Lite disciplin skulle som vanligt inte skada mig. Jag borde läsa Augustinus, istället läser jag Storstadspojkens blogg som kanske är det i särklass roligaste bloggosfären producerat den senaste tiden. Idag har han skrivit om en grej som kallas för "forum".
Augustinus snack om sitt själsliv som spädbarn tråkar verkligen ut mig och det tar ju för helvete aldrig slut. Ska han vara spädbarn så här länge, hur ska det gå när hans intellekt utvecklas? Hur lång tid ska inte det ta att älta?

Dags att förbereda mig på terminens första seminariefejk. Är man tillräckligt bildad och tillräckligt vältalig kan man fejka att man läst vilken bok som helst. Man bara lyssnar in sig på vad andra har att säga de första minutrarna, sedan kör man på. Har man tur besitter de flesta ingen större analytisk förmåga utan ägnar en hel del tid åt att sammanfatta vad de läst och har inte så mycket eget att tillägga. Tack, tänker man då. Annars får man försöka pussla ihop bitarna. Så länge man låter som att man kan något, brukar andra undvika att ifrågasätta det. Blir diskussionen för specifik kan man bara börja tjata om kontexten. Det kan vara ens ess i rockärmen om man hamnar i en utsatt situation.
Det är ett skitsmart sätt att ta sig ur de tråkiga bitarna av sin universitetsutbildning. Observera att det även fungerar på hemtentor och tentor med essäfrågor. Jag fick högsta betyg på den sämsta och blajigaste hemtenta jag någonsin skrivit. Det kallas kvalificerat skitsnack och jag borde vinna ett pris för det. Kanske silver. För min älskade pojkvän Henrik borde vinna guldet.

Varför är man helt bränd i skallen efter varje gång man jobbat? Jobbade idag och nu är det som att jag är inställd på "hjärndöd aktivitet" och måste startas om innan jag kan ta in någon mer komplex information än typ: "det blir pasta med tomatsås till middag" eller "det är finnkampen på TV". Jag som måste läsa ett ton.

Men idag hände i alla fall någonting historiskt. I åratal har jag gått omkring och klurat på om man inte borde ta och köpa ett sånt där cinameteket-kort? Så att man kan ha en såna där mysiga höstkvällar på stan och se på intellektuell filmvetarfilm. Gå på folktomma trottoarer efteråt med en take-away-kaffe och föra ambitiösa diskussioner. Kanske börja odla en pretentiös look också, för hey- jag har ju bytt från samhällsvetenskapliga till humanistiska föreningen här i dagarna och behöver en make-over.
Idag köpte jag således min golden ticket till världen där man aldrig kan ta sig själv på för stort allvar och tittar på dödsbra film.
Det som avgjorde det för mig var:
1) Serien i september "efter katastrofen". Det kommer bli en orgie i typ postapokalyptiska världar och undergångs-sci fi. Love it.
2) En sere i oktober som hette kort och gott "vampyrer". Avslutas meden förhandsvisning av filmatiseringen av "Låt den rätte komma in".  Love it, igen.

Den vita månaden börjar med ett nederlag. Fyra dyr-öl igår blev det. Varav en som jag framförallt spillde över mitt ben. Om jag pressar ur strumpbyxorna kanske jag kan tillvarata de dyrbara dropparna London Pride. Men att vara nere för räkning har sina nivåer, och den nivån har jag ännu inte nått. Jag har bara misslyckats lite grann med att inte dricka alkohol.
Fast, nu blir det fan en vit månad. På riktigt. Jag är jättepeppad på att återställa mina dopaminreceptorer och känna riktig lycka. Eller vad det nu är som händer i hjärnan.

Igår var jag helt desillusionerad och ville starta ett coverband. Jag tror att jag inbillade mig att det var en lite mer lukrativ deal än vad det egentligen är. De kanske får en hundring och några öl i baren. Men i alla fall. Om man bara kunde åka ut på krogar och personalfester och ge folket vad de vill ha och tjäna pengar på det. Leva på det. Men antagligen skulle man bli nedöst med önskemål om att spela dåliga låtar man hatar, och ja, antagligen är det inga feta pengar i branschen. Så nu skiter jag i det. Det var en fin idé i en halvtimme igår.

Nu ska jag gå över till universitetet och träffa Henrik och sen gå på ett seminarium om att skriva uppsats i idéhistoria. Jag har ingen aning om vad jag vill skriva om. Det känns så jävla svårt att ringa in ett ämne som är idéhistoriskt och inte filosofiskt. Eller som är idéhistoriskt och inte historiskt. Fuck.
Och så är det ju getingjävlarna också som man måste tas med varenda gång man går utanför porten. Jag ber en liten bön om att de ska lämna mig ifred.

Idag har jag handlat saker till mitt hem. Det blev:
- En brödrost. Nästan allt bröd är ju godare rostat. Jag äter ganska sällan bröd. Men ändå.
- En stor växt.
- En kombinerad lock och plattång. Väldigt stora lockar blir det. (Den var ju iofs mer till mig än till mitt hem).
- Två lampor.
- Jättemycket saker till köket. En sil, en brödform, en pajform med löstagbar kant, en tillbringare, diskborstar, ett knivställ, en knivslip, bla bla. En massa saker.

Imorgon ska jag försöka mig på ett danskt rågbröd. Det första steget är ju att göra en surdeg som ska stå i kylen i flera dagar. Så om en vecka har jag nog ett bröd.

Här är förresten vår nya byrå som vi fått av Henriks föräldrar, våran växt och böckerna jag ska ägna resten av veckan åt. Lägg märke till att alla är från biblioteket. Äntligen var jag först!

Första skoldagen är avklarad!
Det är inte så mycket skolan i sig som det faktum att det verkar ha blivit någon slags getingsommar i universitetsområdena som gör att jag talar om dagen i termer av att "klara av". Jag lider nämligen av en genant fobi för getingar, och varje promenad i naturen innan mörkret har fallit är som att befinna sig på ett slagfält. Jag känner min egen puls banka i halsen, jag uttalar tysta mantran för mig själv medan jag småspringer mot mitt mål, och bryr mig inte ens om i fall någon som ser mig tror att jag är psykiskt sjuk. Ännu har det inte gått så långt att jag köpt en sån där skyddsdräkt som de har på biodlingar, men jag funderar i mina värsta stunder på om jag skulle ta och investera i en sån.
Men i alla fall. Aldrig att jag skulle sätta mig ute och dricka saft. Typ sitta och njuta i solen. Jag kör mer på det här med att försöka att slippa gå utanför dörren tills det blivit kväll och getingarna gått och lagt sig. I alla fall vid den här tiden på året. Igår blev jag lite dyster över detta faktum. Vad begränsad jag är. Vad löjlig alla andra tycker att jag är. Och jag själv, i mina mer rationella stunder.

I alla fall. Igår var det introduktion på idéhistoria b. Vi kommer att läsa källtexter och all undervisning och examination sker genom seminarier. Det kommer alltså bli till att diskutera och kläcka ur sig insiktsfulla kommentarer. Första seminariet behandlar: Bibeln Första Moseboken och Augustinus "Bekännelser". Till andra seminariet ska vi ha läst och begrundat Platons "Staten" och Aristoteles "Politiken". Dessa båda seminarier äger rum nästa vecka. Dags att börja läsa. Dessutom krävs att jag läser in mig på lite kontext så att jag ingen pinsam anakronism hoppar ur min mun och gör mig till åtlöje.
Dessutom hade jag en fyratimmarsföreläsning på juridiken. Så jävla länge. Anyhow. Vi gick igenom lite intro till ämnet och personrätt. Jag kan ju en del från statsvetenskapen gällande rättsordningens struktur, teleologisk tolkning, och så vidare, men mycket var helt nytt för mig. Ett helt nytt sätt att plugga på kommer det antagligen bli. Så där måste jag också läsa en hel del, men det är trevliga böcker på svenska, så det är ingen fara. Så fort man slipper den engelska litteraturen känns det som att man går på högstadiet igen, man bara glider igenom böckerna. Och då är jag ändå förhållandevis bekväm med att läsa på engelska. Men lagboken är ju bitvis på typ farfarsfars-svenska så det blir det ju värre med.

Det sista jag har att säga er är att min lönespec också kommit. Sammanräknat med pengarna från csn så har jag 26 kalla på kontot. I love it. Nu ska jag och Henrik köra iväg till Ikea och bli galna.

Lägesrapport. I måndags var min kusin Anna och min mamma hemma hos oss, åt lasagne och drack upp en låda vin plus några groggar. (Nu är vodkan slut). Dagen efter var det olidligt varmt och vårt vatten var avstängt hela dagen. Det hade vi inte räknat med. Efter ett par timmar orkade jag släpa mig iväg för att få tag på en köpedricka för att inte svimma av uttorkning. Idag har jag färgat håret mörkbrunt (men det blev i princip svart) och varit på upprop för juridisk översiktskurs, eller som man säger på juridicum: jöken. Denna anskrämliga förkortning har ännu inte normaliserats för mina öron, men det blir annat snart kan jag tänka mig.
I helgen fick jag dessutom tag på en gratis lagbok. Men sen drack jag dyr öl och åkte taxi för minst lika mycket pengar så det var tillbaka till ruta ett igen.
Imorgon ska jag dricka några öl med Ellinor tror jag bestämt. Så nu vet ni det.

För det händer inte så jävla mycket förutom i Peking då. OS är bra att ha när man är bakis eller bara inte orkar vara så jävla påhittig om dagarna.

Jag tar snart priset som Sveriges värsta dörrmatta. Vem som helst i hela världen är bättre lämpad att tala å mina vägnar än jag själv. For fucks sake, låt ett femårigt mongo göra det. Det kan i alla fall inte bli sämre än när jag själv sätter igång med det som jag är allra bäst på: att vara andra till lags. Jag skiter till och med i att det bara är jag själv som får slita och försaka, det är det lättaste att offra: sig själv.
(I klartext vågar jag inte tacka nej till jobb, eftersom jag kan verka lat om jag vill vara ledig, verkligen ledig, längre än 6 dagar på två år.)
Tills jag fyller år ska jag ha skaffat mig (mentala) balls. Jag ska börja säga som det är. Alltså, tänk om jag skulle göra det, helt utan att någon bett om min åsikt. Jag skulle bli så dödad. Jag tänker så otroligt elaka saker. Sen jag började maratonkolla på Oz har det blivit ännu värre. Iaf: mentala balls. Tills oktober.

Nu har jag tagit mig hem från Ångermanland. Där bodde vi i mina föräldrars stuga med havsutsikt och allting är idylliskt värre. Tills vädret bestämmer sig för att en gång för alla svika mig och ställa till med regn och grådaskighet. Då är idyllen som bortblåst. Det enda som finns kvar är tv-spel, ett inkomplett kinaschack, ett TP, ett yatzyspel och tristess. Det är dags för Sverige att också starta ett vädermanipuleringsverk.
En dag körde vi till Lunde och tittade på monumentet över skotten i Ådalen och jag blev så sentimental att jag nästan grät. Nästan, eftersom vi inte var de enda som bestämt sig för att glo på minnet av arbetarmisär. Jag har en viss självbehärskning när man minst anar det. Sen gick vi till Westerlunds k-märkta konditori vid Sandöbron och drack kaffe i metallkanna i en autentisk 50-talsmiljö. Väggarna var klädda i nitad galon, vilket måste ha varit praktiskt värre.



Andra upptäcktsfärder var: shopping i Härnösand (jag köpte snyggaste kappan för 150 kronor) och minigolf på Antjärns camping. Banan var sned och vind och redo att bli brasved. Men jag vann, så jag var nöjd ändå.
Igår tog vi X2000 tillbaka till Stockholm, och berusade oss i Bistrovagnen tillsammans med en amerikan. Resten av kvällen spenderades på sunkigt ölhak vid Fridhemsplan och för mig gungade världen fortfarande som om jag satt på ett höghastighetståg.

Nu är det bedrövligt igen. Jag vill inte riktigt vara hemma, och inte riktigt vara borta heller. Nu är det upprop och registreringar och det känns lite som att höstterminen redan börjat. Jag borde till exempel skaffa fram en billig lagbok så fort jag bara kan. För att inte tala om alla böcker jag ska läsa på idéhistorian. Jag kommer vara så jävla pretantiös lagom till jul. Jag orkar inte ens tänka på det. Antingen det, eller så kommer jag vara en hålögd dropout.