Nej, den här Pär får vara. Jag tänker inte bemöta någonting som är så idiotiskt. Det skulle vara att slå in en öppen dörr.

Jaha. Idag har jag gått på promenad, tvättat, ätit lax till middag, bla bla bla.
2008 har hittills bara erbjudit ångest och tristess. Nu ska jag börja mitt nya, tråkiga liv. Kassabok, matdagbok, träningsdagbok, studier, arbete, avhållsamhet från alkohol så gott det går.
Det positiva med tristessen är att den håller ångesten på behörigt avstånd. Så länge jag aldrig avviker från min tråkiga väg kommer jag aldrig att ha ångest igen. Jag har aldrig varit så nära att gå över gränsen som på nyårsdagen. Ironiskt nog ringde pappa mitt i allt och pratade om rödvinsfläckar.
Hur kan man hata sig själv så mycket. Jag måste ha personer som Pääär som jag kan projicera det här hatet på, annars händer det snart.

Förlåt till alla vara sms jag inte svarar på. Jag ska svara snart.