Att-göra-lista:
- Skriva ett cv. Ringa till lämpliga referens-personer och kontrollera att de typ vet vem jag är (och tycker att jag är bäst).
- Ta reda på hur Stockholms läns landstings förvaltning ser ut - vilka verksamheter som är igång på somrarna. Sedan skicka mitt cv till några utvalda chefer och be till lämpliga gudar.
- Lära mig "officepaketet". (Det verkar som att man ska kunna det vad man än vill göra).
- Ta reda på om jag bara kan tenta av Matte C och slippa undervisningen - har inte tid att gå på lektioner .
- Tänka på ämnen till b-uppsats.
- Betala hyra och mobilräkning, plus en räkning för allt skönhetskrafs jag beställde från eleven.se.
- Skaffa mig representabla kläder: en kavaj som inte ser så jävla tråkig ut.
- Få det där jävla cellprovet avklarat och förhoppningsvis inte ha farliga cellförändringar och cancer.
- Lägga undan skitmycket pengar till sommaren.


Idag på spinningen satt en skitsmal tjej på cykeln intill min. Så jävla komplexskapande att kunna jämföra mig själv med henne i spegeln. Jag tyckte att jag såg rätt nice ut innan jag gick hemifrån. Uppenbarligen måste jag ha sett fel.
Jag vill se ut som att jag är på väg att gå sönder om man rör vid mig. Jag vill att benen ska sticka ut. Jag vill absolut inte se frisk och sund ut, det är ju fult och alla vet det. Men alla försöker bortförklara det, och låtsas att typ "kvinnliga former" är så fint. Jaha, jag skulle gärna byta ut mina bröst och mitt ass mot att vara ett benrangel. Vem fan skulle inte göra det.
Dessutom tror jag inte att jag någonsin kan bli sådär riktigt jävla smal, tack vare störda hormonnivåer: själva innebörden av att vara kvinna. Jag skyller också på benstommen, alltså, seriöst. Mina axlar är säkert bredare än Henriks. Jag fick den ryska kulstöterskekroppen. Det är den största orättvisan som någonsin funnits.
Och skitmånga människor tror att bara för att jag gymmat så är det typ därför jag inte är snygg (läs smal). Men jag är tjej. Jag kan max bygga kanske tre kilo muskler på ett år, och då menar jag med ett träningsupplägg som är hur petnoga och effektivt som helst - och kost därefter. Så muskler är en bortförklaring. Man väger inte skitmycket mer än vad som hade varit snyggt för att man kört lite styrketräning. Istället får man tänka på att man får en bra förbränning i timmar efter styrketräningspasset - det är en vinst.
Nu funderar jag på att sänka till 1100 kcal/dag. Jag orkar för det mesta inte äta mer än så iaf. Det sägs ju att man måste äta mer för att tillgodose alla kroppsfunktioner, men jag tror att det är ren bullshit, eller någon slags konspiration som smala människor lurat i feta människor för att slippa konkurrens.
Det är samma sak med det där "svältläget" som folk har hittat på. (Att om du äter för lite så ställer kroppen in sig på svält, och lagrar allt du äter som kroppsfett, alternativt när du börjar äta mer så lagras allt). Självklart är det inte så, den som tror det är ju dum i huvet.

Ja, det kanske märks att jag är på sjukt dåligt humör. Ber om ursäkt för det.

Helgen bestod av ett kreativitetesryck på fredagen. Jag gjorde återigen bakverkssmycken i lera. Och de blev helt stunning, tills jag satte dem i ugnen. Då smälte skiten ner till kladdiga pölar. Har fortfarande inte orkat fixa plåten. Aldrig mer skummislera från barnavdelningen. Barn äter ju sin lera, och gör absolut ingenting som är värt att bränna och spara. Det borde jag ha tänkt på.

På lördag kom Emily och Chavah och deras hundvalp. Vi åt mat, drack vin och hunden kissade på mattan. Det var en bra kväll, men jag känner att nu får det vara slut med alkohol. Alkohol fuckar upp ens fettförbränning hela dagen efter, förutom att alkoholen själv ger cp-mycket kalorier. Mycket riktigt står jag still i vikt den här veckan. Så irriterande när man varit som en nitisk gammal officer med kosthållningen alla andra dagar. Jag bestämde mig för att väga mig imorgon också, för säkerhets skull.

Sen kom Henrik hem på söndagen, och jag hade gjort lasagne åt oss som en housewife. Ingen fettolasagne alltså. Vi kollade på Bob Saget och 30 rock och sen spelade jag gameboy till klockan fyra på morgonen, kom ändå upp halv tio, så det var ok.
Klockan ett har jag introduktionsföreläsning. Det är alltid ovärt. De kommer bara informera om skit man redan vet, så kommer typ en ämnesårdsrepresentant stå och försöka bonda med oss genom att använda rätt jargong. Men jag har bestämt mig för att börja gå på föreläsningarna mer kontinuerligt. Jag har alltid varit bra på att skippa icke-obligatorisk undervisning, men jag skulle nog få väldigt mycket gratis om jag bara släpade mig dit och lyssnade.
Vad mer? Jag måste köpa kurslitteratur, kolla om CSN skickat pengar, imorgon ska jag gå ut och äta med några från jobbet, varav de flesta för övrigt numera bytt arbetsplats. Jag ska preppa med spinning och svält innan för att undvika lördagens misstag. Ingen alkohol, kanske lite lightläsk eller nåt. Lär jag bryta på fredag visserligen, när Ullis har sin fest.

Förresten, Hemköps reklam här under: "Borde light-produkter förbjudas?". Nej - Hemköps jävla moralkakereklam däremot borde förbjudas. Hela Hemköp borde förläggas med näringsförbud. Vem fan handlar där. Nu när ICA fuskat med köttfärsen menar jag - är det väl självklart vilken butik man vill stödja.
Nu försvann Hemköpsreklamen helt magiskt när jag uppdaterade sidan ...

Idag på spinningen så domnade mitt huvud bort. Skitäckligt. Det kändes som att något hade strypt av blodtillförseln. Sen hade jag nog lite lågt socker, för jag darrade och orkade knappt hålla mig upprätt.
Dessutom orkar jag inte äta upp mina kalorier. Sitter och kämpar med en portion fisk, ris och morötter. De senaste dagarna har jag kommit upp i 1100 kcal max, sen tar det stopp. Försöker äta fetare mat för att få i mig mer kalorier, men jag blir äcklad av det.
Jag kanske är sjuk. Eller på väg att bli.

Jag är ledig nu, förresten. Tentan gick bra. På måndag börjas det igen. Jag ska verkligen använda de här dagarna på kvalificerad slacking. Nu blir det kaffe och Audrey Hepburn-boxen.

Fan, jag ångrar att jag klippte lugg igen. Annars hade jag kunnat ha gjort så jävla mycket mer av den här frisyren:

Igår läste jag ut en bok och sammanfattade den på fem A4. Jag måste bara säga det, för förut krävdes det mer sidor än i boken för mig att sammanfatta budskapet. Men nu har jag verkligen utvecklats i konsten att referera på ett litet utrymme. Men, jag ska bli ännu bättre.
Och idag var jag på registrering, jag ska läsa vidare på statsvetenskapen. Tyvärr hade de något slags problem, så vi fick stå och vänta skitlänge. Jag hade liksom gått upp klockan nio - och det är ju jättetidigt - för att vara där först, för att kunna hamna i de sena seminariegrupperna. Men alla andra som var där hade kommit dit tidigt för att försäkra sig om platserna i de tidiga seminariegrupperna.
Det är helt enkelt ingen som vill gå i de sena grupperna, och jag kan inte förstå varför. Det är ju hur soft som helst att kunna ligga och dra sig på morgonen, läsa hela DN, prova kläder, kolla internet, läsa det man missat eller inte hunnit, sminka sig, o.s.v. och SEN gå till skolan.
Men människor resonerar tvärtom, helt galet. De vill gå upp innan solen och trängas i rusningstrafiken. Det måste vara det som gör att folk blir deprimerade, sockerberoende, utbrända, får fibromyalgi  och elallergi, och måste läsa självhjälpsböcker. Jag känner att jag har lösningen på alla möjliga ilandsproblem i mina händer. Dags att börja marknadsföra mig som konsult, föreläsare och stressterapeut - någonting sånt.

På registreringen var såklart några från min nuvarande grupp. Jag har försökt att kallprata med dem förut, men det var ingen som nappade. Nu stod de före mig i kön. Jag hatar att först säga hej, och sen vara tyst i en halvtimme, men jag orkar inte konversera med en vägg av människorkroppar heller. Fick stå i den där lite jobbiga ensamheten man hamnar i, när man egentligen är omgiven av väldigt ytligt bekanta.
De pratade om att Joseph Nye, som skrivit en bok vi har tenta på ikväll, var så höger för att han "de-andra-fierade" muslimska terrorister. Jag fick lust att säga någonting om att bomba sönder mellanöstern och asfaltera över skiten, fixa en jättestor parkeringsplats av alltihopa. Bygga ett stort monument för universalismens seger. Ronald McDonald med en bill of rights intatuerad på överarmen.
Jag kan nämligen inte behålla mina egna åsikter om de delas av andra, eftersom jag är barnslig och obstinat.
Men, jag var som tur var tyst. Och de valde en tidig seminariegrupp.

Nu måste jag plugga för jag har ju tenta ikväll.
Igår hade det gått en vecka på 1300 kcal/dag-projektet. Jag vägde mig och hade gått ner två kilo. Bra där!

Min kurslitteratur verkar rikta sig till barn. Jag tappar helt motivationen att läsa när böckerna är totalt common-sence-mässiga, och allting som står i dem hade jag kunnat spåna fram i fyllan.
Men - jag måste ju. Och nu ska jag besvara gamla tentafrågor ett tag.

Idag kom mamma och pappa förbi, drack kaffe och lämnade mina julklappar. Jag fick vinglas, salladsbestick, presentkort på akademibokhandeln och en kalender för 2008 förresten, om jag inte redan meddelat detta.
Våra äckliga, äckliga grannar spelar saxofon som vanligt. Samma jävla skalor hela dagarna. En vanlig dag är det ok för mig att i princip vara granne med kommunala musikskolan, men nu när jag ska sitta och plugga blir jag så arg att jag går upp i puls. Snart kokar jag upp en kastrull med vatten och går upp och ringer på och skållar de där jävlarna. Om jag hade en hund skulle jag kasta ner hundbajs i deras brevlåda.
Jag har aldrig sett dem. Men jag antar att det beror på att de aldrig lämnar lägenheten och sina instrument. Förmodligen allergiska mot dagsljus.

Mat idag: 561 kcal hittills. Motion: en timmes promenad. Ska kanske köra lite mag/rygg-övningar sen. Planerar att försöka ta mig upp till ett tidigt spinningpass imorgon. Min träningsmotivation har väldigt lite gränser just nu.

Jag har hittills inte överskridit mina 1300 kcal per dag, jag är skitbra. Ok - det är en jävla omställning. Jag har inte tänkt på vad jag har ätit på ... evigheter. Jag har tänkt att jamen jag tränar ju, så då får jag äta vad jag vill.
Nu inser jag att jag alltid har ätit rätt mycket mer än vad jag förbrukar. Faktum är att jag borde väga cirka fem kilo mer än vad jag gör med tanke på mat och träningsvanor. Jag har alltid misstänkt att jag har en dålig grundförbränning men egentligen är det tvärtom. Jag måste ha en bra förbränning som konstant kan ligga på flera hundra kcal över förbrukningen och ändå inte gå upp i vikt.
Så jag är lite hungrig, men det blir bättre varje dag. Är det så enkelt att magsäcken krymper?
Frågan är hur jag ska bete mig om jag vill dricka vin någon kväll? Öl är otänkbart på den här nivån, men några glas vin kan funka om jag t.ex. kör ett extra långt spinningpass. Å andra sidan kanske jag inte har tolerans för så mycket vin med ett så pass litet kaloriintag, så att det löser sig självt. Jag menar: jag kanske däckar efter ett glas.

Jag är medveten om att jag börjar bli fixerad och tråkig, men jag är så sjukt motiverad att hålla mig på den här kalorinivån till åtminstone april. Så jag måste tjata om det, och berömma mig själv och peppa och så vidare.

Nu ska jag nog gå på en promenad och sen blir det böckerna resten av dagen.

Traditionsenligt, har jag hittat på en massa nya projekt, lagom till tentapluggsveckan. Vad vore livet utan den oanade motivationen att göra allt utom att plugga innan en tenta?
Nu har jag t.ex. ett matschema, med specialkomponerade måltider, för att stanna på 1300 kcal per dag. Förutsatt att jag inte tränar, då måste jag ju räkna om kalorimängden. Det är väldigt tidskrävande, att hitta på maträtter som både gör en mätt och som inte förbrukar för många av dagens kalorier.  Det tar väldigt mycket tid från det jag egentligen borde göra: läsa. Det är därför jag gör det, tror jag. I normala fall städar jag istället för att plugga. Jag får för mig att min lägenhet måste vara kliniskt ren innan jag kan sätta mig med böckerna.
Projekt nummer två är att måla om hemma. Det behöver göras, visst, good intentions, men det kan ju vänta.  Jag inbillar mig bara att det är bråttom.
Projekt nummer tre är träningsschemat. Så fort mensdjävulen och luftvägsinfektionen lämnat min kropp börjar schemat.  Jag funderar på att skippa det här jävla gympassen för separata muskelgrupper. Det känns så jävla onaturligt att typ träna slut på benen en dag och sedan köra vila på dem ett par dagar, under tiden som man stapplar omkring som en stelopererad. Jag är ju ingen kroppsbyggare i vilket fall som helst. Tror jag ska satsa mer på konditionsträning i vår.

Request: pinsamt.
Jag är ute med några kompisar: av vilka fyra är homosexuella. Jag utbrister "fan vad bögigt!" om någonting, minns ej vad. Jag använder ordet för att nedvärdera någonting, inte för att jag tycker att det är ett lämpligt uttryck för detta egentligen, men av samma anledning som jag ibland säger "fitta" - för att jag är tanklös och vill ha ett kraftuttryck. Jag tar iaf inte tillbaka ordet från the man direkt.
Vet inte om det bara var i mitt huvud, men jag tror att det blev mycket tyst i några sekunder. Pinsamt tyst. Men det passerade.
Jag är iaf expert på att säga typ "negergöra" och då råkar en svart person gå förbi. Eller dra nazistskämt när en jude är i närheten. Eller klaga på elallergiker när någons morsa är inbillningssjuk i elallergi. Någon gång var jag på hugget under hela den där tsunamikatastrofen och flippade ur för att alla svenskar där skulle ha information och flygplan och liken med sig hem, man skulle tända ett ljus och ha i fönstret (för det hjälper ju jävligt mycket) och vissa verkade på allvar tro att Freivalds hade orsakat tsunamin från början, och då flippade jag. Självklart hade någon i närheten typ hela sin släkt i Phuket över julen eller något sånt.
Varför måste jag vara som en dampunge på flashback? Varför kan jag inte bara växa upp och säga "kortväxta" om dvärgar?
Jag brukar iaf finna mig snabbt och låtsas att jag är Sarah Silverman. Det har blivit min universallösning för väldigt många vardagsproblem.

Bilder från mobilen. Henrik är världsbäst.

Här har jag värsta pansarluggen. Henrik har mustasch. Jag ser väldigt allvarlig ut, av någon anledning.



Här ser vi ut som två riktiga töntar. Men soeta.

Nej, den här Pär får vara. Jag tänker inte bemöta någonting som är så idiotiskt. Det skulle vara att slå in en öppen dörr.

Jaha. Idag har jag gått på promenad, tvättat, ätit lax till middag, bla bla bla.
2008 har hittills bara erbjudit ångest och tristess. Nu ska jag börja mitt nya, tråkiga liv. Kassabok, matdagbok, träningsdagbok, studier, arbete, avhållsamhet från alkohol så gott det går.
Det positiva med tristessen är att den håller ångesten på behörigt avstånd. Så länge jag aldrig avviker från min tråkiga väg kommer jag aldrig att ha ångest igen. Jag har aldrig varit så nära att gå över gränsen som på nyårsdagen. Ironiskt nog ringde pappa mitt i allt och pratade om rödvinsfläckar.
Hur kan man hata sig själv så mycket. Jag måste ha personer som Pääär som jag kan projicera det här hatet på, annars händer det snart.

Förlåt till alla vara sms jag inte svarar på. Jag ska svara snart.

Jag får panik. Varför ges en lågintelligent man, som Pär Ström, utrymme i riktiga dagstidningar, ja., t.o.m. får en riktig bok publicerad? Eller riktig och riktig, med tanke på layouten ser det snarare ut som en medföljande sexnovellsbilaga till tidningen Amelia:

 

Sök på "Pär Ström". Finns en artikel på SvD (självklart - mörkblå/bajsbrun tidning) som är helt galen. En argumentation som närmast bygger på logiska hopp för att kunna komma fram till felaktiga slutsatser som stödjer Pärs teori: att det är skitsynd om honom. Jag tycker också synd om Pär, men jag härleder allt ur den förhärskande könsstrukturen. Det är för att någon har klappat honom på huvudet hela jävla dagarna, och trott på honom villkorslöst som han nu kan ge ut en bok som är på samma nivå som de sextonåriga antifeministerna man då och då träffade under gymnasietiden.
Nej. Jag återkommer om det här. Jag måste gå ut nu.