honkin' at midnight - frank motley
Jag har märkt att jag blir oerhört dålig på bild. Egentligen är jag ju jättesnygg. Det är bara det att det inte framgår på någon, enda liten bild att jag ser så himla bra ut. Och det är absolut ingen bortförklaring. Bara ett ödmjukt konstaterande. På bilden ovan ser jag ändå normal ut, även om jag irriterar mig på att min lugg i detta läge blivit helt förstörd.
Ikväll ska vi grilla med min familj. En av mina tre småbröder fyller 18 imorgon. Det känns ganska konstigt. Nu kan vi gå på krogen tillsammans. Jag har ingen present men han ska få smaka på våran fina limoncello eller limoncino eller vad den nu heter, som vi köpte i Italien. Jag är helt såld på Italien nu, jag visste att det skulle bli så. Jättejobbigt. Jag måste till Rom och Sicilien plus en massa små slumriga lantbyar som jag inbillar mig att det finns gott om. Jävla skit. Jag måste orka läsa den där italienskakursen i höst. Fast jag har allt det andra också då.
Mitt liv är helt surrealistiskt just nu. Det är som att dagar och nätter och verklighet och dröm går in i varandra så att jag aldrig är helt säker på vad som verkligen har hänt och ska hända eller vad jag bara drömt. Så nu ska jag flytta, börja jobba och ha opponering nästa vecka, tror jag. Men det känns inte särskilt verkligt ännu. Jag har inte sett en enda flyttkartong, jag borde planera och förbereda, men jag bara sitter och stirrar in i solen hela jävla tiden och tänker på ingenting. Jag tror att det är för att jag är sjuk. När jag blir frisk så löser sig det här. Absolut.
Ikväll ska vi grilla med min familj. En av mina tre småbröder fyller 18 imorgon. Det känns ganska konstigt. Nu kan vi gå på krogen tillsammans. Jag har ingen present men han ska få smaka på våran fina limoncello eller limoncino eller vad den nu heter, som vi köpte i Italien. Jag är helt såld på Italien nu, jag visste att det skulle bli så. Jättejobbigt. Jag måste till Rom och Sicilien plus en massa små slumriga lantbyar som jag inbillar mig att det finns gott om. Jävla skit. Jag måste orka läsa den där italienskakursen i höst. Fast jag har allt det andra också då.
Mitt liv är helt surrealistiskt just nu. Det är som att dagar och nätter och verklighet och dröm går in i varandra så att jag aldrig är helt säker på vad som verkligen har hänt och ska hända eller vad jag bara drömt. Så nu ska jag flytta, börja jobba och ha opponering nästa vecka, tror jag. Men det känns inte särskilt verkligt ännu. Jag har inte sett en enda flyttkartong, jag borde planera och förbereda, men jag bara sitter och stirrar in i solen hela jävla tiden och tänker på ingenting. Jag tror att det är för att jag är sjuk. När jag blir frisk så löser sig det här. Absolut.
...
Jag måste bara ... Det här är mitt nya soffbord. I love it.
stessa spiaggia stesso mare - mina
Jag har alltså varit i Bologna ett tag, men det är inte bara därför jag skriver så sällan den senaste tiden. Mest av allt är det uppsatsen, som för övrigt blivit lidande av resan. Jag tänkte att jag skulle hinna fixa med den på eftermiddagarna, men av någon anledning var jag så innerligt trött att jag sov middag varje dag som en riktig pensionär.
I alla fall så flög vi först till Köpenhamn och böt till ett plan till Milano. Jag är helt sjukt flygrädd och grät hela vägen till Köpenhamn, samt mumlade diverse besvärjelser i Henriks arm. Till Milano var det lättare, fast vi flög över Alperna, vilket är en mardröm jag haft, att titta ner över bergsmassiven. Från Milano tog vi tåg till Bologna. Jag satt brevid en liten italiensk tant som just tagit farväl av sin son och grät hela resan, eller åtminstone de delar av resan då jag inte sov. Vi bodde på ett fint hotell som låg nära till det mesta. Bologna är ingen jättestor stad, så vi gick överallt. Det blev ingen shopping gjord för mig, eftersom den vintagebutik jag spanade in hade skumma öppetttider. Annars fanns det ju H&M och Zara, med flera, men det är inte lika roligt att shoppa på en affär som finns i Sverige. I fredags var det en stor marknad på ett av torgen, Henrik köpte sneakers och jag snålade ur.
Det gick i princip inte att prata engelska med någon i hela staden och själv kan jag ingen italienska alls. Nu kan jag säga god dag, god kväll, tack, ursäkta, mycket bra, glass, en/ett, två, torg, gata, ungdomar, utgång och lite till. Så fort jag kom hem gjorde jag en sen anmälan till en förberedande kurs i italienska på Stockholms Universitet som går på halvfart i höst.
Maten var ju bra, men inte så där som jag föreställt mig, att man skulle vrida sig och stöna av vällust. Lite för oljigt för min smak, men jag måste som sagt banta nu när jag kommit hem, det känns som att mitt innandöme är en gräddig pastasås. Jag saknade svenskt kaffe men det gör jag alltid när jag är utomlands, näst bästa var espresso, så det blev det också ganska ofta. Sen fanns det en hel del indiska och kinesiska restauranger och kebabställen, och sista dagen i väntan på flygbussen i Milano åt jag typ den bästa falafeln jag ätit utanför Malmö.
Det var iaf underbart i Bologna, jag ville flytta dit och ha en liten terass med blommor överallt, åka på en snygg, gammal lambretta och dricka espresso hela dagarna. Jag kanske ska kolla upp om jag kan läsa c-kursen i statsvetenskap på Europas äldsta universitet? Kan bli tvungen att läsa en del italienska först om de inte har kurser på engelska.
Nu måste jag göra någonting åt min uppsats. Ciao!
I alla fall så flög vi först till Köpenhamn och böt till ett plan till Milano. Jag är helt sjukt flygrädd och grät hela vägen till Köpenhamn, samt mumlade diverse besvärjelser i Henriks arm. Till Milano var det lättare, fast vi flög över Alperna, vilket är en mardröm jag haft, att titta ner över bergsmassiven. Från Milano tog vi tåg till Bologna. Jag satt brevid en liten italiensk tant som just tagit farväl av sin son och grät hela resan, eller åtminstone de delar av resan då jag inte sov. Vi bodde på ett fint hotell som låg nära till det mesta. Bologna är ingen jättestor stad, så vi gick överallt. Det blev ingen shopping gjord för mig, eftersom den vintagebutik jag spanade in hade skumma öppetttider. Annars fanns det ju H&M och Zara, med flera, men det är inte lika roligt att shoppa på en affär som finns i Sverige. I fredags var det en stor marknad på ett av torgen, Henrik köpte sneakers och jag snålade ur.
Det gick i princip inte att prata engelska med någon i hela staden och själv kan jag ingen italienska alls. Nu kan jag säga god dag, god kväll, tack, ursäkta, mycket bra, glass, en/ett, två, torg, gata, ungdomar, utgång och lite till. Så fort jag kom hem gjorde jag en sen anmälan till en förberedande kurs i italienska på Stockholms Universitet som går på halvfart i höst.
Maten var ju bra, men inte så där som jag föreställt mig, att man skulle vrida sig och stöna av vällust. Lite för oljigt för min smak, men jag måste som sagt banta nu när jag kommit hem, det känns som att mitt innandöme är en gräddig pastasås. Jag saknade svenskt kaffe men det gör jag alltid när jag är utomlands, näst bästa var espresso, så det blev det också ganska ofta. Sen fanns det en hel del indiska och kinesiska restauranger och kebabställen, och sista dagen i väntan på flygbussen i Milano åt jag typ den bästa falafeln jag ätit utanför Malmö.
Det var iaf underbart i Bologna, jag ville flytta dit och ha en liten terass med blommor överallt, åka på en snygg, gammal lambretta och dricka espresso hela dagarna. Jag kanske ska kolla upp om jag kan läsa c-kursen i statsvetenskap på Europas äldsta universitet? Kan bli tvungen att läsa en del italienska först om de inte har kurser på engelska.
Nu måste jag göra någonting åt min uppsats. Ciao!
tintarella di luna - mina
Jag har varit i Bologna. Nu har jag kommit hem och måste jag banta och skriva uppsats. Skriver mer senare.
what´s the frequency kenneth - REM
Sara, jag älskar ditt fest-tema lite för mycket. (90-tal). Jag kan liksom inte bestämma mig för vad jag ska köra. Det finns så jävla många uppslag och jag är född i stjärntecknet vågen. Även om jag ser ner på astrologi så delar jag det vidriga svårt-att-bestämma-sig-karaktärsdrag som alla födda i vågens tecken är dömda att vara innehavare av.
Jag har åtminstone gallrat ut och skurit ner möjligheterna till fem. En av dem känns lite för början av 90-talet och därmed nästan 80-tal. Men den outfiten är färdig och går att använda i nödfall.
Nu ska jag ut på jakt efter en bättre deal. Undrar om Em har kvar sina buffaloskor. Det vore ju också något.
Jag har åtminstone gallrat ut och skurit ner möjligheterna till fem. En av dem känns lite för början av 90-talet och därmed nästan 80-tal. Men den outfiten är färdig och går att använda i nödfall.
Nu ska jag ut på jakt efter en bättre deal. Undrar om Em har kvar sina buffaloskor. Det vore ju också något.