Det är kusligt tomt och öde där jag bor. Alla verkar ha åkt iväg över julen. Nästan som om en atombomb hade fällts, utan förödelsen och utan att jag tog någon skada av den.

Henrik var här och väckte mig, faktiskt. Han hade ett ärende i stan. Men jag var så nyvaken och omtöcknad att jag knappt hann märka det. Plötsligt hade dörren smällt igen och jag var ensam igen. Jag gick på promenad (ödsligt), städade lägenheten och ska nu göra lite 80's kitschmat: sallad med räkor och avocado. Det är en jultradition för mig. Mest för att det är det inte ger minsta julassociation, således perfekt för den som ändå ska arbeta på julafton. Efter jobbet imorgon ska jag åka hem till mamma och pappa, dricka glögg (hoppas jag) och lyssna på musik. Sen sover jag där. På juldagen blir det riktiga julfirandet av. Men det blir inga julklappar, på riktigt den här gången. Och det känns som en sån lättnad.

God jul!

Nu åker Henrik hem över julen. Jag hatar att vara ensam, och har aldrig varit ensam i den här lägenheten förut. Högst ett par timmar. Nu saknar jag honom redan.

Dessutom är jag lite rädd för att vara ensam. Jag har redan gått igenom i mitt huvud vad som kan hända, och vad jag borde göra. Jag vet t.ex. vilket fönster jag hoppar ifrån om det börjar brinna. Att jag hela tiden måste veta var min mobiltelefon är om jag måste ringa till larmcentralen. Såna saker. Är det bara jag som är så här?

Men sen kommer han hem igen, och då åker vi ner till Malmö, äter falafelrulle, bor på hotell, åker över till Köpenhamn, firar nyår och så. Så jag har i alla fall någonting att se fram emot.

Jag tjatar väldigt mycket om mig själv i den här bloggen, och det blir väl så per automatik när man skriver någon typ av vardags/dagboks-blogg. Men nu tänkte jag istället att det vore kul om ni svarade på några frågor.



1) Vilken är den bästa respektive sämsta jullåten enligt dig?

2) Du ska leda en bokcirkel om fyra träffar, och har i uppdrag att välja ut fyra böcker på samma tema. Vilket tema och vilka böcker väljer du?

3) Du får möjlighet att åka tillbaka i ditt eget liv och göra om någonting som du ångrar. Vad skulle du göra om?

4) Fem bästa låtarna med kvinnonamn i låttiteln? (Eller åtminstone upprepade i en refräng).

5) Av någon anledning ska du få ett eget tv-program. En halvtimme, en vardagskväll i veckan, på SVT. Hur skulle det programmet se ut? Vad skulle det handla om?

6) Berätta om din bästa respektive sämsta TP-erfarenhet.



Sådär. Svara som en kommentar. Alla som svarar är bäst. Ni kommer att utgöra avantgardet när revolutionen kommer.

Vaknade klockan tolv av att min telefon ringde upprepade gånger. Vilket var tur, för jag skulle vara i skolan klockan ett, och det lyckades jag därmed också vara. Vi hade ett seminarium, där vi skulle diskutera några källtexter om svensk psykiatri, från första hälften av 1900-talet. Kvinnan som jag hatar (jag tror dessutom att det är ömsesidigt) högg direkt på allt jag sa. Och jag högg tillbaka. Det spelar ingen roll vad jag själv tycker, jag måste säga emot henne.

Det slog mig att om jag hade råkat ut för henne för ett år sedan hade jag aldrig vågat säga emot. Jag hade antagligen suttit tyst resten av kursen om någon bestämde sig för att systematiskt racka ner på allt jag sade. Nu njuter jag av bara tanken på den hetsiga debatten som kanske kommer uppstå varje gång vi råkar ut för varandra. Framsteg.

Se på jazzen, där det gamla konstnärliga, takter och steg intellektuellt beräknande dragen försvunnit till förmån för någonting, som jag skulle vilja karaktärisera som fysiologiska skakningsprocesser! Vi ha en annan parallell. Vi se hur ute på landsbygden fiolen tränges undan, hur den gamla, intelligens, konstnärlig tukt och gediget arbete förutsättande fiolmusiken fått maka åt sig för dragspelet med dess fattiga möjligheter att ge uttryck åt nyanser, med dess förfalskning av melodins egenart och sanning, med dess andel i skulden till att ute i svensk bygd de gamla goda danserna trängas tillbaka och få lämna plats för detta, som icke är dans, som icke är konst, men rätt och slätt okultur.

Arthur Engberg

Igår var jag i skolan, på första seminariet på temakursen om psykiatrins idéhistoria. Det verkar roligt trots att jag har lite förutfattade meningar om historieskrivning om olika typer av vård. Hur många tjejer har inte skrivit b och c-uppsatser i historia eller idéhistoria på temat? Jag gissar på en hel del. (I min uppsatsgrupp verkar det utgöra 30-40%). Ofta handlar det om vård som kvinnor utsatts för, för att man antagit att de lidit av t.ex. hysteri, som för oss idag framstår som förnedrande och omänskligt. Eller så handlar det om obstetrik i en bred mening. Min förutfattade mening går ut på att jag misstänker att man gör en del normativa grundantaganden när man väljer ett sånt ämne. Det blir en historia om auktoritetens övergrepp, den lilla människans bristande rättssäkerhet, och i värsta fall vältrar man sig bara i de hemskheter som vår tid dömt ut.

På fältet psykiatrins historia finns det en mängd element av tvång och förnedring som idag skulle betraktas som allt annat än rumsrena. Det är så lätt att man övergår till att döma ut dem som ondskans manifestationer och slutar att intressera sig för vilka tankar som ligger bakom. Samtidigt är det så jävla spektakulärt och fascinerande. Det är nästan omöjligt att inte tappa andan när man hör talas om behandlingsmetoder som plötsliga bad, en svängstol som man kunde snurra den sjuka i hög fart i, långbad ibland med en uppspänd segelduk över karet, lobotomin - är väl den obehagliga psykiatrihistorians Rolls Royce, med mera. Det får mig att komma ihåg varför en av mina största rädslor är att klassificeras som psykiskt sjuk.

Usch. Så fastnar man för en av de här värdelösa dokumentärerna med Richard Dawkins som går ut på att han ska hata på religion (eller de abrahamitiska religionerna?) och förklara allting biologiskt. Våldsam avsky är väl det bästa sättet att beskriva mina känslor.

Annars känns mina tankar mest som ett Slayersolo.

Vi har börjat betala för elen. Nu låter det som att vi fifflat innan, men alltså, det ingick i hyran. Nu ingår en summa i hyran och allt som överstiger den betalar man extra. (Om man är miljöpartist får man tillbaka den summa som man inte förbrukat för). Det innebär att jag har blivit sjukligt snål kring allt som drar el. Den här datorn misstänker jag är en av bovarna i dramat. Och jag vill ju inte tumma på min livsstil, liksom. Så jag tänkte börja ladda min iPod och min mobil och lite andra batterier i källaren. Där finns det eluttag. Jag får bara hitta på ett bra sätt att gömma dem på, så är det lugnt. Undrar om någon annan är lika fattig och skrupelfri i huset, och redan har snott min idé?

Finns det ytterligare sätt att freeloada för att få ner sina egna elkostnader? När det gäller krig, kärlek och räkningar är ju som bekant allt tillåtet.

PS. När jag gick i högstadiet hade jag en idé om att lägga in värmeslingor i marken i Stockholms innerstad. Jag har verkligen IG i miljömedvetenhet. Och förresten, den där Ulf Lundell-låten i rubriken är kanske världens bästa jullåt. Efter att ha haft Fairytale of New York som favoritjullåt för länge för att vara hälsosamt är det dags för någonting nytt. Jag har verkligen varit blind för hur överskattad den är. Jag skäms. Men Lundell, alltså, det är pappas fel. Tjejer födda på 80-talet som gillar Lundell har ofta sin pappa att skylla.

I en av mina utredningar som jag utreder (vilket skämt) så har en av utredningsmännen blivit ovän med de andra. Han kommer in först på slutet: "Reservation av Herr Edgren" och bara "vilka idioter kunde komma fram till det här, det är ju sjukt, titta här har jag räknat på det och visst är det skrattretande".

Jag har så roligt åt historien. Det ska bli grundbulten i en ny historiesyn jag ska vara upphovsman till. Historia som vetenskapligt ämne har ju som bekant en del underliga sätt att motivera sig själv på. Det underligaste är att vi ska "lära av historiens misstag". Som om historia som vetenskap skulle ägna sig åt att revidera historien och fördöma delar av den - på någon slags vetenskaplig grund. "Vi vet nu att dom i Sovjet hade fel". Typ Forum för levande historia alltså. Borde inte Forum för levande historia, om de nu lärt sig så jävla mycket av historien, gå ut och reagera på FRA och IPRED? Vilka trögtänkta jävlar. Men, nog om dem.

Min motivering för historians existensberättigande är enkel: den som tvivlar på värdet av att studera historia - beställ fram SOU 1956:13 - Konstbildning i Sverige - Förslag till åtgärder för att främja svensk estetisk fostran. Hade den varit en komedi som kom ut direkt på video hade den haft en stjärnblaffa med ordet "skrattfest!" på omslaget.

Jag ska sluta röka. Det är helt sjukt att en så orkeslös människa som jag har orkat ta ett sådant beslut. Jag har alltid tänkt att jag ska sluta röka någon gång, men sedan har det liksom aldrig hänt. Det är alltid någonting annat som stör. Jag tänker att allt i mitt liv måste vara perfekt, för annars skulle jag inte stå ut. Men ärligt: mitt liv kommer aldrig att vara helt perfekt, det är ingen mening med att gå och vänta på det. Och skulle det mot all förmodan infinna sig en period av perfektion - varför förstöra den med att genomgå någonting så jobbigt som att sluta röka?
Med detta sagt så är jag hemskt nervös över att misslyckas. Men rädslan för att misslyckas är min starkaste drivkraft här i livet, så det är säkert bara bra. Så, i alla fall. 2009 börjar det. Jag har inte satt ett datum, men antagligen efter Malmö.

Jag har till och med skapat början till en strategi. Så här ser den ut.
- Viktuppgång. De flesta som slutar röka går upp lite i vikt, detta eftersom man har ett lite sämre näringsupptag som sedan stabiliseras när man slutar röka. (Har jag läst någontstans). För att motverka viktuppgång ska införa en superstrikt kostregim och börja konditionsträna regelbundet. Jag tror att särskilt träningen kommer att bli roligare när jag slutat röka, det är nog där jag kommer att märka skillnaden först. Plus att det är ett bra sätt att få utlopp för den ilska jag troligtvis kommer att känna.
- Rastlöshet. Redan nu känner jag hur mina händer alltid behöver ha någonting för sig. När rökförbudet på krogen infördes behövde jag i princip ta med mig en penna att riva och slita i med handen för att det kändes så tomt. Det sitter liksom en tomhet mellan pekfingret och långfingret. Det är svårt att förklara, och om man inte röker så förstår man antagligen inte. Men i alla fall: det är ju ett ypperligt tillfälle att lära mig att sticka/virka/brodera - kort sagt: lära mig något handarbete.
- Informera omgivningen. Jag funderade på om jag skulle skita i att göra det, och bara sluta i hemlighet, så att jag skulle slippa det genanta i att misslyckas. Men antagligen kommer jag bara att misslyckas om jag inte behöver vara rädd för att misslyckas. Om jag berättar kan folk ha lite överseende med att jag kommer att vara den bittraste personen i världen ett tag och kanske inte fråga om vi ska gå ut och röka om vi är på krogen.
- Skapa ett arkiv. Ett arkiv av dåliga minnen av rökning och goda skäl att sluta, det vill säga. Jag ska minnas gångerna affären har stängt och cigaretterna är slut. Jag ska räkna ut hur mycket pengar jag sparar genom att inte köpa cigaretter. (Jag kommer antagligen att lägga undan dessa pengar också, bara för att sedan kunna använda dem till något kul). Jag ska föra någon typ av logg över hur mycket bättre spinningen går utan cigaretter. Allt det här ska jag återkomma till när viljan sviktar.
- Belöning. När jag lyckats vara rökfri i x antal månader så ska jag använda de sparade pengarna till att köpa någonting i stil med ett par svindyra skor eller en väska i belöning till mig själv.

Jag mår nästan illa av mig själv när jag läser det här. Det känns som att jag kommer börja dricka te när som helst. Tänker avsluta med att fritt citera Bill Hicks på ämnet icke-rökare: The only reason I don't quit smoking is that I don’t want to become one of you.

Uppdatering: Jag har ju förstås ett skäl till att sluta röka också. Det beror på min våldsamma motvilja till att betala skatt som kan användas av den sittande regeringen. Glöm att jag tänker betala för era skattesänkningar för rika människor.

Historia jag föraktar: Forum för levande historia, årtalsfixering, aktörsperspektiv, regentrabblande, krig och elände, värdelösa anekdoter som inte ens är roliga.

Det värsta som finns är en sjuttonårig kille som är "intresserad av historia" och som med detta menar det som Nietzsche kallar monumental historia. D.v.s. svunna hjältar och stordåd, ofta Karl XII och så lite fältslag på det.

Nu ska jag gå och kräkas.

Konstiga cravings idag när vi storhandlade: gravad lax med hovmästarsås. Jag blev helt sjukt sugen på gravad lax med hovmästarsås. Men det är såna där infall man inte ska ge efter för. Den typen av mat ska man äta hemma hos mamma eller på en restaurang. Man ska inte få för sig att köpa hem halvfabrikat och göra iordning en portion som man intar framför datorn. Det förstör allting.

Några roliga saker i mitt liv just nu:

- Jag ska fira nyår i Malmö och bo på ett riktigt hotell. Fatta vad skönt att ha en uppdukad frukostbuffe på nyårsdagen. Så jävla lyxigt.
- Finskt tema på ALLT. Jag lider ju av grova vanföreställningar av vad Finland innebär, så för mig är det tango, furumöbler, hembränt och marinella, Palmroth-stövlar och knivslagsmål. Gud, jag måste ha en Finlandsfest snart.
- Ivan har flyttat till vårt område. Nu har vi någon som bor nära att dricka öl och hänga med. Det är ju jättebra.

Igår drack jag Kilkenny på ett skummishak. Idag har jag haft frossa hela dagen, som straff. Och när jag låg utslagen på soffan så ringde det såklart på dörren. Vi väntade inte besök, så min reaktion blev att släcka lampan och gömma mig under ett täcke i sovrummet. Det är min standardreaktion vid omvärldens kontaktförsök.

Nu ska jag försöka rycka upp mig lite.

Idag blev det apoteksshopping. Det är den typen av shopping jag är bäst på, den som inte leder till någonting alls. Jag brukar t.ex. ofta komma hem efter en heldag på stan med bara tre par strumpbyxor. Jag bangar ur för lätt.

Idag kom jag hem med ett sexpack tandborstar, Reliv, bomullsrondeller och en handkräm med aloe vera. Fy vad sorgligt.

(Saker jag inte köpte: en perfekt kappa med pälskrage, ett par rödbruna Palmroth läderstövlar, pepparkaksformar och en elvisp).