Ja, och förresten har jag börjat blogga med mobilen som ni kanske sett. Meningslösa bilder till korta, meningslösa texter. Men det kanske kan lätta upp den här annars ganska texttunga bloggen?

Henrik är min personliga kock idag. Först fixade han pannkakor med sylt och grädde. Och nu gör han lasagne. Ja, vi äter rätt sent på kvällarna. Jag har varit ute och sprungit en snabbis. På vägen hem var det något som stirrade på mig från skogen. Skitäckligt. Jag fick panik och började springa tillbaka och upp på en ridväg. Längs den där vägen flög det omkring massor av skitfeta dyngbaggar (eller liknande) och det kändes som att de flög upp i mitt ansikte och som om de krälade i mitt öra. Så jag fick återigen panik och bestämde mig för att vad det än var som stirrade på mig från skogen så var det helt klart bättre än den här jävla insektsorgien jag hamnat i. Vände om. På tillbakavägen krälar det upp en äcklig groda ur sanden framför mig, jag skriker och ramlar ner på den vanliga gångvägen igen. Ser att det som stirrar från skogen är en människa. Känner mig så jävla dum. För människor är ju inte farliga. (Vet att det egentligen är tvärtom, särskilt när det gäller faunan på norra djurgården). Dessutom var det folkilskna svanar i sjön längs vägen. Känner att jag har fått nog av naturen redan. Hur ska jag stå ut en hel sommar, det fattar jag inte.