Lite disciplin skulle som vanligt inte skada mig. Jag borde läsa Augustinus, istället läser jag Storstadspojkens blogg som kanske är det i särklass roligaste bloggosfären producerat den senaste tiden. Idag har han skrivit om en grej som kallas för "forum".
Augustinus snack om sitt själsliv som spädbarn tråkar verkligen ut mig och det tar ju för helvete aldrig slut. Ska han vara spädbarn så här länge, hur ska det gå när hans intellekt utvecklas? Hur lång tid ska inte det ta att älta?

Dags att förbereda mig på terminens första seminariefejk. Är man tillräckligt bildad och tillräckligt vältalig kan man fejka att man läst vilken bok som helst. Man bara lyssnar in sig på vad andra har att säga de första minutrarna, sedan kör man på. Har man tur besitter de flesta ingen större analytisk förmåga utan ägnar en hel del tid åt att sammanfatta vad de läst och har inte så mycket eget att tillägga. Tack, tänker man då. Annars får man försöka pussla ihop bitarna. Så länge man låter som att man kan något, brukar andra undvika att ifrågasätta det. Blir diskussionen för specifik kan man bara börja tjata om kontexten. Det kan vara ens ess i rockärmen om man hamnar i en utsatt situation.
Det är ett skitsmart sätt att ta sig ur de tråkiga bitarna av sin universitetsutbildning. Observera att det även fungerar på hemtentor och tentor med essäfrågor. Jag fick högsta betyg på den sämsta och blajigaste hemtenta jag någonsin skrivit. Det kallas kvalificerat skitsnack och jag borde vinna ett pris för det. Kanske silver. För min älskade pojkvän Henrik borde vinna guldet.