Det blev avfärgning igår hos frisören. Jag är blond! I grunden, sen har jag en kopparguldig-something-toning över det. Om ett par veckor kan jag göra en ny toning på originalfärgen. Jag kan vara vilken färg jag vill, nästan. Förutom just blond då, eftersom mitt hår tyvärr blir lite gulaktigt. Iaf: ganska nice, jag är van att kunna välja bland lite röda nyanser eller avancera upp till helt svart. Och där slutade det roliga.
Jobbet var stress och plåga. Jag insåg klockan sju att jag inte ätit något sedan frukosten, och var svimfärdig. När jag skulle gå hem träffade jag en barnmorska från jobbet som var på väg till nattpasset och just hade blivit jagad av en gubbe i beige jacka. Alltid dessa gubbar i beiga jackor alltså. Jag eskorterade henne till ingången. Mig tar ingen beige gubbjävel. Jag springer fortare och är starkare. Jag är övertygad om det: att jag är starkare än män. Visst, en ung och kraftig kille får jag nog problem med, men alla dessa smala pojkvaskrar, och lönnfeta killar och gubbar. De tar jag, lätt. Jag kanske ska arbeta med min kaxighet här tror jag. Jag tror det handlar om att jag har slagits med killar hela mitt liv. Jag kan inte alls relatera till att ett hormonskifte inträtt någonstans under tiden.

Idag blev det inget gjort iaf. Långpromenad, var i bergianska trädgården. Jag bor ju så nära, ändå har jag aldrig gått dit förut. Fick ännu mer vårsug. Just nu sitter jag och letar efter ett bord till uteplatsen.

Började byråkratins makt-kursen igår. Jag kände mig yngst och mest oerfaren och det var jag också. Det var jag och kostymgubbar som arbetat inom statsförvaltningen sedan 70-talet ungefär. De flesta läste kursen som en fristående kurs, och verkade redan vara klara pol mag och jurister o.s.v. Det blir ju kul. Jag som läst grundkursen i statsvetenskap har säkert jättemycket att tillföra.
Vad fan ska jag göra nu? Jag måste bli förvaltningsexpert på fem minuter. Dessutom ska vi skriva någon slags uppsats på 10 sidor och ha opponeringar. Jävla skit. Jag kommer bli sliten i stycken. B-uppsatsen i slutet av terminen kommer kännas som ingenting i jämförelse.

Fast nu ska jag åka till vasastan och färga håret hos frisör. Det ska bli "en varmare nyans". Som "passar mina färger bättre". Vad lätt det är att lura på mig vad som helst. Jag vet ju ingenting om vilka färger jag passar i. Även om jag slutligen insåg att roströd/brun ögonskugga iaf INTE var min färg, och att jag såg misshandlad och lite jordig ut i den.
Sen ska jag åka till jobbet och göra en insats, för där var alla sjuka och hemma så någon måste ju hålla ställningarna lite på kvällen. Lönen för några timmar minus SLs priser är lika med typ fem kronor. Det här gör jag ideellt, för att jag är en sån god människa.
Ytterligare lite senare var det tal om öl.


(Foto snott från Pleasers sida)

Jag skulle ha upphävt mitt shoppinguppehåll snart, men jag tror jag väntar lite till. Mitt konto känns så trevligt när det är välfyllt. Och jag kanske är en hel klädstorlek mindre om en månad, om allt går enligt planerna. Det vore kanske dumt att köpa något exakt just nu.
Kanske ett par pumps, för storlek 37 i skor kan jag inte förbränna bort på något rimligt rätt. Jag är lite sugen på ett par svinigt höga klackar som jag aldrig kommer kunna gå i. Det är business as usual med mitt shoppingsug alltså.

Garderobsrensningen ger mig ångest. Jag vet t.ex. att jag inte kan få mer än några fjuttiga slantar eftersom många klänningar definitivt inte är mint condition.  Är det verkligen värt att sälja dem då, frågar jag mig. Det är ju mest småskavanker som inte stör helhetsintrycket, men samtidigt känns det lite väl risigt att försöka sälja dem för något annat än minipriser.
Dessutom får jag ångest över att inte ha en bra kamera. Jag måste köpa en riktig kamera snart, det är skittråkigt att ha en dålig kamera. Dessutom har jag inga redigeringsprogram på "min" dator, den bärbara. Om man inte räknar paint. Jag har möjlighet att beskära bilderna, men det är ungefär allt. (Henrik har lagt beslag på den riktiga datorn).

Spara, sälja eller slänga? Klänning, mörkblå och pepitarutig med rosett, lätt utställd kjol. BLANES of london, köpt vintage, sent 50-tal tidigt 60-tal är min gissning, passar bäst på en nutida storlek 36-38. Många skavanker, dragkedjan på baksidan har ursprungligen täckts av en fåll med hjälp av små metallhakar, vars fästen verkar utslitna. Lösa trådar här och var, men helhetsintrycket är ändå bra.
Kan inte bestämma mig här riktigt ...

Jag drömde mardrömmar hela natten. I en hade jag tatuerat in jättefula bilder från en barnbok över hela låren och gick omkring i ett par genomskinliga strumpbyxor. Halvvägs hem insåg jag hur jag såg ut, fick panik och började springa. Folk sprang efter, och tillslut hade drömmen urartat till att jag blev jagad av en folkmassa.
Vaknade och var mystiskt stel i armarna och ryggen.

Jobbet jag ska söka finns inte kvar på ams hemsida. Sista ansökningsdagen är inte passerad, och hela sidan verkar ha genomgått någon slags uppdatering, varför man kan tänka sig att det bara krånglar tillfälligt. Annars blir jag jätteledsen. För en gångs skull, ett sommarjobb som jag vill ha. Som jag är kvalificerad för, som har anknytning till min utbildning, som verkar roligt. Det är förstås för bra för att vara sant.

Viktnedgång: sju hekto. Förra veckan var det också sju hekto, glömde bort att skryta om det tror jag bestämt. Varför fungerar allt som ett urverk, fortfarande? Kan nästan inte tro att det är sant, att det ska vara så enkelt. Varför skulle det egentligen vara så svårt, å andra sidan.  Jag har inte fuskat, jag har hållt mig inom min kalorigräns för att gå ner, vilket i teorin måste innebära viktminskning. Har bara fått för mig att i praktiken blir resultaten mer godtyckliga och svåruppnådda, och så är det ju också ibland. Men ändå, jag är gråtfärdig av lycka, jag väger sju kilo mindre än i julas, och fyra kilo mindre än min tidigare minsta vikt.
Mindre än tre kilo kvar till "medicinsk undervikt", ett underligt bmi-baserat nonsensbegrepp som jag inte bryr mig ett skit om, eftersom det inte rimligtvis kan stämma på mig. Så smal är jag inte nu att tre kilo skulle göra mig någon skada, jag satsar på snarare fem kilo till - eller, det beror förstås på hur jag ser ut.  Jag har ett problem, och det är att min bröstkorg tycks sticka ut mer än på en normal person. För sju kilo sedan syntes mina undre revben konstant, och nu ser man de förstås ännu tydligare, tillsammans med en del annan benighet. Jag tycker inte att det är snyggt att vara benig, men jag kan å andra sidan inte riktigt rå för att jag ser ut så benmässigt. Det säger ingenting om i fall jag är för smal eller inte. Jag vill ta bort fett på vissa ställen, men jag kan inte välja varifrån. Jag vill inte bli benigare, absolut inte, men det verkar som om jag inte har något val.
Fett kvar, som ska bort. Punkt.

Igår jobbade jag, jag älskar att jobba på helgerna. Mer pengar och så är det lugnt och skönt. Nej det var det förresten inte igår, jag hade ungefär tio påbörjade saker samtidigt som jag växlade mellan. Tidvis sprang jag runt som en dåre. Jag gjorde mig verkligen förtjänt av mitt ob-tillägg.
Alla pengar jag tjänar åker rätt in på sparkontot, tillsammans med alla pengar som jag sparar in på att inte ha ett liv. Ett liv som består av att koka kaffe som jag köpt på extrapris, läsa böcker som jag åkt runt hela länet för att låna och därmed slippa köpa, och utnyttja mitt dyra gymkort.
I sommar, däremot, ska jag ha pengar.  Det kommer bli bra.

Henrik har köpt ett Nintendo Wii, så nu har jag någonting nytt att fylla mitt liv med. Nu när På spåret är slut verkar det som att mina fredagkvällar kommer bli oerhört tråkiga. Jag vägrar börja gå på klubbar eller festa på helgerna. Det räcker med att behöva vistas i innerstaden på helgerna via resan till och från jobbet. Helt outhärdligt. Jag har aldrig förstått varför jag inte tycker att det är kul att gå ut, det ligger verkligen längst ner på min lista. Det kan ha någonting att göra med att jag bara vill engagera mig i massmord så fort jag får kontakt med andra människor.

Nu ska jag försöka mig på mitt cv återigen. Samt rensa garderoben från kläder som ska slängas, säljas eller bara tjäna som minnen av en svunnen tid.

Så var hemtentan inlämnad. Jag är inte nöjd. Men jag hann. (Jag slutade skriva vid fem på morgonen). Världens lättnad, jag är äntligen fri igen.
I åtminstone fyra dagar. Sen börjar min specialkurs. Jag har såklart valt "byråkratins makt i den demokratiska staten" som första val. Den fick jag också. Det visade sig vara jag och typ sju andra som varit tråkiga nog att vilja läsa den specialkursen, istället för kurser om media eller demokratisering i tredje världen eller IR eller något sånt där hippt. 
Det var glatt, jag fick det jag ville ha.
Men lyckan slutar inte där. Kursen har lagts om till kvällstid - jag har sovmorgon i fem veckor! Vi har dessutom bara ett undervisningstillfälle i veckan. Jag älskar det. Älskar, älskar, älskar. Ska dessutom få läsa en bok av Bo Rothstein. Ni vet, statsvetaren som gjorde världens utspel mot Uppsala universitet i DN för ... kan det vara ett år sedan? Jag kommer iaf ha skitmycket fritid och tid att läsa i lugn och ro på dagarna. Det är då jag lär mig bäst, inte av att sitta på föreläsningar. Föreläsningarna rubbar mitt flyt i tillvaron.

Så ska jag klippa mig på måndag. Jag har för tillfället långt och risigt hår, ser ut som en skabbig hårdrockare. Med en egenhändigt klippt lugg som dessutom är på utväxt. Funderar på att göra som alla andra verkar göra just nu: ta med en bild på Katie Holmes till frisören. Men ärligt talat så vore det skönt med hyfsat kort hår för en gångs skull. Det värsta som kan hända är att det växer tillbaka.

Det är helt sjukt. Min lilla hopprepssession igår har redan gett ett resultat: jag kan inte gå. Eller knappt. Jag har sån enorm träningsvärk i vaderna, att varje steg är ett lidande, och en risk för att ramla framlänges. Jag som stretchade supernoga och allt - men jag vet att stretch (eller avsaknaden av den) inte nödvändigtvis kan avhjälpa eller har någon korrelation med träningsvärk.  Träningsvärk är ju någon typ av vävnadsskada som jag förstått det.
Kan nog glömma spinningen ikväll, om jag inte vill sitta och slöcykla. Fan, fan, fan, fan ... Jag blir så trött.

Nu ska jag plugga. Har ingen lust, är genuint oinspirerad. Jag vill bara ha en endorfinkick, det är allt jag vill idag.

(Låten känns väldigt Hultsfredfylla någon gång för väldigt länge sedan).

Min pappa är bäst. Jag måste bara säga det. Min pappa har en jeeteestor skivsamling, och då pratar vi bara om det som faktiskt står framme. Han har flera pressar av alla Clash-skivor,  han fick mig att börja lyssna på både Television, Specials och Stiff little fingers. Bland så otroligt mycket annat.
Så kanske man står och är trött på punk, fast pappa har dragit fram en Vibrators-LP som ju är rätt kul, då har han liksom också allt Bowie gjort, förutom några grejer från syntåren, och så har han Jean Michel Jarre, Kraftwerk, eller typ Legalize it med Peter Tosh. Och soul också. Vill man prata om Booker T and the MGs så ska man prata med min pappa. 

Ok, det blir lite för mycket träning och kroppsfixering i den här bloggen numera, men idag shoppade jag nya träningskläder. För det ingår faktiskt inte i mitt shoppingförbud. Och nu får dagens inlägg handla om det.
Jag hatar att alltid ha svarta, tighta byxor på mig på träningen. Varför ska det vara så jävla svårt att hitta (prisvärda) snygga träningskläder? Men nu råkar jag ändå gilla svarta byxor, jag provade i vitt, och det var inte alls snyggt. Sen fanns det ju grått också (Yeah, vilken valfrihet). Och det här med tighta byxor, det finns ju inget alternativ. Ska jag ha pösiga byxor, mjukisbyxor eller något sånt, så är det inte funktionellt för konditionsträning. Jag är helt enkelt dömd till tighta plagg som kan leda bort enorma mängder svett. Det är begränsningen alltså.
Jag började med att prova de dyra märkesgrejerna, dyra boxarlinnen och toppar, o.s.v. Men ingenting jag fastnade för. Det slutade iaf med H&M-tischor. At the end of the day så vill jag ändå inte betala några summor för kläder som jag ska vara svettig i. Så mycket för min ambition att köpa snygga träningskläder.
Dagens träningskläder blev iaf en marinblå/vit-randig tee, svarta byxor (just det!) och röda tennisskor.

Jag kunde inte säga nej till en yogamatta, ett hopprep och en rosa vattenflaska heller.


Här har vi anledningen till att jag aldrig kommer sätta i system att lägga upp dagens outfitbilder. Jag förstår inte hur fan man ska få med helheten. Dessutom är det en vanlig rätt-på-pocketkamerablixt som inte gör någon glad. När jag blir rik ska jag införskaffa systemkamera igen. Min kropp ser för taskig ut också. Det här var ändå den bästa av trettio bilder. KUL. Ni stirrar rätt in i min eventuella livmoderhalscancer.



Sen försökte jag gå ner i brygga. Det här bjuder jag på.

Jag är helt seg i huvudet, mitt närminne tappar i kapacitet, jag minns inte vad klockan är när jag just tittat på den. Flera nätter av sömnlöshet den senaste tiden. Jag får panik av att inte kunna somna, bara ligga och stirra. Så börjar jag tänka på att jag måste göra det där cellprovet för att kolla så att jag inte har livmoderhalscancer eller något sånt. Det har jag säkert. Jag har bara slängt kallelserna direkt i pappersinsamlingen. De ska fan inte få knipsa av någon vävnad från mig. Jag har säkert cancer, är ganska övertygad om det nu.
Eller så tänker jag på hur jag ska kunna överleva sommaren, inkomstglappet i juni, o.s.v. Måste lägga undan pengar hela tiden, jag har inte råd att göra någonting utöver att äta, duscha och köpa böcker typ.

Tips på saker att göra när man inte kan sova:
- Gå ut och gå med sexistisk hiphop i ipoden. Med tanke på alla galna moralister och puritaner som verkar där ute i samhället krävs fan en motvikt.
- Spela schack mot datorn.
- Städa.
- Lyssna på ljudböcker samtidigt som man spelar schack mot datorn.
- Rita mönster till kläder, väskor, o.s.v.

Veckans viktnedgång var för övrigt 8 hekto. Bra. Allt fungerar utmärkt.
Man fick med klippkort för två gratispass Body Pump med DV, som gäller på mitt gym, så det ska jag också utnyttja.
Veckans träningsupplägg blir:
Tisdag: spinning
Onsdag: spinning
Torsdag: body pump
På fredag åker vi till Ljusterö, så promenader med löpintervaller under helgen.

Nu ska jag slappa. Henrik har bilen, så när han kommer hem kanske vi åker och köper något kul. Typ ett äpple, efter att jag omdefinierat vad som är kul och värt kostnaderna.

Min onda höft har mirakulöst förbättrats sen jag fick tipset om en stretch för utsidan av höften. Jag känner mig som en ny människa. Igår gick jag en terapeutisk höftvickarpromenad. Går normalt marscherande och fort. Jag har övat bort min kvinnliga gångstil, det skedde under högstadiet, så att ingen skulle tro att jag trodde att jag var "nåt". Nu ska jag öva in den igen. Så att jag kan använda den ibland, när ingen ser.
Nu för tiden är jag förresten helt på det klara med att jag visst är "nåt". Närmare bestämt bäst, men jag försöker verkligen att bete mig ödmjukt mot er andra.
Efter spinningen idag stod jag i min stretchposition i flera minuter, och det tog verkligen. Det finns fyra omklädningsrum för tjejer på gymmet. Jag har hittat ett som i princip alltid är tomt. Där smyger jag runt efter passet, det finns ett stort duschrum, en bastu och ett rum med solarier, varifrån det strömmar radiomusik. Helt folktomt. Tänker mig in i en perfekt skräckfilmsscen, den skulle utspela sig där. Det finns massor av ställen för en blodtörstig mördare att gömma sig på, och ingen som kan se eller höra någonting. Har aldrig vågat gå in i bastun.
Jag spenderar alldeles för mycket tid i det där omklädningsrummet tror jag.

Vad mer? Jag är fortfarande gameboyberoende, sover för länge och dricker för mycket kaffe. Jag har tvättat, jag har beställt en pulsklocka och måste nu läsa massor av tråkig litteratur om globalisering.

Idag kom mina bambuhandtag hem, som jag "vann" på tradera. Jag ska sy en väska utifrån dem. Är man en fattig student, så är man. Så nu ska jag leta reda på ett lite grövre tyg som är snyggt. Har skissat upp tänkbara väskmodeller som kan funka.
Min kamera strejkar så jag snor auktionsbilden på handtagen:

Spinning är beroendeframkallande. Jag vill gå iväg ikväll, fast det här är promenad och mage/rygg-dag - inte spindag. Det är känslan av eufori efteråt som jag vill åt.  Ska prova två dagar på raken snart, förut brukade jag vara så seg i benen på andra passet då, men det kanske jag inte är nu?

Förresten vill jag lära mig poledancing. Ja, alltså, jag vill inte börja strippa på en porrklubb, jag tycker bara att det verkar kul, och många inslag i dansen verkar som bra träning för armar, mage och rygg, med mera. Finns det på något gym i Stockholm?  Jag har inte plats för en pole hemma, men en av våra grannar har en. Man går förbi dem när man ska till ICA, de bor längst ner, och har en strippstång mitt i vardagsrummet eller vad det är. Det optimala vore ju att börja träna hemma. Jag vill bo i en trea, så man har ett rum över till vad som helst som är kul.  Fan.

Låten är lite högstadienostalgi. Hade glömt bort skivan Decksandrumsandrockandroll, men nu när jag letar efter musik att konditionsträna till är det dags att damma av det här. Förresten - tips på bra musik för hög puls tages tacksamt emot!

Minus fyra kilo på fyra veckor, minus sju cm i midjemått. Jag är väldigt nöjd. Det är mer än jag hade tänkt mig, men det är ju mest omställning i början, så det kanske är därför det går som ett urverk. Nu har jag inte så överdrivet mycket att ta av, varför det verkligen kommer bli ett krig. De sista kilona ska ju vara värst. Jag hoppas på något/några hekto i veckan. Jag tar ju mått och bilder också, så vågen är inte det enda som spelar någon roll.
Däremot ska jag sluta med mina anorektiska tankegångar om att man inte får äta mer än 1100 kcal, annars blir man tjock, o.s.v. Ursäkta mig för allt sånt, det är ju helt idiotiskt, självklart måste man få i sig tillräckligt mycket energi, särskilt om man vill gå ner i fett, och inte att någonting annat ska stryka med. Jag har t.ex. ingen lust att bli av med mina biceps och triceps, som nu äntligen syns. På benen ser man numera ännu mer muskelkonturer, jag blir faktiskt chockad när jag spänner benen. Jag skulle iofs gärna ta bort lite benmuskler, men hey, stora quadriceps bränner mer fett - konstant.
Dessutom får man sällan en snygg kropp av att hetsbanta. Man blir urholkad med ett fettlager ovanpå. Och det är ju inte vad jag vill åstadkomma.

Nu ska jag ta en promenad, sen ska jag läsa ett par timmar, och sen ett sent spinningpass.

Det är inte kul att festa nykter. Jag bryr mig inte om vad folk påstår, det suger verkligen. Det känns lite trist att behöva slå hål på denna myt, särskilt eftersom jag har en rad av nyktra fester att genomgå under denna vår. Tänker ändå inte avvika från min nykterhetsregel. Alkohol må vara roligt, men det är kaloririkt, förstör förbränningen och får mig att må dåligt i en hel dag efteråt. Dessutom får jag chansen att vara självgod och jobbig när jag inte dricker. Jag tycker verkligen att jag själv är jätteduktig, vilket är lite pinsamt egentligen. Som om det skulle vara en bedrift att INTE göra någonting.

Att det plötsligt blivit vinter är plåga nummer två. Det tog sjukligt lång tid att bara gå till ICA idag, på en trottoar som numera är en bucklig isbana. Kallt och jävligt är det också, särskilt i natt när vi skulle åka hem från festen. Mitt förslag är att bygga värmeslingor under hela Stockholm, och värma upp så pass att all is och snö bara smälter bort. Det lär ju inga miljöfittor gå med på dock. Fan, varför lever vi inte i en värld befolkad av desillusionerade, hårdkokta deckarsnutar som bara käkar husmanskost med extra mättat fett, tar en stor stark och en sexa till det, utnyttjar kvinnor (jag har i denna värld bytt kön), och skiter fullständigt i att källsortera eller köpa ekologiskt?

Maten går bra, träningen också. Långpromenader i princip varje dag (det vill säga inte idag tack vare isen). Spinning blir det varannan dag, så 3 eller 4 gånger i veckan. I mars ska jag byta ut ett vanligt pass i veckan mot ett 75 minuterspass. Om det funkar bra ska jag byta ut ytterligare ett vanligt pass varje vecka mot ett 90 minuter långt pass i maj. Egentligen orkar jag det säkert nu också, men jag måste förbereda mig mentalt tror jag. Så har jag också någonting att jobba emot. 
Beroende på hur mycket det blir i skolan den här veckan ska jag köra styrketräning också. Är inte helt sugen på det längre, har en känsla av att jag blivit ganska svag.
Imorgon ska jag väga mig igen, ta mått och hela köret.  Wish me luck.