men sen var det dags att försöka hitta ett ställe att bada på. Helst nära. Så vi tänkte att Brunnsviken kunde funka. Jag visste inte att så många ensamma och nakna män hade tagit sig dit för att sitta och väcka anstöt. Efter att ha sett siluetten av en gravitaionstyngd sädessäck för mycket så blev det tillslut att vi gick hem och duschade kallt och bråkade om vilken film vi ville se.
Och nu sitter jag och försöker att boka biljetter till Sundsvall på cp-SJ. Snälla, skjut mig.

where our heart is - randy

Mitt jobb gör mig helt avtrubbad. Till exempel reagerar jag inte på att stirra upp i en blodig fitta. Jag reagerar inte. Det är liksom vardag för mig numera. En vardag jag mer och mer vill komma bort från. Jag vill återgå till det läget där en blodig fitta är något man vänder bort blicken för.

Sen tänker jag att det måste ändå vara skönt. För patienterna alltså. Om jag var tvungen att ligga med särade ben inför främmande personer så skulle jag nog vlja att de var avtrubbade och inte lyfte på ögonbryen eller ville kräkas. Dessutom är det ett tecken på att jag aldrig kommer kunna stanna för evigt inom vården. Jag reflekterar nämligen över det faktum att jag är avtrubbad och inser det absurda i situationen. Hade jag platsat inom vården hade jag inte insett det absurda. Så måste det vara.

Samma sak med mjölkstinna bara bröst. Och babykräks över arbetskläderna. Och jättestora klumpar av koagulerat blod. Snart kommer jag kunna äta chokladpudding och titta på 2 girls 1 cup samtidigt, så härdad är jag på väg att bli.

I've changed my plea to guilty - morrissey

Jag är helt sjukt sliten efter helgen. Det är verkligen ingen avkoppling, att tömma kartongvin. Det får bli ett slut på det nu.

Har två veckor kvar, eller 1½ faktiskt, på arbetet och längtar helt sjukt mycket efter lite riktig ledighet.
Dessutom längtar jag till hösten, och kommer att minnas sommaren 2008 som en otroligt ful period. Hösten är alltid snyggare och bättre. Jag har redan bestämt vad min årliga beställning från H&M.com ska innehålla. Jag fattar inte hur man plötsligt kan bli uppspelt av ett par auberginefärgade strumpbyxor och en grå yllekjol. Det här med årstidsväxlingar är verkligen som att genomgå puberteten all over again för mig.

I've just seen a face - the beatles

Igår när jag kollade på tv så smällde det plötsligt bara till. Det var inte så mycket ljudet som skalvet som for genom huset. Jag trodde genast att någonting exploderat, fast kanske långt bort? Kanske statoilmacken smällt upp? Kanske någon sprängt bankomaterna vid universitetet? Eller vad folk nu spränger. Sen tänkte vi att det kanske var något militärplan som sprängt ljudvallen under en övning. Inte fan vet jag, jag kan inte sånt här.
I alla fall så hade smällen hörst högst på Lidingö och på Djursholm, men där har inga tecken på detonation funnits. Och ett jordskalv var det inte, enligt någon seismolog.
Alltså, vad var det då? Och för två veckor sedan ska samma grej ha hänt på en annan plats i Stockholm.

Nu har jag ätit en omelett innehållandes köttbullar, rödlök, paprika, champinjoner, chili och ost. Ska sukta efter affischer på allposters.com och gå en promenad.
Men alltså, ingen vill göra någonting med mig! Det är sant för jag har försökt och alla är så svårflörtade och måste bokas upp veckor i förväg om man ska kunna göra en enkel grej. Ring mig, ring mig, ring mig. Så där. (Jag förgås!).

Ps! Någon granne spelar I've just seen a face med Beatles på repeat. Jag har alltid gillat den låten, men är beredd att komma på bättre tankar nu.

straight to hell - the clash

Jag kom in på den juridiska översiktskursen. Först blev jag väldigt förvånad, men nu har jag ångest. Jag känner mig inte riktigt som en juridikstudent och kommer nog aldrig att känna mig som en. Faktum är att jag är lite rädd, för allting verkar otroligt seriöst. Men alla vet ju att institutionernas hemsidor ofta bara utgör en vacker fasad. Så jag kan nog lugna mig.

Idag har jag gått en jättelång promenad, lagat wok och slöat. Ikväll ska jag äta lax och dricka rosévin.

Och såhär ser det för tillfället ut i lägenheten. Det är lite kalt än så länge. När vi får pengar ska vi göra en stor beställning på allposters och åka runt på loppisar.



Matbord och min nya dator.



Soffa och nytt soffbord. Ny matta och ny soffa är i planeringsstadiet. Men jag kan tänka mig att ha kvar soffan av ren snålhet.




TV, stereo, etc.



Vi har balkong.



Vi ska fixa iordning lite här. It's just a question of tii-iime. And it's running out for you.



Köket är ett s.k. arbetskök.



På hyllplanen sitter såna här fina blommiga bårder. Jag älskar dem, men Henrik ville riva bort dem direkt. Jag fick i alla fall ha kvar dem.



Sovrum. Det där är mitt sminkbord - d.v.s. det är en helt vanlig bänk från ikea som man kan ha en spegel på. As good as any. Jag ska hitta en pall som jag ska sy en fin dyna till och så ska jag sätta upp fina saker i stringhyllan ovanför. Det kommer bli jättebra.



Del av hallen.



Vi köpte vita Billy-bokhyllor. De är i arbetsrummet, som jag inte tog några bilder på. Det var helt enkelt inte i skick. Men för den nyfikne så finns där även ett skrivbord, två till datorer, en skrivare och lite annat dammalstrande geråd.

När jag får pengar ... då. Då jävlar.



rock the casbah - the clash

400 kronor kvar på kontot. 2½ vecka kvar till lön. Vad gör man?
Min prio ett är att äta ur mitt digra skafferi, där jag bunkrat upp så mycket mat att jag kan överleva både polarisens kollaps och den påföljande syndafloden, och säkerligen ett ödeläggande av halva jordklotet med hjälp av  en vätebomb, eller vad helst de kallar de där bomberna som är värre än atombomberna. Som framgår är det alltså inte direkt tomt på hyllorna. Till och med min mor, som alltså är mor till både mig och mina tre bröder och vet vad det innebär att ha storhushåll, förvånades över det tilltagna hamstrandet som pågick i mitt skafferi.
Äsch. Så länge det finns kaffe kan man faktiskt inte klaga.

Dessutom är det bara 3½ vecka kvar tills jag blir ledig. Jag ska först åka till skärgården och grilla, dricka vin och ta båten ut till någon fin klippa att bada vid. Sen blir det antagligen Norrland och vårt fina landställe som jag inte besökt på ett par år. Slutligen blir det väl utomlands någonstans. Hoppas jag på.


master and servant - depeche mode

Nu har jag internet plus att jag fått en liten bärbar dator av Henrik. Jag älskar den. Nu ska den få en egen väska att bo i också. Sen kan vi åka första klass på X2000 och bara ha det bra. Internet ingår ju i första klass.

Det gick bra att flytta, men flyttstädningen pajade mina händer. Jag gör fan aldrig om det. Nästa gång anlitar jag en städfirma. Bära kartonger och möbler kan jag göra själv (with a little help from a friend) men att städa, det är för jävla jobbigt. Aldrig mer. Dessutom känns det som ett sånt ansvar. Varenda millimeter ska vara kliniskt ren. Det är ganska pressande.
Jag trivs som fan i den nya lägenheten, sover bra, går upp och jobbar, och tar ett smärtsamt hett bad då och då, och räknar dagarna tills jag ska vara 100% ledig. Då blir det först skärgårdshäng ett par dagar, sedan tåget upp till norrland och landstället. Jag hoppas på en sista minuten till medelhavet som pricken över i:et.