if i don't have you - gregory isaacs
Ännu mera matblogg!
Idag var det dags för ett nytt vegetariskt recept, nämligen majsbullar. Receptet kommer från Den stora vegetariska kokboken. Till skillnad från förra gången går majsbullarna snabbt att göra. Det skulle i så fall vara stekningen som tar lite tid. Bland ingredienserna finns majspuré, och det är helt enkelt en barnmatsburk med majspuré för den som undrar. Det är också bra att ha lite hushållspapper hemma att låta majsbullarna rinna av på efter stekning.
Majsbullar (cirka 22-24 stycken)
3 dl vetemjöl
1½ tsk bakpulver
1 tsk koriander
1 tsk spiskummin
125 gram avrunnen, konserverad majs
125 gram majspuré (det var precis en burk)
1.25 dl mellanmjölk
2 ägg (lätt vispade)
2 msk gräslök (jag använde fryst gräslök)
1 dl olivolja (för stekning, kan behövas mer)
salt
peppar
1. Börja med att blanda mjöl, bakpulver, koriander och spiskummin i en skål. Gör en liten grop i mitten av skålen, där du tillsätter de vispade äggen, mjölken, majskornen, majspurén, gräslöken och salta och peppra. Blanda ihop allting till en smet.
2. Värm upp olivoljan i en stekpanna. Lägg ner rågade matskedar smet i pannan, med lite mellanrum. (Majsbullarna expanderar nämligen något). Stek två minuter på varje sida, eller tills de fått fin färg. Låt de sedan rinna av på lite hushållspapper.
Nu har jag lagt ner alla majsbullar i lådor. Så ikväll, efter träningen, ska jag äta majsbullar med bönsallad och sweet chilisås. Nice:
christian olsson - sibiria
Idag tog jag sovmorgon. Vaknade upp oförklarligt pepp, har ätit granola med yoghurt, druckit kaffe och segat framför datorn. Det är ju valborg och allt. Vi har köpt en flaska vino verde som eventuellt konsumeras under kvällen. Men innan dess ska jag gå till biblioteket, träna spinning och laga lite mat. Och innan söndag ska jag springa 6 km igen. Nu ska jag hålla stenhårt på två joggingrundor i veckan.
Igår handlade vi för två veckor, för 900 kronor tillsammans. Håller den här planeringen och håller nästa två veckorsplanering, då har jag ... sänkt mina matkostnader något helt fantastiskt mycket. Och jag ska inte ens äta äcklig mat. Ville bara skryta.
the message - grandmaster flash and the furious five
På kvällen testade jag att göra granola. Granola verkar vara ungefär samma sak som müsli, förutom att det är roligare att säga granola, eller åtminstone lite omväxlande. Receptet kommer ursprungligen från Fitness Magazine (#5/2008), (som för övrigt borde få en eloge för alla fina recept som jag alltid blir så sugen på att prova), men är aningen modifierat av mig.
Granola (cirka 1 liter)
4 dl havregryn
1 dl solroskärnor
½ dl sesamfrön
½ dl pumpakärnor
½ dl grovt hackade hasselnötter
½ dl linfrön
1 msk farinsocker
2 msk rapsolja
2 msk honung
2 msk vatten
½ dl russin
(Om man vill kan man även krydda granolan med t.ex kanel).
1. Sätt på ugnen på 150 grader. Blanda alla ingredienser utom russinen, och sprid ut dem på en plåt klädd i bakplåtspapper. Sätt in plåten i ugnen, (jag satte den i mitten), och håll koll på granolan. Rör om ibland.
2. När granolan blivit gyllenbrun är det dags att ta ut den och blanda i russin. Häll sedan upp granolan i någon fin burk. Klart!
hurt so good - susan cadogan
När man har en liten blogg kan man ju inte ha en frågestund. Det skulle vara skitpatetiskt. Men man kan ju alltid fylla i skunkformulär, det nästa bästa.
1. Hur gammal är du om fem år? 30 jordsnurr.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Henrik!
3. Hur lång är du? 163 cm.
4. Vilken är den senaste filmen du sett? Kill Bill 2, för den gick på tv när jag hade tråkigt.
5. Vem ringde du senast? Mamma.
6. Vem ringde dig senast? Ordfront.
7. Hur löd det senaste sms:et du fick? "Kan du jobba x/y?". Min inkorg är full av den här sortens sms. I'm a lucky gal.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Sms. Har lite telefonfobi.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta. En eftermiddag kom de och hämtade mig på dagis och förkunnade att de hade gift sig under dagen.
10. När såg du senast din mamma? Förra helgen.
11. Vilken ögonfärg har du? Gröna, säger Henrik.
12. När vaknade du i dag? 08.55
13. Vilken är din favoritjulsång? Helga natt med Jussi Björling eller nåt. Snart kommer änglarna att landa med Ulf Lundell.
14. Vilken är din favoritplats? Sängen.
15. Vilken plats föredrar du minst? Arninge.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Hatar såna frågor.
17. Vad skrämde dig om natten som barn? Att någon skulle ligga under sängen och gripa tag i mig.
18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? Tråkigaste humorn, jag vet, men det här. Det är liksom inte kul.
19. Hur stor är din säng? 120 trängs vi på.
20. Har du stationär eller bärbar dator? En laptop.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Alltid kläder. Annars ligger man ju hud mot hud med sig själv. Groteskt.
22. Hur många kuddar har du i sängen? En stenhård, ergonomisk.
23. Hur många landskap har du bott i? Ett.
24. Vilka städer har du bott i? En.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota. Eller tygskor, det är skönt.
26. Är du social? Måttligt. Just nu är jag så pass asocial att jag har drabbats av talsvårigheter. I skarpa (sociala) lägen låter jag som en tuggummituggande fjortis som nyligen fått en massiv hjärnblödning.
27. Vilken är din favoritglass? Solero, faktiskt. Jag vet, det är typ en fryst bärsörja, men det är lite refreshing.
28. Vilken är din favoritefterrätt? Glass.
29. Tycker du om kinamat? Ja!
30. Tycker du om kaffe? Ja!
31. Vad dricker du till frukost? Kaffe och vatten.
32. Sover du på någon särskild sida? Ytterst.
33. Kan du spela poker? Kan jag sitta upprätt, inte visa korten och ha ett hum om vad spelet går ut på?
34. Tycker du om att mysa/kela? Ja, så länge det inte blir för mycket hud mot hud.
35. Är du en beroendemänniska? Är inte alla det?
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Ja.
37. Vill du ha barn? Jag vet inte, jag skulle vilja ha ett barn på halvtid. Har ingen större lust att vara gravid eller föda barn. Slöseri med tid.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska, lite franska, rövarspråket.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej. Men jag har fått transport till akuten i min gympalärarinnas bruna saab.
40. Föredrar du havet eller en bassäng? Bassäng, så slipper man salt, maneter, vithajar, fel temperaturer och annat dravel.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Att döma av mitt kontoutdrag är det mat.
42. Äger du dyrbara smycken? Nej, jag äger bara krimskrams.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? HIMYM och lite blandat på SVT.
44. Kan du rulla med tungan? Nej, jag kan visst inte det.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Emily.
46. Sover du med gosedjur? Ja.
47. Vad har du för ringsignal? Vet inte vad den heter.
48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Har ett par skor, skitsnygga.
49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? En lampa.
50. Flirtar du mycket? Nej, jag kan inte flirta.
51. Kan du byta olja på bilen? Jag kan inte ens köra bil.
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Se ovan.
53. Vilken var den senaste boken du läste? Farornas väg av Robert Jordan, alternativt Reklam och hälsa-antologin.
54. Läser du någon dagstidning? Nej, men kollar dn.se.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.
56. Dansar du i bilen? Jag sittdansar av princip inte. Men jag sjunger med i låtar ibland och gestikulerar vilt.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? Minns inte, så länge sedan var det.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Vilka hyllor mina böcker står i på biblioteket.
59. När var du i kyrkan senast? I Bologna gick vi in i San Petroniokyrkan.
60. Vem var din favoritlärare på högstadiet? Håkan, matteläraren och C-G andra matteläraren. C-G bar alltid labbrock med ett paket Prince i bröstfickan och hade världens mest insiktslösa comb-over.
girlie girlie - sophia george
Nej, nu tar jag ett ämne som känns så tjejigt det bara kan bli. Psykiatrihistoria. Psykofarmaka. Prozacdebatten. Idag sticker jag iväg till alla bibliotek som är stängda valborg - första maj och lånar böcker som heter saker i stil med:
Medicin mot livet, om antidepressiva läkemedel (Lars Grip)
Psychosomatic, feminism and the neurological body (Elizabeth Wilson)
Prozac on the couch, prescribing gender in the era of wonder drugs (Jonathan Michel Metzl)
Tabletter för känsliga själar, den antidepressiva revolutionen (Fredrik Svaneus)
Pillret (Ingrid Carlberg)
(Förresten. Haha!)
Och imorgon åker jag till KB och kollar lite uppbeställt material. Seså.
hush - krs-one
Jag vaknar av KRS-Ones Hush varje morgon jag inte har lyxen att få vakna utan väckarklocka. Henrik använder den som larmsignal på sin mobiltelefon. Vid det här laget har jag utvecklat ett intensivt hat mot den här låten. Eller, hat kanske inte är rätt ord. Rädsla, kanske? Så fort jag hör den i andra sammanhang känner jag mig helt panikslagen och vill springa fram och stänga av ljudet. Jag går från normal till nyvaken, livrädd, hysterisk uppskrämd och ångesthärjad, om det så är på kvällen jag hör låten. Det kan inte vara hälsosamt att vakna på ett så uppstressande sätt.
Nu har jag relativt nyligen vaknat av denna låt. Jag ska gå pinsamt oförberedd till mitt handledarmöte.
the funeral party - the cure
Ikväll läser jag i den här:
... och försöker bli inspirerad.
Dessutom måste jag planera matlagning igen. I veckan ska jag testa att laga majsbiffar och att göra en granola.
fire in cairo - the cure
Idag började jag läsa en temakurs, Den tidigmoderna staten och den politiska teorin. Det låter som skräddarsytt för mig, så jag hoppas att det ska bli kul. Och så stötte jag på min uppsatshandledare uppe på institutionen och bokade in ett möte med henne imorgon. Kändes underligt att vara i skolan, men effektivare än att alltid sköta allt hemifrån.
Sen gick jag hem, åt lunch och kände mig märkligt röksugen. Hade bultande huvudvärk och darrade på handen. Sen kom jag på vad det var: jag har inte druckit något kaffe på hela dagen. OMG. Men nu håller jag på att åtgärda den saken. Man måste ju ha någon last, och nu har jag bytt från cigaretter till kaffe. (Innan var det väl iofs båda). Nu har det gått 12 veckor sen jag slutade. Inga återfall. Är faktiskt riktigt imponerad av mig själv.
blowin' smoke - nashville pussy
Det är ju helt klart väder för capritights, och dessutom köpte jag dem för att de har en smart ficka vid röva, som Tabita skulle ha sagt. Med plats för en nyckel. Skitbra, så slipper jag vara utelåst när jag joggat. Så premiär för capritightsen och någon turkos funktionstischa jag fick med mig hem i fredags. Jag har till och med rakat benen. Inte för att det tillförde så mycket. Mina vader må vara hårlösa, det hindrar dem inte från att vara både bleka och groteska ändå. Se bildbevis. Nu ska jag inte klaga något mer. Henrik följer med och springer. Han har ägnat dagen åt våldsam läsning.
no peace for the wicked - the only ones
Idag är en sån dag när det enda jag tänker på är att människan är en apa. Man kan se det på hur vi ser ut, man kan ana det på hur vi är. Civilisationen är en tunn fernissa. Människor är apor.
Ynkligt ångestutbrott, med social fobi deluxe, orkar inte andra människor, de är äckliga, svettiga, försöker ta på mig, smitta mig med deras sjukor, tränga mig, trampa ihjäl mig. Ingen tunnelbana på ett tag. Bör genast flytta till avfolkad ort i norr, alternativt terapi eller tung medicinering. Antingen det eller så får jag beväpna mig.
Men jag ska försöka skärpa till mig. Träning brukar funka. Både för att bli på bra humör och för att det känns som att jag måste träna för att vara starkare än de, när de kommer och sätter sig intill mig på tunnelbanan med tafsarhanden i högsta hugg. Då ska inte min kropp vara vek utan jag ska ha övertaget. Så, nu halsar jag vatten, för snart blir det ut och springa 6 km.
det snurrar i min skalle - familjen
100% jobbhelg avklarad. En ganska lugn kväll, minimalt med skummisar på tunnelbanan hem och oförklarligt bra humör igen. Det verkar dessutom bli fler jobbtillfällen framöver. Kanske blir rik till sommaren trots allt?
Sen höll jag på att dö av skräck på grund av den där jävla svininfluensan. Känner mig på en gång febrig och vek och det är antagligen psykosomatiskt. Men ändå. Nu dör vi.
the world is full of crashing bores - morrissey
Jaha, 50% av helgjobbet avklarat. Är svullen i vaderna som en höggravid kvinna varenda gång jag kommer hem. Och sötsugen. Det enda jag vill är att lägga mig raklång i soffan och äta glass. Så då gjorde jag det. Nu ångrar jag mig. (Och jag hatar att ha matångest). Om det bara vore glassen hade det varit en sak.
Men mitt jobb är sockerfällan of doom. En bra vecka kan vi få in ett par chokladaskar, några tårtor och lite annat fikabröd bara från nöjda patienter som vill visa uppskattning. Lägg till det alla 40-talister som mer än gärna slänger ihop en plåt med småkakor/en sockerkaka/en kladdkaka/en vad som helst med mycket smör och socker i, att bjuda sina medarbetare på. Det är tur att korridorerna på SÖS är så långa. Idag hade vi två chokladaskar och wienerbröd. Och i normala fall är jag en stenhård nej-sägare till allt utanför mina planerade matintag när jag är på jobbet, just på grund av att jobbet är en sockerfälla of doom. Man måste liksom gå dit med ett sånt där "NEJ!"-rop som man får lära sig på tjejsjälvförsvarskurser i beredskap, för annars klarar man sig inte därifrån utan en chockdos med socker. Så jag brukar alltså klara av att fikavägra, men just nu är min motståndskraft svag. Jag har inte övat upp min stenhårda attityd mot socker så här tidigt på säsongen. Men imorgon ska jag ta mig fan inte äta något annat än min medhavda pasta med tomatsås. Så det så.
Nu måste jag till råga på allt antagligen sova mig igenom en korridorsfest i huset intill. Well. 50% avklarat.
she done gone - charlie feathers
Det blev en dag på stan med Ida. Vi åt lunch, kollade i affärer, fikade och kollade i ännu mer affärer. Jag köpte ett par blå, prickiga tygskor på Monki, och lite träningskläder. När jag kom hem gjorde Henrik jättegod pasta med tomatsås och vi kollade på del två av Ebbe the movie. Som ni för övrigt måste se om ni missade den. Båda delarna ligger uppe på SVT Play. Oerhört fascinerande.
Men nu ska jag gå och lägga mig med min kära fantasybok, för nu blir det jobb hela helgen.
the passion of lovers - bauhaus
Igår hade jag välbehövd tvättstuga och slipper numera paniktvätta träningskläder i handfat och hinkar om kvällarna. Skönt, men snart är jag där igen. En vecka tar det ungefär innan det är dags att tvätta igen. Har jag för lite kläder då? Jag börjar misstänka att så är fallet.
Efter tvättandet var det dags att springa 6 km. Jag var så opepp, på världens sämsta humör och förbannade verkligen mig själv över att jag kommit på den dumma idén att jag ska ge mig ut och springa i tid och otid. Jag höll på att ge upp och stanna hemma, men sen gick jag ut i alla fall och sprang den skönaste rundan hittills. Sprang i ett behagligt tempo, reflekterade över naturen och tänkte på helt andra saker än att jag var ute och sprang. Först efter kanske 5 km började det bli lite jobbigt, och just där dyker det upp en seg backe. Efter backen och lite tempoökning den sista kilometern var jag ganska slut. Jag var i alla fall sjukt nöjd över att jag inte gav efter för mina lata drifter utan faktiskt gjorde som jag bestämt och gav mig ut och sprang, fast det kändes motigt.
Nu ska jag ut på stan, träffa Ida, äta lunch och samtidigt tänkte jag passa på att kolla lite i affärer. Jag behöver träningskläder (no shit), strumpbyxor och jag skulle jävligt gärna köpa massor av mer saker, men jag har ju ett sommarsparande att tänka på.
take this longing - leonard cohen
Nu är Farornas väg minsann slut och jag ska börja på nästa - Tidens hjul. Del 2 av 24 to be, på svenska. Plus att det finns en bok som handlar om det som hände före. Ha. Jag har att läsa ett tag framöver. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna fastna för en fantasybok, men nu har det alltså hänt.
one thing - amerie
Knoppar, blomma, Roxy Music-pin jag fått av pappa, t-shirt jag gett till Henrik, kaffe på balkongen, balkongmatta vi fått av Erika.
stockholms pärlor - ebba grön
Jag har en grej för zombiefilmer. Värsta grejen, faktiskt. Tycker inte det finns något bättre än att hälla upp godis i en snygg marimekkoskål och sätta på en zombierulle. Har flera gånger försökt rannsaka mig själv och upptäcka varför just jag är så attraherad av just zombiefilmer. Men varför göra saker och ting svårare än vad de egentligen är? Zombiefilmer tilltalar mig för att de är så ensamma, (övergivna byar, kyrkor, varuhus, övergivna människor), för att de vädjar till min skräck för massorna och för att det ofta finns mycket mer under lågbudgetytan än i vilka andra filmer som helst.
Senast ut var Resident Evil-filmerna. Ettan har jag redan sett ett antal gånger. De andra har undgått mig, av någon anledning. Spelen har jag ärligt talat bara suttit vid sidan av och tittat på, jag vågar faktiskt inte spela dem. (Sådan är min zombiefixering). Och jag skiter i att ni antagligen tycker att Resident Evil-filmerna är jättedåliga, att de inte håller ihop. För jag älskar dem. Till råga på allt så är Milla Jovovich den hetaste actionkvinnan sen ... Sigourney Weaver i Alien-filmerna.
filmstar - suede
Igår gick jag igenom min sommarbudget igen. Det har verkat så positivt, med fler jobbpass hela tiden. (Hela kommande helgen, till exempel). Jag har börjat drömma i termer av en riktig resa i juni. Men igår räknade jag ut att jag behöver nästan 16000 för att bara gå omkring och finnas till under sommaren. (Jag får lite CSN i slutet av maj, och en riktig lön i slutet av augusti = långt inkomstglapp). Till hyror, mat, busskort, telefonräkningar och någon pocketbok här och någon öl där. Fy fan, vad deprimerande. Hur kan jag vara så dyr i drift? Kanske dags att hyra ut lägenheten, flytta in i mina föräldrars städskrubb och bara äta gröt, eller nåt. Jahaja. Nu har jag ju faktiskt redan rott den här grundkostnaden i land, men inte mycket mer än så. Vad ska jag göra för kul i sommar nu? Dessutom är jag i desperat behov av både nya träningskläder och nya vanliga kläder. Men vet ni vad det värsta är? Att det här inte är första gången jag råkar ut för det här med inkomstglapp under sommaren. Tvärtom. Jag borde vara rutinerad vid det här laget, jag borde kunnat förutse detta i oktober och gjort något åt det då. Varför måste jag vara så slarvig och dålig hela tiden? Går runt med gamla p-stavar i armen och med underliga idéer om hur jag ska kunna livnära mig på luft i tre månader. Önskar att det kunde vara lite mer driven och målmedveten och blondinbella över mig.
trash - suede
Nu har jag haft min utgångna p-stav i armen i tre månader. Där kan den ju inte bo i all evighet. Egentligen har jag haft planer på att ringa en mottagning, för att boka en tid, för att karva ut p-staven, i en halv evighet. Det bara händer ingenting mer av den här planen. Jag sover över deras telefontid, jag tränar på måndagkvällar när det är öppen mottagning, och jag tycker det verkar beskäftigt att skicka ett mail om saken till en generisk receptionistmailadress. Nu kör jag på mailet ändå, tror jag.
Dessutom känner jag till hur det funkar på såna här mottagningar. Flera på jobbet som är barnmorskor har berättat om sina upplevelser på ungdomsmottagningen, mödravården och dylika. Varje fredag, fem minuter innan stängningsdags, ringer det någon slarvmaja som har slut på p-piller och måste få nya utskrivna. På en gång, för annars kommer hon ha sex i helgen och kanske bli gravid. Och du vill väl inte ha en abort på ditt samvete? (Autentisk replik). Enligt tjejen är det personalen som inte har någon lust att jobba över en fredag som står ansvariga för hennes oskyddade sex. Och när jag går runt med en förbrukad gammal p-stav i armen känner jag mig ungefär lika vuxen.
who put grandma under the stairs - demented are go
Vi gav oss ut på en snabbis ikväll, min pojkvän och jag. D.v.s. en snabb joggingrunda. Det är lite trixigt att få in jogging i min övriga träning. Jag har precis upptäckt att ett spinningpass mellan joggingrundorna är rätt bra. Kroppen stelnar till annars, men om man spinnar så är stelheten som bortblåst. Men just nu, efter rundan, har jag bara en mystisk smärta över vänster smalben, som jag ber till högre makter inte ska vara någon sån där benhinneinflammation. Orkar inte med något sånt.
Det som är läskigt med att springa är att man verkligen inte gör det på det naturliga sätt som man gjorde när man var liten. Då sprang jag överallt, hit och dit och fram och tillbaka. Totalt obehindrat. Nu känner jag mig plötsligt osäker på hur man gör, det som är så basic det bara kan bli. Armarna till exempel. Vad gör man av dem? Ibland känns det som att armpendlandet bara hamnar i otakt med benen och saktar ner mig. Och resten av kroppen är ungefär lika tafatt. Ikväll försökte jag tänka på hur jag springer egentligen. Vart på foten landar jag, hur håller jag överkroppen, sånt. Vad nu det ska hjälpa att jag springer runt och tänker på det. Jag måste typ få hjälp av en coach, eller nåt. Åtminstone springa framför en spegel så att jag kan se hur det ser ut på riktigt.
livin' thing - electric light orchestra
Ännu mera matblogg! Idag lagade jag mat igen. Jag gör faktiskt det varje dag, ungefär. Idag blev det hemgjorda grönsaksbiffar. Receptet kommer ur Den stora vegetariska kokboken och ska i original vara grönsaksbullar, bullar och inte biffar. Sak samma. Jag har ändrat receptet något.
Det tar tid att göra grönsaksbiffarna. Jag klockade det inte, men en och en halv timme minst. Men gott blir det. Nästa gång ska jag prova att pressa lite vitlök i smeten och kanske ha i lite mer mjöl.
Grönsaksbiffar (cirka 16 st, 6-8 portioner)
250 gram potatis (skalad)
1 medelstor morot (skalad)
2 medelstora squasher
125 gram sötpotatis (skalad)
1 liten purjolök
2 msk vetemjöl
3 ägg (lätt vispade)
salt
peppar
valfria kryddor (jag använde basilika, spiskummin och koriander)
olja till stekning (tänk på att det går åt en del)
1. Riv potatis, morot, squash och sötpotatis fint. Skiva purjolöken tunt. Ta upp re rivna grönsakerna, (lite åt gången), i handen och krama ut vätska. Blanda de sedan i en skål.
2. Strö vetemjölet över grönsakerna. Salta och peppra och tillsätt övriga kryddor. Häll över de vispade äggen och blanda ordentligt.
3. Värm olja i en stekpanna. (Enligt receptet ska oljan vara 5 mm djup i pannan). Ta upp ½ dl smet och lägg i en prydlig hög i stekpannan. Forma den till en rund biff, cirka 10 cm i diameter. Stek tre minuter på varje sida på medelhög värme, tills de fått fin färg och blivit frasiga.
4. Låt rinna av på hushållspapper. Klara biffar:
Vi gjorde bulgur med rucola och granatäpple till biffarna.
sad song - au revoir simone
Nu måste jag kanske hitta sällskap. Den 3 maj spelar Au Revoir Simone på Debaser. Frågan är hur kul det är live, för någon som inte gillar live. Som bara samlar på live-besvikelser.
kodachrome - paul simon
Hej matbloggen. Idag gjorde jag en enkel och god pasta.
Tagliatelle med sparris, parmesan, örter och grädde (4 portioner)
150 gram grön sparris
40 gram smör
3 dl matlagningsgrädde
50 gram parmesan (riven)
2 msk färska örter (jag använde frysta, as good as any)
tagliatelle
salt
peppar
1. Koka tagliatelle.
2. Hacka sparris i små bitar. Värm upp smöret i en kastrull. Stek sparrisen under omrörning tills den precis blivit mjuk. Salta, peppra och tillsätt örter och grädde. Låt det koka under cirka två minuter. Häll över parmesanosten.
3. Klart. Servera med tagliatelle och toppa med parmesan.
hold mine - blueprint ft. the orphanage
Idag är jag glad. Jag kunde inte komma på varför, men när jag letade efter anlendingar kom jag på flera.
- Jag har fått ett till jobbpass på söndag den här veckan. Det vill säga: ännu större sommarkassa till mig.
- Jag har faktiskt gått ner i vikt, fast jag har slutat röka. Det omöjliga är möjligt.
- Det är fint väder.
- Ericka har fått uppehållstillstånd i Sverige.
- På fredag får jag pengar, och ska på lunchdejt med Ida.
- Jag är faktiskt sugen på att gå ut och jogga.
- Och att gå spinning ikväll.
no more i hate yous - television personalities
Jag gjorde ju ett matschema innan jag handlade förut. Och jag måste säga att det är så jävla bra. Nu vet jag precis vad jag ska äta varje dag. Inget ältande hit och dit, inget funderande över vad man är sugen på. Allt är redan bestämt och alla ingredienserna finns hemma. Jag skulle vilja rekommendera det, helt enkelt.
Nu är kanske inte alla lika blodsockerkänsliga som jag är, som ligger i fosterställning och gråter om det börjar gå för lång tid mellan målen. Till frukost varje dag ska jag äta fil med müsli, havregrynsgröt eller brytbröd med färskost. Där kan jag vara lite galen och spontan, inom dessa tre alternativ alltså. Till lunch idag blev det kesoplättarna. Och till middag blir det tagliatelle med sparris och örter. (Varför är tagliatelle så mycket godare än all annan pasta?)
take five - the dave brubeck quartet
Jag jobbar i helgen. Under mina jobbarhelger har jag inte undgått att märka hur vidrigt det är att åka tunnelbana som ensam tjej mellan Universitetet och Mariatorget. Det är någon slags incident varje gång. Något pucko som inte förstår vart gränserna går. Oftast är det den här ensamma mannen som sätter sig ner bredvid en, (istället för snett mittemot som är brukligt när det finns platser), för att sedan sakta och "omärkligt" krångla sin hand intill ens ben och sedan sätta in storstöten: lägga hela handen över ens lår. Så långt hinner det aldrig gå, för jag har varit med förr. Jag reagerar så fort jag kan notera i ögonvrån att handen är på väg att byta position. Så jävla obvious. Men ändå, när jag tänker på hur hjälplös man är i den situationen så börjar jag typ grina av ilska. Det enda jag kan göra är att gå därifrån. Det är visserligen förnedrande att behöva byta plats, men man orkar göra det. Man kan även ställa till med en scen. Totalt ineffektivt, för det enda som händer är att man framstår som en hysterika, på rymmen från psyket. Finns det inga vapen som man kan elchocka folk med? Inte en elpistol, utan en lättare stöt bara? För att markera, liksom.
Och om man istället jobbar morgon på helgen, ja. Då kan man se fram emot att bli tilltalad av någon berusad kille som just har kräkts upp fyllekäket en bit därifrån. Som sitter med lite spya i ena mungipan och undrar om man också har varit ute och festat hela natten. Och jag är så känslig för lukter på morgonen, så jag börjar alltid känna hur jag snart också kommer kräkas bara för att de alltid luktar så äckligt. Sprit, fimp, spya och lite svett på det. Så måste man försöka springa iväg till en annan vagn för att slippa lukten, och när jag gör det får jag alltid lite dåligt samvete. För de är ju nästan aldrig otrevliga. Det är bara det att jag vill vara ifred och jag vill inte behöva må illa för att det luktar så äckligt. Så.
Det här betalar jag pengar för. Att sitta i olika former av stank, att vara tvungen att lyssna på högljudda fjortisdiskussioner, stå ut med förfestande killgäng med tillhörande bröl och bli utsatt för sexuella trakasserier. Det är ju faktiskt inte rimligt någonstans. Gör tunnelbanan gratis och bygg en ny tunnelbana som kan kosta ungefär som idag. I tunnelbanan som kostar pengar ska bara dokumenterat normala människor få åka. I den ska det patrullera vakter som håller stenkoll så att ingen bryter mot reglerna, så som att inkräkta på andras sfärer, tilltala andra i onödan, o.s.v. "Gud, så svenskt", men gud, så skönt. Det enda jag vill är som sagt att bli lämnad ifred. Ville jag bli involverad i spontana samtal om livet så skulle jag gå omkring i batikkläder och ha rastaflätor.
tgif - doug brown and the omens
Idag har jag i princip bara kollat på resor. Resor, resor, resor. (Hade egentligen massor av annat att göra som jag högaktningsfullt sket i. Go me!). Jag vill åka helgen den 6-7 juni, eller på måndagen också för den delen. Jag vill helst av allt inte åka till en stad, fast ändå vill jag det. Jag skulle vilja åka till Berlin, men jag vill ju göra det typ nu. Eller till hösten. När det är passande väder. Men om det är något jag har för mycket av på somrarna så är det att spendera dem i varma, svettiga städer. Hela resgrejen ger upphov till enorm beslutsångest, bara.
När jag våndats klart för idag bestämde jag mig för att gå ut och jogga. Jag hade mätt upp en runda på 6 km blandat skogsbackar och asfalt och hade bestämt mig för att ta tid på det hela. Alltså, ha i åtanke att jag inte kan springa alls, och bara sakta, sakta, babysteps, har börjat ge mig ut att springa, med det enda målet att vänja mig vid typ ... den enorma påfrestningen det är att springa. I nuläget springer jag inte långt, inte snabbt, inte på ett sätt som är värt att mäta ens. Men jag ville ändå veta hur lång tid det tog för mig. Jag tippade på 45 minuter. Men jag sprang på 40 minuter och 6 sekunder. Visst, det är inte snabbt någonstans, men jag var i alla fall bättre än jag själv räknat med. Och numera har jag en tid att slå, också.
När jag kom hem hade Ivan och Henrik börjat förbereda inför premiärgrillningen. Vi grillade lax till mig, quorn till Henrik och pepparbiff till Ivan. Till det hade vi en bulgursallad med halloumi, klyftpotatis, tzatziki och aioli. Sinnessjukt gott. Och nu var det egentligen meningen att vi skulle gå på filosofipub på Gula Villan. Men jag känner mig helt däst. Och ska ändå jobba imorgon.
när tunnelbanan slutar gå - eskalator
Saker jag tyvärr aldrig skulle komma undan med.
- Nörd-glasögon utan styrka.
- En alltför gullig snedlugg.
- Vad som helst med hängslen.
- Byxdress.
- Rosa läppstift.
- Hotpants.
love theme - vangelis
Apropå matkostnaderna. Hela natten igår gjorde jag en matsedel som räcker tills exakt måndagen den 27/4. Ungefär 1½ vecka alltså, och det är ungefär så lång tid det brukar ta efter våra storhandlingar för maten att börja sina. Inte allt förstås. Men grönsaker och mejeriprodukter håller ju i alla fall inte i någon evighet. Så man måste ju, ja, ni fattar väl själva.
Med detaljplanering och nogrann inköpslista kostade det dryga femhundringen mindre än vad vi brukar handla för. Och då snålade vi inte heller. T.ex. kom vi, helt utanför planeringen, på att vi måste grilla imorgon om det är fint. Och då köpte vi saker till det. Jag insåg att i normala fall impulshandlar jag massor av skit som jag kanske kommer äta, som verkar gott eller som är på extrapris.
Nu får vi se hur bra det går med matplaneringen när vi faktiskt ska leva efter den. Men ändå. Vid en första anblick verkar detaljplaneringen som ett riktigt bra spartips. Självklart i kombination med att man äter relativt billiga maträtter och handlar i en affär med bra priser.
Är på...
Är på prylboden i täbban. En stilstudie i tacky.
the space between - roxy music
Det här är en inläggstyp jag inte har så mycket till övers för. Men nu kör vi.
Saker som jag vill köpa:
- Picnicmuggar i melamin:
- Vaxduk att klä in ett balkongbord i:
- Nya hörlurar:
- Små förvaringslådor till byrån i hallen.
- En Mitsubishi Colt, i en något äldre modell.
pinball wizard - the who
När jag var 16 hörde jag talas om Bettie Page och fascinerades på ett nästintill sjukligt sätt av henne. Jag vet inte om det var för att hon var snygg, estetiken kring henne var snygg, eller vad det nu var. Men snyggt var det. Bestämde mig för att skaffa allt med Bettie Page. I början var det omöjligt, för det fanns nästan inga i Sverige som brydde sig om henne. Min bästa kompis Emily åkte över till USA för att hälsa på släktingar och kom tillbaka med en t-shirt med Bettie Page på. På en liten serieaffär beställde de hem en lunchbox åt mig. (Den på bilden). Jag tatuerade henne på nedre delen av ryggen så fort jag fyllde 18 och klippte luggen. Ganska snart efter det kom det någon slags Bettie Page-våg, där det plötsligt blev ganska lätt att hitta saker med Bettie Page på. Då fick jag tag på en massa fler Bettie-merch. Jag hade vykort, skrivböcker, t-shirtar, magneter, väskor, modeller, tatueringen, luggen, jag hade till och med köpt en luftrenare till en kompis bil med Bettie Page på.
Så började jag liksom hata alla andra som också gillade henne. Det var min grej, jag började när jag var 16 och då fick man liksom kämpa lite för att få tag på en jävla t-shirt. Nu kunde vilken idiot som helst gå omkring och verka hängiven. Och jag har aldrig förstått poängen med att låtsas vara ett fan, om man inte är det. Hela grejen dog för mig. Kanske var det mitt eget fel för att jag var ängslig och patetisk. Kvar har jag i alla fall alla de här sakerna. De är inte ens i bra skick eller så. Man borde fan kunna skicka de har sakerna till mig själv i dåtid, då hade jag varit världens lyckligaste 16-åring.
tired of waiting for you - the kinks
Genast efter att jag räknat på hur mycket pengar jag skulle kunna få ihop till sommaren ringde jobbet och bokade in mig på en ny helg. Helt perfekt, ju. Just nu går ju c-uppsatsen i alla fall käpprätt åt helvete, men vem bryr sig. För jag kom nämligen på en sak. So what om den inte är helt klar den här terminen, jag kan ju lägga upp den i höst. Det är ingen stress med det där. Jag måste inte jobba dygnet runt och varje helg tills jag klappar ihop med yrsel och panikångestattacker, jag blir klar ändå. Så. Och då kan jag jobba några helger och kanske få ihop till en resa i juni också. *Klappar mig själv på huvudet*
Jag vet att det låter som att jag ignorerar det och aldrig kommer att ta tag i det igen, men så är det inte. Så fort jag släppte panikdelen av uppsatsen kom jag plötsligt på massor av roliga och smarta idéer. Jag jobbar helt enkelt inte så bra under stress som jag trodde.
Och idag är det en supertrist vardag. Jag ska städa, boka en tvättid och göra en matplanering. Kanske jag ger mig ut och springer. Det är ju helt sjukt att man kan utveckla ett sug efter en sån sak.
Lämnar lite...
Lämnar lite böcker på biblioteket. Påsen gick sönder. Henrik introducerade mig för revisorspåsen istället.
blir step...
blir step up i en randig poptischa.
anarchy for sale - dead kennedys
Igår hade jag tänkt köra en snabb joggingrunda igen, men jag kände mig konstig i halsen så jag vågade inte chansa. Idag känns det bättre, vilopuls på 62 och jag brukar ligga runt 60. Borde alltså inte ha någon infektion på gång, utan har väl helt enkelt blivit lite torr i halsen eller något. Jag har hittat en bra, snabb runda genom skogen på 3 km som startar precis nedanför våran busshållplats. Då kan man ju springa två varv om man vill. (Nej, jag orkar nog inte pressa mig till tre varv i dagsläget). Höjdskillnaderna på rundan är lite dygt 100 meter. Låter inte det mycket? Menar de sammanlagt, alla backar? För annars måste det ju ligga ett berg där som jag missat. Anywho. Jag är väldigt sugen på att springa den rundan. Det lär ha torkat upp i skogen, jag gillar underlaget och jag gillar backarna. Och jag måste ju ut och springa för att lära mig att springa, så att säga.
Men idag är det tisdag vilket innebär step up, som är skitkul och som bara är på tisdagar. Värsta dilemmat för mig. Man borde liksom ta till vara både på den plötsliga lusten att springa OCH den enda chansen att gå på step up på en hel vecka för en koordinationslös idiot som mig.
i fought the law - dead kennedys
Igår gjorde jag en genomgång av mina pengar och vart fan allt tar vägen. Det blev både bra och dåliga nyheter. De bra nyheterna är att jag faktiskt kommer att ha över 15000 i min sommarkassa, det som ska nära mig när jag tar mig lite ledighet i sommar. Och då finns fortfarande chansen att lägga undan mer än så och chansen att ta lite mer extrajobb. (Det kanske låter väldigt blygsamt, men för någon som i normala fall har hyran + en femhundring avsatt för juni och juli är det överväldigande).
De dåliga nyheterna är att jag lagt nästan 2000 kronor på mat den här månaden. Henrik detsamma. Och månaden är inte slut heller, direkt. (Förutom det har jag lagt 800 kronor på mat/kaffe/öl ute). Jag har alltså lagt samma summa som min hyra + el på mat, hittills. Kylen är tom, för övrigt. Insane. Hur gör man för att dra ner matkostnaderna på ett rimligt sätt? Med rimligt menar jag inte att börja äta pasta med tomatkross varje dag, det har jag i alla fall fått nog av under mina juni och juli-kriser. Med rimligt menar jag att man fortfarande ska kunna äta hälsosamt, d.v.s. tillgodogöra sig allt man behöver och inte insjukna i bristsjukdomar. Hur gör alla andra? Nej, jag tror att jag innerst inne valt att lägga pengar på mat för att jag är kräsen och bryr mig väldigt mycket om vad jag äter. Jag får kanske stå mitt kast. Men det känns inte så roligt att man äter upp pengarna.
Note to self.
- Du ska inte baka några bröd som du saknar merparten av ingredienserna till. (Hejdå, planerna på surdegsbröd).
- Du ska kolla upp vilka grönsaker det är säsong för och handla dem.
- Du ska äta upp det där vitkålshuvudet som bara ligger och blir gammalt. Nu. Och lära dig läxan = äta det som finns.
- Du ska inte köpa massor av vegetariska halvfabrikat. DIY!
twist of cain - danzig
- Vi gör bedömningen att det handlar om ett uppdragstagande och man behöver inte få någon lön för att a-kassan skall minskas, sade hon till SMP förra veckan.
Handläggare på IF Metall citerad i DN.
Apropå den där arbetslösa killen som skriver en blogg. Det känns fräscht att a-kassan gör anspråk på hela ens liv.
Ett annat uppmärksammat fall gäller en 25-årig kvinna som spelade fotboll i Eskilstuna United. Handläggaren ansåg att hon inte stod till arbetsmarknadens förfogande eftersom hon tränade fyra till fem kvällar i veckan.
Ur samma DN-artikel.
Jävligt fräscht. Hade det varit ok om hon var ute och spelade fotboll med några vänner, helt inofficiellt, några kvällar i veckan? Nej, men arbetssökandet ska väl kolonisera hela den arbetslösas liv. Det går förstås ingen riktig gräns mellan fritiden och arbetet med att leta reda på ett nytt jobb, utan det ska ske jämt och ständigt. En riktig arbetssökande tar med sig en laptop in på toaletten och söker ett jobb under tiden de kissar. Kastar i sig maten över jobbsidorna i någon tidning. En riktig arbetssökande är lojal mot uppdraget att viga sitt liv åt den puritanska statsideologin och ägnar hela tillvaron åt att visa sig värdig aktivitetsstöd.
Vad glad jag är att jag inte är arbetslös. Då är man ju formellt ägd. A-kassan (m.fl.) är som en svartsjuk, testosteronstinn pojkvän som vill kontrollera allt du gör. Som om de designats med inspiration ur gamla testamentet.
town called malice - the jam
Ja, och förresten har jag börjat blogga med mobilen som ni kanske sett. Meningslösa bilder till korta, meningslösa texter. Men det kanske kan lätta upp den här annars ganska texttunga bloggen?
Henrik är min personliga kock idag. Först fixade han pannkakor med sylt och grädde. Och nu gör han lasagne. Ja, vi äter rätt sent på kvällarna. Jag har varit ute och sprungit en snabbis. På vägen hem var det något som stirrade på mig från skogen. Skitäckligt. Jag fick panik och började springa tillbaka och upp på en ridväg. Längs den där vägen flög det omkring massor av skitfeta dyngbaggar (eller liknande) och det kändes som att de flög upp i mitt ansikte och som om de krälade i mitt öra. Så jag fick återigen panik och bestämde mig för att vad det än var som stirrade på mig från skogen så var det helt klart bättre än den här jävla insektsorgien jag hamnat i. Vände om. På tillbakavägen krälar det upp en äcklig groda ur sanden framför mig, jag skriker och ramlar ner på den vanliga gångvägen igen. Ser att det som stirrar från skogen är en människa. Känner mig så jävla dum. För människor är ju inte farliga. (Vet att det egentligen är tvärtom, särskilt när det gäller faunan på norra djurgården). Dessutom var det folkilskna svanar i sjön längs vägen. Känner att jag har fått nog av naturen redan. Hur ska jag stå ut en hel sommar, det fattar jag inte.
henrik gjorde...
henrik gjorde pannkakor till mig.
a change is gonna come - sam cooke
Jag kom på den bästa idén för att avla fram framtidens störigaste tvättstugelappsskrivare och vet-bäst-kärringar. Man tar några som skriver till Magdalena Ribbing och gnäller och några som skickar in sitt "bästa tips" till Hemmets Journal. Jag tror att det blir riktigt grymt. Tyvärr kommer vi nog att få en del fertilitetsproblem.
Update: Funderar på att fejka en insändare till "Mitt bästa tips" och tipsa om hur man bygger en foliehatt som skyddar mot strålning, äkta strålkärringstyle. Tror ni jag kan få den publicerad?
chain gang - sam cooke
Koncept att hata.
- Netiquette. På samma sätt som jag hatar Magdalena Ribbings spalt ibland, tror jag. (Kolla bara på den här galenskapen). Jag hatar när hon hittar på helt orimliga regler för hur någonting ska hanteras och vetskapen om att hennes oomstridda auktoritet på området kommer ge reglerna ett genomslag. Det kommer bli ok att ta livet, forum, parmiddagar och dresscode dödligt seriöst och jag hatar det.
- Powerwalks. Man går omkring och sölar i en park eller i en skog, precis som alla andra gör, precis som vanligt, men för att man satt upp håret och har på sig mjukisbyxor så är det plötsligt träning. Sen ska man helt klart undvika att sätta "power" framför ord som jag minns att vissa gjorde före ordet lunch: powerlunch. Inte bra.
- Magdalena Ribbings spalt. Nej, vi kör den igen, för när man gräver lite djupare så upptäcker man en outsinlig källa till vackert och rent hat. Det värsta med hela spalten är den efterblivna skara som skickar in sina brev och ber om experthjälp för att lösa deras senaste i-landsproblem i stil med att man inte vill bli niad utan duad eller om man får ha en svart brudklänning. Allihopa är lika inkännande och lismande och övertygade om att Ribbing ska bortförklara just deras neuroser som förfining. Och så märker man de regelrätta poliserna, de som man helt klart måste ifrågasätta om de har något liv? Jag är inget fan av det uttrycket men har du inget liv eller? Skaffa dig ett liv. Påminner mig om en ensamstående man i femtioårsåldern som marscherade omkring i mina föräldrahemskvarter, klädd i kamoflageställ och militärkängor, och rev ner olaglig affischering. Den olagliga affischeringens största fiende. Men de här människorna verkar lite för mjäkiga för att leva ut sin fascism på riktigt.
walkin' the blues - willie dixon
Nu har jag jobbat, ätit godis, åkt tunnelbana med fulla fjortisar och kollat på Resident Evil. Det var min dag, lite kortfattat. Funderar på att börja lägga in min egna sill. Fan vad sill är gott. Men bara på jul, påsk och midsommar. Nu fattas bara lite lax i olika varianter, så är en svensk högtid komplett.
spenderar påsken...
Spenderar påsken på jobbet men återkommer snart.
i'm the ocean - neil young
När jag var ungefär fjorton eller femton år började jag få stanna kvar i stan när mina föräldrar skulle åka bort. Och det blev början på något slags låtsasvuxenliv som jag bara kunde leva om jag var själv. Som jag i vrede fick lägga åt sidan så fort familjen kom hem igen. Som om jag lekte mitt eget liv som det kanske skulle bli, någon gång i framtiden.
Jag skapade rutiner för mitt påhittade vuxenliv, som jag tog fasta på och upprepade varje gång jag fick vara ensam hemma. Den första kvällen brukade jag alltid spendera helt ensam. Jag började med att rota bland pappas skivor och ta fram Neil Youngs Mirrorball. En skiva som aldrig följde med till landet, av någon anledning. Ett säkert kort. Och jag förstår inte riktigt vad jag som typ 16-åring hade hos Neil Young att hämta. Men det gjorde jag alltid. Sedan satte jag på spår tre, I'm the ocean, öppnade balkongdörren på vid gavel och rökte en cigarett till den låten. Oftast var jag olyckligt kär på något sätt. Så när jag tittade ut över innergården och hustaken och andades in stockholmsluften med den där enformigt melankoliska Neil Young-låten i bakgrunden, tänkte jag alltid att man är så jävla ensam.
Exakt det var min bild av hur mitt vuxna liv skulle vara. Jag skulle sitta och titta ut över takåsar i Vasastan med en cigarett mellan fingrarna och något obestämt vemodigt i blicken. Nydumpad. Nyskild. Eller något sånt, något jättesorgligt. Till samma jävla skiva, år ut och år in. Vilka förhoppningar jag hade på mig själv.
more than this - roxy music
Now this:
shoreline - anna ternheim
Vi körde en favorit i repris och gick till handelsträdgården i Ulriksdal för att äta vegetarisk buffé. Det var helt klart värt både det rejäla priset och den långa promenaden. Efteråt gick vi för att ta tunnelbanan i Bergshamra. Jag fick en fluga/mygga i ögat, så jävla äckligt. Jag skrek rakt ut. Inte i mitt öga, tack. Som värsta terrorattacken från insekternas håll gentemot mig. Vi gick förbi en skum invalidkyrkogård och sen studentlägenheterna Bergshamra. Vi hade chans att få en lägenhet där förut men vi sa nej för vi tyckte hyran var för hög. I alla fall - det var det tråkigaste bostadsområdet jag någonsin sett. Helt grått förutom fönsterkarmarna som gick i tokrolig knallgul/blå och typ lila. Sen gick vi såklart vilse i Bergshamra. Henrik svor på att det fanns ett H&M i Bergshamra centrum. Det enda som fanns var typ en florist, ett gruppboende och en godisaffär. Eftersom Henrik skulle jobba åkte jag in till stan och glodde för att döda tid och fick lite småprylar köpta.
En vattenkanna. Den var så söt och samtidigt så ful. Jag fick genast moderskänslor.
Solglasögon och hårband.
Ett annat slags hårband, för joggingrundor, och ett löparmband med fickor och en liten flaska.
Och slutligen köpte jag godis så att jag skulle kunna fylla på påskägget.
ol' 55 - tom waits
Idag bestämde jag mig för att göra de berömda kesoplättarna till lunch. Jag har sett det här receptet lite överallt på internet och det verkade så smidigt, snabbt och enkelt. Plus att jag redan hade ingredienserna hemma.
Kesoplättar (cirka 2 portioner)
250 gram keso (ett litet paket)
2 ägg
3 msk dinkelmjöl (tror att det kan bytas ut mot annat mjöl vid behov)
lite salt
smör för stekning
(Sen kan man såklart blanda ner en massa annat gott i smeten. Jag har hört talas om att rivet äpple och kanel ska vara en hit).
1. Blanda ingredienserna i en skål. Jag mixade dem med en stavmixer, men jag tror det funkar lika bra att bara vispa ihop eller röra ihop för den delen.
2. Stek i lite smör. Gör plättarna relativt små, ungefär en matsked smet per plätt. Låt dem ligga ett bra tag innan första vändningen, så att de fått en bra yta.
3. Klart! Jag åt dem med riven morot och lingonsylt till.
debaser - pixies
Tisdagar har börjat bli mina favoritdagar, bara på grund av step up-passet jag går på då. Igår när jag var på spinningen råkade jag se skymtar av ett lite mer avancerat step up-pass än det som förgyller mina tisdagar, och det såg ju skitläskigt ut. Men nu ska jag inte utsätta mig för det, riktigt ännu. Efter passet ska jag åka hem till Ullis nya lägenhet och hänga.
work - broder daniel
Har bestämt mig för att jobba i höst och inte plugga. Så att jag inte kastar mig ut i nästa c-uppsats med noll inspiration. Jag får återkomma till vårterminen 2010 helt enkelt. Så får jag lite tid att tänka på vilka alternativ jag har och vad fan det är jag vill göra egentligen. Det kommer bli jättebra. Min hjärna kommer att vara utvilad och fräsch. Under tiden kommer jag ju att tjäna lite pengar också. Nej, vad skönt det är att ha bestämt sig!
Idag har jag ringt en massa samtal och försökt börja städa. Nästan börjat hyperventilera över den äckliga c-uppsatsen och den äckliga beslutsångesten. Tills för en stund sedan, alltså. Nu ska jag äta pasta med någonting mer, gå på spinning och sedan tvätta.
pacman's in paris - 14 year old girls
Det här är så bra! När jag plötsligt, någon gång, får tid över ska jag lära mig att brodera. (Och ta körkort, kanske).
another girl another planet - the only ones
Kom på att jag måste utfärda en varning. Mot bättre vetande såg vi igår The Holiday. Jag vet inte hur jag kan förklara valet av film. Låt mig bara säga att kiosken som hyr ut filmer i vårt område är rätt liten och filmutbudet är därefter. Vi hade redan sett Resident Evil-uppföljaren. Och The Holiday verkade på papperet som godkänd underhållning. Varken mer eller mindre.
Genom hela filmen satt jag och försökte komma på vad som gått så fel. Bra skådespelare och en helt ok historia som skulle berättas. Men dialogen är så krystad att man sträcker sig efter skämskudden, och själva skådespeleriet är så vidrigt att man vill slita sitt hår. När Kate Winslet ska gråta förtvivlat dör jag inombords. Då känns det som att man hamnat mitt i klass 5a:s skolavslutningsproduktion. Likaså när Cameron Diaz gör slut med sin pojkvän. När både skådespelerskorna ska vara "förtvivlade i sin ensamhet" känns det som att de hämtat tekniken tala-för-sig-själv-för-att-vår-korkade-publik-ska-förstå-vad-som-händer-metoden direkt från Days of our lives. Kate Winslets rollkaraktär är en stor jävla mes. En så stor mes att hon aldrig kommer klara av att ge sig själv den upprättelse en hollywoodfilm helt enkelt måste ge den typen av karaktär. Så det faller också pladask. Jack Black känns ... underlig. Som om det hjärtliga leendet när som helst ska stelna, och han ska slita fram en slaktkniv och förvandla filmen till en splatterrulle. Jude Law spelar en ytterst komplex karaktär, för han är både den onaturligt solbrända pub-playboyen OCH änklingen med två barn. Buhu, så sorgligt. Jag tror ta mig fan att den karaktären bäst förklaras av en endokrinolog, jag vet inte under vilka sjukliga halter av progestron som det här fanskapet kan utvecklas.
Men det vidrigaste i hela filmen är när Cameron Diaz väljer att ditcha sitt flygplan hem och springer tillbaka till Jude Law i ett snöigt Surrey. Har funderat länge på hur man ska beskriva den här scenen. Men nu behöver jag inte det, för här är den. När hon börjar gråta i taxin är det förresten helt fantastiskt för att hon inte har fällt en tår sedan hon var femton år gammal, men nu, nu kan hon känna känslor igen! Men lägg märke till hur hon 1) fånler när hon springer, 2) stannar upp, hämtar andan och börjar töntspringa igen, och 3) stannar upp vid grinden och börjar töntspringa igen. Av kommentarerna till filmklippet att döma så är det här andra människors favoritscen i filmen. Min favoritscen är när eftertexterna börjat rulla, även om jag inte stod ut riktigt så länge.
En sista sak angående denna vidriga film är att Jack Blacks karaktär jobbar med filmmusik. Vilket automatiskt gör att man börjar lägga märke till den musik som finns i filmen. Och den känns ofta malplacerad. Den hjälper liksom till att skapa den underliga känslan av att något är fel. Så jag vet inte. Jag tror att manusförfattare + regissör + den som var ansvarig för musiken tillsammans hjälpts åt att sänka den här rullen till den absoluta bottennivån
lichtenstein painting - television personalities
Det här är förresten inte första gången jag börjar jogga. Jag räknar till fem tidigare misslyckade försök.
1) Sjunde klass. Ville desperat gå ner i vikt och ha på mig supertighta jeans. Helst Levis 501:or, insydda. Drömde om lår som inte nuddade vid varandra när fötterna ställts ihop. De skulle bara gå ut från bäckenet i två motsatta bågar och först återförenas vid knäna. Och för att nå mitt absurda mål tänkte jag: motion. Sprang allt jag hade på trottoarerna i Vasastan. Sen fick jag höra något om att man kunde få stora lår om man sprang en massa. Så jag slutade väl i ren förskräckelse. Hade fortfarande kvar rädslan över de okvinnliga ben som min pappas fastrar hade dömt mig till eftersom jag hade spelat fotboll.
2) Någon gång med Ylva som tränade triathlon. Stackars Ylva. Jag tror att jag stannade efter 100 meter och tände en cigg. Tror fan att jag försökte springa igen efter ciggen och bara det går inte, Ylva, hur gör man?
3) Under en sommar på landet. Föreställde mig själv lätt och smidigt joggandes i pittoreska skogsgläntor i Ångermanland. I verkligheten fick jag typ älga fram mellan stockar och stenar i ett par gummistövlar i strl 46. Med ständig risk för huggorm. (Och älgar och björn då, det är jag övertygad om är ett reellt hot mot min säkerhet på landet).
4) För mig själv i Karlbergsparken. En av de mer lyckade försöken som faktiskt höll ett tag. I mammas gamla joggingskor, iklädd ofräsch bomull från topp till tå, med målet att vara ute minst en timme och springa. Valde något spår på måfå och satte av. Kom tillbaka en stund senare och inte ens tjugo minuter hade gått. Tog ett nytt spår och sprang. Samma sak. Tiden kröp fram och jag var helt utmattad. Så fortsatte jag att plåga mig själv under några veckor framåt. Tills jag bara slutade tvärt. Minns inte ens varför. Ingen benhinneinflammation, ingenting särskilt. Det var bara skittråkigt att springa, antar jag.
5) Strategin starta på löpbandet på gymmet och sedan ta det utomhus. Men joggingen flyttades aldrig ut. Jag fortsatte springa på löpbandet och det var skitbra. Precis vad mitt psyke klarar av.
Varför det ska funka den här gången vet jag faktiskt inte. Det är bara drömmen om en enkel träningsform, som bara kräver mig och ett par skor, (och lite kläder i funktionsmaterial), som hägrar. Jag bara hoppas att det ska gilla det, för det vore så idealiskt. Man kanske blir äldre och lär sig uppskatta det som man förut ratade. (Som det blev med sill, kaffe och På Spåret.)
seasick, yet still docked - morrissey
i can have both - morrissey
Dagens outfit och dagens spegelmin.
Nu ska jag snart åka till Ulriksdals värdshus och äta något gott. Mina föräldrar har varit här tidigare idag och hämtat ett par jympaskor som jag lånade någon gång i höstas. Det var en viss hund som tuggade sönder skosnörena på mina egna, vill jag minnas. Deras besök gjorde i alla fall att jag kom upp ganska tidigt för att vara lördag. Och det var till och med en fin dag att vakna upp till. Om jag orkar kanske jag klipper lugg sen idag. Eller ska jag skita i det? Är ovan vid att se min egen panna på det där sättet. Den känns ... gigantisk.
let me kiss you - morrissey
Jag orkade springa i 50 minuter. Det känns ok. Jag tror att jag latar mig lite. Kunde ha pressat ur mig mer än så. Kunde, och det grämer mig. Men jag ska ju lägga kraven åt sidan i några veckor tills jag lärt mig springa. Tålamod, tålamod, tålamod.
Nu ska vi göra en jättesen middag och jag är helt försvagad och skakig. Sen ska jag måla naglarna i någon rolig färg, slöa och imorgon ska vi äta brunch med Henriks familj. Trevligt.
a change is gonna come - otis redding
Förresten har jag, i brist på innan-sänggångs-underhållning, bett Henrik om något boktips. Och bestämt mig för att helt fördomsfritt prova tipset. Vilket lett till att min nya kvällsunderhållning är Robert Jordan - Farornas väg. Javisst. Fantasy alltså. Henriks guilty pleasure. Men jag tycker att det ska bli skitkul.
Det är den första i en serie om typ 22 böcker (iaf på svenska). Och författaren har dött innan serien är färdigställd. Den sista boken skrivs av någon annan och ska tydligen komma i höst. Chansen är alltså att jag inte läser så mycket annat på ett tag om jag fastnar för den här första boken.
i wanna be sedated - ramones
Idag ska jag ut och jogga. Henrik ska inte följa med, så jag tänkte testa hur länge jag orkar hålla igång på egen hand. Det skulle kunna vara både längre tid och kortare tid än när Henrik är med. Det vet jag inte. Anyway. De första veckorna nu tänker jag inte bry mig om hur fort jag springer, utan på att vänja kroppen vid den här mycket tyngre belastningen på alla muskler och leder. Jag får helt enkelt ha tålamod.
Här är förresten skorna jag springer i. Innan jag plågade dem genom lerpölar. Löparskor är av naturen fula.
muck - dinosaur jr
Saker:
- Jag ska hitta ett bra recept på grönsaksbiffar. Provlaga. Och när jag hittat det bästa receptet ska jag laga ett stort lass med grönsaksbiffar och frysa in dem. Varför? För att det är ganska dyrt att köpa. Men antagligen ganska billigt att laga själv.
- En kavaj skulle jag vilja ha. Ebba von Sydow twittrade om att kavajen är ett vår-måste, och jag antar att jag tog åt mig. Jag är så lättpåverkad. (Fast jag ville ha en kavaj förra våren också, hade bara svårt för att se mig själv klädd i makt).
- Måste gå till en frisör. Det är hårkris igen. Som vanligt. Och så måste jag hitta på en frisyr. Mitt hår ser ut som vanligt: slafsigt, hängigt och med en utväxt lugg som jag hårnålat upp. När jag någon gång ska se fin ut så hårnålar jag upp allt med 300 hårnålar i lite olika rolls och låtsas att jag har gjort en cool 40-talsfrisyr. Det är långt ifrån sanningen. Varför är jag så jävla sannings och äkthetsfixerad?
- Jag ska träna spinning ikväll och jogga imorgon. Och jag längtar som en jävla galning. Henrik har nämligen en tid på en sträcka som jag MÅSTE slå.
- I smyg längtar jag redan efter hösten och att stå utanför caféet i Bergianska och hänga med en kaffe:
turning japanese - the vapors
Nu har jag tröttnat på alla som gnäller på för frekventa statusuppdateringar på facebook, för frekvent publicerade quiz-resultat på facebook, och vad mer de nu gnäller över som har med facebook att göra. Jag funderade på att skriva en vett och etikett-bok för facebook och ge ut den via vulkan och sedan sitta och känna mig viktig, samt börja presentera mig som författaren av vett och etikett-boken för facebook. Men nu ska vi inte ha det så roligt.
Om du lider av en facebook-news feed som är nedklottrad av quizresultat och trista statusuppdateringar som du inte bryr dig ett skit om så sitter jag inne med lösningen för dig. Det här ett hemligt knep som jag länge använt mig av. Om du för muspekaren över styggelserna kommer en knapp till höger att synliggöras som det står "hide" på. Trycker du på den knappen fälls en ny knapp ut. Med hjälp av den kan du välja att dölja all information från personen i fråga. Du slipper veta, helt enkelt. Så har jag gjort med flera stycken som besudlat min news feed, som varit tråkiga, dumma i huvet och sådär. Och är det riktigt illa så kan man ju faktiskt ta bort jobbiga personer från sin vännerlista.
Ja, man kan, hör och häpna, ta bort personer från sin vännerlista. Det går jättebra. Man måste inte försöka förändra världen till att bli en quizfri och tråkig-facebook-status-fri plats. Man kan leva drömmen.
nervous breakdown - black flag
Det här är inte ett sent aprilskämt. Den vidriga uppsatsen är klar. Den är klar! Känns helt sjukt. Nu ska jag maila över den till min lärare och skämmas i ett par dagar tills jag får ett svar. För det är kanske det sämsta jag någonsin pressat ur mig, men ärligt talat så håller jag en rätt hög lägsta-nivå. Om jag får vara lite skrytsam. Och det får jag just nu.
Varför har vi inget vin hemma? Jag vill ju fira det här. Måste komma ihåg att köpa en extraflaska när jag är på Systembolaget nästa gång.
i wanna fuck myself - gg allin
På söndag ska jag prova på ett 90 minuter långt spinningpass. Om det går vägen och känns ok ska jag på långfredagen gå på ett två timmar långt spinningpass. Haha. Jag är så sjukt tävlingsinriktad att jag kände mig utmanad när jag såg annonsen för det där passet.
Men det känns så episkt. Långfredagen. Två timmar tung konditionsträning innan fett-påsken sätter igång på allvar. Till minne av Jesu lidande. Golgatavandring och korsfästelse. Det är så vackert.
strychnine - the cramps
Jag tänkte att jag skulle sätta mig och leta reda på något fyndigt aprilskämt och går in på aftonbladet.se. En sida som tyvärr är full av potentiella aprilskämt. Frågan är vad som är mest sannolikt? Pitbull-mormor eller Inga-Britt med dubbelt av allt.
Som det kan se ut på aftonbladet.se
Men mest av allt hoppas jag att Johan Hakelius krönika är ett skämt.