Ja men tack som fan då jävla blogg.se för att ni måse ha en sån bögig reklamför någon slags bögsida med BÖGFILMER med skateboards och kycklingar och annat äckligt.
(Tillägg: nu har de tagit bort den äckliga reklamen, thank god).


Jag är så trött att jag somnar så fort jag lägger mig ner. Trodde det skulle vara slut på impulspass som jag bokas på några timmar innan jag ska vara på jobbet. Hade tänkt säga ifrån, eller helt enkelt inte säga någonting och kanske stänga av alla telefoner och spela jeapordy. Men så imorgon; ett till. Fan.
Men jag behöver verkligen pengarna.

Jag har världens hårångest. Dels är det färgen, dels är det frisyren. Och framför allt annat är det pengarna.
Dessutom har jag fobi för frisörer. Jag gillar inte kallprat, jag gillar inte konstiga invändningar som "det går inte att bleka ditt hår" eller "det är trendigt med breda slingor, det läste jag i en branschtidning, därför tänker jag pracka på dig det". Håll käften och gör som jag säger, det är det jag betalar dig för. Det borde ingå en kurs i allmänt hyfs på frisörutbildningarna. Eller kanske som ett krav för antagning kan vara att man inser att man ger sig in i ett serviceyrke.
Sen finns det ju bra, förstående och dyra frisörer också. Som jag för tillfället inte har råd att besöka.

Marie Antoinette igår var divine. Avsaknaden av handling eller problematik kring revolutionen var befriande: precis som sagts så vet alla redan vad som hände, och ingen bra berättare måste förklara allt.
Det jag älskade mest med Virgin Suicides var stämningen som byggdes upp inför det slut som man redan kände till: ond bråd död. Jag uppfattar samma stämning här, jag tycker inte att Sofia Coppola ska göra något annat än att berätta historier som leder mot ett oundvikligt och brutalt slut.
En detalj: i den mest hysteriska sekvensen av snabba klipp på skor, bakelser, skor, bakelser skymtar ett par converse fram.

Jag hade enormt tråkigt, och svängde förbi Betapets medlemsforum. I en tråd om uteställen i Stockholm råkade jag försöka få utlopp för min tristess, och rackade ner på de flesta ställen som nämnts. Ja men för fan, det finns ju inga roliga ställen, så: sanningen framför allt.
På Anchor är folk fula. Fulare än på andra ställen. Överlag. Det betyder inte att just DU är fulare än genomsnittet för att du varit på Anchor nyligen.
"men ööh, du är ju själv ful, då får inte du säga att någon på anchor är ful".
Nej, gud, förlåt. Jag glömde att det är förbjudet att tycka att någon är ful, när man själv är ful.
Personerna själva saknade bild och hade därför den här bilden:



... så jag tänkte skriva "själva ser ni ut som giraffer", men la min fantastiska humor åt sidan.
Poängen med det här inlägget är att jag, för första gången i mitt liv, inte tagit åt mig av vad någon annan sagt om mitt utseende. Jag är ju inte ful, jag tycker att jag är skitsnygg, och när jag är på Anchor är jag snyggast på Anchor, så det är en jävligt bra anledning att ramla in där klockan halv två på natten och önska Slayer av en misstyckande DJ.

Min mobil fungerar igen!
Nu sitter jag och dricker kaffe och väntar på att det ska bli dags att åka till jobbet.
Igår var min kusin Victoria på besök. Jag har fjorton kusiner. Två av dem är tjejer och i min ålder.
Båda dessa är mer lyckade än vad jag är. De är snyggare än jag, och läser på läkarlinjen respektive juristlinjen.
Jag tänkte ljuga ihop någonting för mig själv, men orkade inte.
Sedan har jag kommit på att ekonomi är intressant. Jag kanske borde söka nationalekonomi? Annars ekonomisk historia.

Tycker att den här klänningen är helt gorgeous. Ska justera kjollängden till snäppet kortare, bara, till precis nedanför knät. Jag är ju tråkigt kort, usch. Frågan är bara vad jag ska välja för tyg?

Det är förbannat tråkigt att hosta ur sig hela sitt innandöme varannan minut. Nu har jag vunnit 4 av 5 matcher på betapet, druckit två koppar kaffe, druckit en liter blodapelsinjuice, köpt en ny menlös tjejtidning att bläddra i och dessutom fått ett kryptiskt meddelande från en borttagen användare på helgon.
Träd fram, vidriga imbecill.

Jag är en psycho-magnet. Inga normala, friska och sunda killar intresserar sig för mig, (det är en regel som visserligen har undantag), bara galningar och missanpassade.Inte så att de måste vara intresserade av en relation med mig, snarare att de bara fäster sig vid mig, och vill trackassera mig, skicka hem brev till mig, eller bara skicka mail
Höjdpunkten var när jag fick ett brev hem som bestod av urklippta maskinskrivna bokstäver fastklistrade till en text på ett papper, som deklarerade att jag, tja ... inte var kristen. Det visste jag ju förstås redan själv, så jag var inte särskilt förvånad.

Misären har slagit till totalt. Mens och sjukdom. Jag håller på att dö. Det enda som uppehåller mig är föraktet jag känner för vissa utvalda personer och fenomen.
1) Den kortklippta kvinnan i reklamen för någon slags Möller kosttillskott med vitaminer och mineraler och annat trams på tablett. Ni VET vilken det är. Det är svartvitt, hon är hysterisk och känslomässig, hon springer i regnet, blir nästan påkörd av en bil eller något, men är glad fast hon har så bråttom, hon ska på riverdance. Jag avskyr henne. Var gång jag får syn på henne blir jag på dåligt humör. Hur kan man vara sådär käck och äcklig? Det enda sättet att skydda sig verkar vara att hålla sig borta från produkten hon gör reklam för, riverdance och korta pojkfrisyrer på kvinnor.
2) Nej, den här listan börjar och slutar med Möller-kvinnan. Hon kan faktiskt räcka. Man måste inte förmedla vidare all ondska här i världen.

Jag vet inte vad jag ska göra när jag är sjuk. Jag har sett alla avsnitt av Gilmore Girls och House. Jag har sett typ nästan hela internet. Jag har redan druckit kaffe. Jag har inte tillgång till någon rolig bok. Jag kan inte ligga ner p.g.a. ryggsmärta p.g.a. sjukdom. Jag har just organiserat om musiken på min ipod. Jag har redan köpt en idiotisk tjejtidning och läst den, det tog fem minuter. Det är ju bara bilder och prisuppgifter och bilder på kändisar med namn. Jag går alltid på det där med att köpa en tjejtidning.

Förresten vann jag de här skorna på Tradera. Auktionen har varit uppe tre gånger tror jag, men jag har varit för lat för att hänga med i budgivningen, tills den här gången då. Sån jävla tur.

En ledig dag med överjävliga mensvärkssmärtor. Tänkte kanske gå och försöka få tag på en tröja från Viktor & Rolf på H&M, men jag hatar trängsel och jag hatar fjolliga brudar. Dessa i kombination hade verkligen fått mensraseriet att bryta ut.
Blev istället Armémuseum och efter det promenad till skeppsholmen och Moderna. Jag älskar fri entré. Innan den fria entrén var det ytterst sällan jag gick till något annat än ja ... Modernas ständiga samling. Som var gratis då också. En gång fick jag för mig att en utställning på Nordiska skulle vara grym, men det var den inte, och då stod jag och tittade på brev som typ Strindberg hade skrivit i en dryg timme för att verkligen insupa all kultur jag kunde för den där 50-lappen jag betalat i inträde.
Äh, jag vet inte vad jag egentligen borde tycka om den fria entrén. För mig personligen är det roligt, bra och bildande.

Igår när jag sydde en till synes normal 60-talsklänning med ett veck från halsringningen som verkade till för att göra klänningen snyggt a-linjeformad, insåg jag att jag höll på att sy en mammaklänning. För på mönstret stod det faktiskt  "mammaklänning", om man tittade noggrant. På bilderna däremot fanns inte tillstymmelse till någon bebismage, men det gick upp för mig när jag provade den, att något var väldigt skumt. En gammal storlek 38 motsvarar ungefär en dagens  storlek 36, men på mig satt den som ett stort tält där jag kunde få plats med en eller två vänner, detta också beroende på tygvalet polyester (billigt, lättsytt och stretchigt). Vad fan!
Jag tror att det blir soptunnan.

Nu när jag spanat in två heta tyger så tänkte jag gå och köpa dessa istället, och börja på något mönster som inte är till för gravida.

Oj, snön är borta. Fan vad bra. Det får inte bli vinter riktigt ännu.
Igår tillverkades ytterligare broschmaterial i lera. Slut på batterier till kameran, så det finns inga bilder än så länge. Det blev väldigt sött iaf.
Tänkte uppgradera och köpa verktyg, det skulle nog underlätta. Typ en kavel och någon slags kniv.
Letar också efter pärlor och annat som håller för att brännas i ugn, om möjligt.
Sen har jag hittat två galet snygga tyger. Klänning?

Så fattig som jag är nu slår mig ibland tanken på att hora ut min kropp till något läkemedelsföretag, eller någon slags studie på KI för en slant. Ska kanske be min kära kusin som läser läkarlinjen att hålla utkik efter dylikt. Så länge det inte är några absurda cellprover från typ ryggmärgen som behövs är jag nog game.
Kanske inte något slags ympande av HIV-virus heller, förresten.
Om jag verkligen tänker efter är det ganska mycket som jag är skeptisk till. Fan också.

Min plan B är att känna förnöjsamhet över det lilla i tillvaron. Tyvärr har det en klang av självhjälpslitteratur och gammal österländsk filosofi översatt till gammalt västerländskt blaj, och jag har otroligt svårt för det.

Ostbrickan i fredags blev trevlig, förutom att ingen utom jag tyckte om gruyere, jag förstår inte varför. Brie däremot, som är den tråkigaste osten i världen, tycker alla om. På samma sätt som alla alltid har tråkiga favoritskådespelerskor, en tråkig bästis och en outhärdligt tråkig musiksmak.
Sedan missade jag bussen från Orminge, och var inte inne i stan förrän sent. Vid slussen stod tre tjejer i fula svarta stövletter med smala klackar och spetsig tå, och korta glitterkänningar. När jag kom närmare såg jag att de var i högstadieålder. Jag ville kräkas upp gruyereost på dem, men höll mig.
(Ungefär som hon i Little Britain, tänkte jag mig).

Och igår var det 50-årsfest. Mamma fick en massa roliga saker, bland annat en resa till Berlin i maj. Folk blev fulla, men vissa blev det inte, t.ex. min kusin Linnea som är gravid och hade världens sötaste mage.
Själv blev jag ganska lagom berusad.

Ett mirakel skedde igår, då jag lyckades hitta en kofta med knappar som varken stacks, eller satt så att det blev en stor glipa mellan de två knappar som sitter vid bysten. Det har tidigare tyckts omöjligt för klädtillverkare att föreställa sig att det finns större bröst än B-kupa, trots att det uppenbarligen visst finns det.
Köpte även en vit stickad mössa med rosett, och ett diadem med svarta rosetter och flor, om jag någon gång ska på burlesquefest. Jag var på stora Debonair i typ mars? april? och var inte imponerad. Eller, det var kul med uppklätt, men jag hatar fan unga rika stockholmare som köpt sin koll och sin stil i ett parketerbjudande, eller har en konsult knuten till sig för dessa ändamål.

Nu är jag snart off för att köpa ostar, vindruvor, päron och kex till ostbrickan ikväll. Eftersom jag är in charge of ostinköpet kommer det med stor sannolikhet bli en gruyereost, (den godaste osten jag vet), och sedan det vanliga. Typ brie, dock ej camembert, mögliga ostar (har man råd med en stilton?), och några som man kan bre. Till detta ska det drickas vin, och jag tänkte ta med en sladd så att jag kan koppla in min ipod. Sen jag fick tillbaka den har jag blivit mer och mer en musikdiktator, även om jag föredrar att se på mig själv som en upplyst despot i sammanhanget.
Och imorgon fyller min mamma 50 år, så det blir det släktfest, gratis mat och sprit, och säkert en massa lustiga fylleincidenter, som tenderar att bli lustigare ju äldre personerna är som är inblandade.
Jag är dessutom långledig (till på onsdag), ganska fattig, och sugen på att göra något. Tänkte plocka fram symaskinen, (har tyg, tråd och stilmönster från 60-talet), göra mer i lera, strukturera min garderob, och lägga upp överblivna plagg på tradera. Shit, vad handlingskraftigt det här låter.