Min onda höft har mirakulöst förbättrats sen jag fick tipset om en stretch för utsidan av höften. Jag känner mig som en ny människa. Igår gick jag en terapeutisk höftvickarpromenad. Går normalt marscherande och fort. Jag har övat bort min kvinnliga gångstil, det skedde under högstadiet, så att ingen skulle tro att jag trodde att jag var "nåt". Nu ska jag öva in den igen. Så att jag kan använda den ibland, när ingen ser.
Nu för tiden är jag förresten helt på det klara med att jag visst är "nåt". Närmare bestämt bäst, men jag försöker verkligen att bete mig ödmjukt mot er andra.
Efter spinningen idag stod jag i min stretchposition i flera minuter, och det tog verkligen. Det finns fyra omklädningsrum för tjejer på gymmet. Jag har hittat ett som i princip alltid är tomt. Där smyger jag runt efter passet, det finns ett stort duschrum, en bastu och ett rum med solarier, varifrån det strömmar radiomusik. Helt folktomt. Tänker mig in i en perfekt skräckfilmsscen, den skulle utspela sig där. Det finns massor av ställen för en blodtörstig mördare att gömma sig på, och ingen som kan se eller höra någonting. Har aldrig vågat gå in i bastun.
Jag spenderar alldeles för mycket tid i det där omklädningsrummet tror jag.

Vad mer? Jag är fortfarande gameboyberoende, sover för länge och dricker för mycket kaffe. Jag har tvättat, jag har beställt en pulsklocka och måste nu läsa massor av tråkig litteratur om globalisering.