peter gunn suite - ray anthony

Jag försökte fynda på mellandagsrean, sådär som man ska göra. Alla hade tänkt samma sak, så man kunde ju bara glömma det egentligen. Jag som hatar köer och trängsel och folksamlingar gick hem tomhänt, men med två tyger till en klänning i åtanke, som jag hittade på Panduro, där det för övrigt hängde flertalet hunsade män till såna där pysseltanter som ska hem och gjuta gipsfigurer och måla dem, eller börja med scrapbooking. De bara stod och såg bortkomna ut vid ingången.
Tygerna i fråga är dels ett vinrött med små små svarta prickar, som går perfekt ihop med mina vinröda 40-talspumps i mocca. Aha! Och så ett röd och vitrandigt som ser lite urtvättat ut. Fanns i flera färgvarianter, men jag dras ju som bekant till rött. Sen hittade jag en sån där fönborste som jag ville ha, men inte orkade köa för att köpa, och på myrorna hittade jag en serie med champagnekupor, vinglas och likörglas som jag förälskade mig i, men som var för dyra för sitt eget bästa.
Jag vill inte ha något nyår om jag inte får skåla i champagnekupor. Tyvärr är de inte alltid så lätta att få tag på, om man är kräsen. Efva Attling har ju gjort
några men ... nej.

Möjligheten att hyra ett gårdshus på söder har också infunnit sig. Jag ska definitivt ta det under beaktning, för det vore coolt att bo på en innergård. Det ska finnas dusch och kök och allt, och det ska tydligen vara nyrenoverat just för att det skulle gå att bo där. Med tanke på att det åtminstone någon gång i historien säkert har varit en bostad, åt portvakten typ, så är det väl knappast otänkbart. Går det att få in bredband så är jag game.

Årets

Årets fulaste: Fortfarande shorts, ankelboots, och kilklackar. Inte ens lite variation i anskrämligheterna. Det billiga 50-talsmodet tog ut sina obehagliga svängar det med.
Årets snyggaste: Typ en galaxyklänning eller något. Fan vad oinspirerande detta år är.
Årets varmaste: Hösten i stockholm, när man trodde att det var safe att ha långärmat, men så var icke fallet.
Årets kallaste: Världens längsta vinter, när det egentligen skulle ha varit vår.
Årets bästa mat: Bulgursallad. Kan varieras med bönor, kikärtor, matvete, quinoa, cous cous, eller vad som helst, så det kan tyckas felaktigt att kalla den bulgursallad. I vilket fall som helst är det en enkel maträtt som inte ger alltför dåligt samvete.
Årets bästa dryck: Diverse trappistöl, krusovice, och så vitt vin då. Årets nostalgidryck måste bli Malibu, eftersom det äntligen går att dricka igen efter den årtaliga period där jag ville kräkas bara av att höra namnet på den. Historien bakom lyder kortfattat: klassresa till Mallorca i nian.
Årets sämsta dryck: Klassikern att försöka beställa en välsmakande drink på ett sunkigt ölhak. Och så Leffe Blond, som har en bismak av äckligt gammalt tuggummi.
Årets festival: Jag har blivit för gammal för att hänga med fjortisar på en leråker. Och även insett att livet har annat att erbjuda.
Årets konsert: Morrissey.
Årets film: Marie Antoinette, som jag har väntat.
Årets bok: Allt med Leif GW, visst är jag en tölp, men det finns inget bättre än försupna, smygrasistiska poliser. Årets sämsta läsupplevelse är all skräpig chiclit jag satt i mig under året sammanlagt. Men den som ändå måste ta priset som sämsta författarinnan av dessa är Sophie Kinsella. Jag klarade inte att läsa ut böckerna för att jag var så förbannat trött på den dåliga handlingen och de okarismatiska karaktärerna.
Årets teveprogram: Världens modernaste land, Kvarteret skatan, House, Gilmore Girls.
Årets utmaning: Stå ut med folk på mitt jobb, utan att göra sig ovän med hela stället. Att inte heja på Trinidad & Tobago i fotbolls-vm.
Årets förändring: Blondt hår (nåja).
Årets drog: Backgammon.
Årets kläder: En söt blå klänning från H&M med puffärm och vid kjol som alltid fungerade i somras.
Årets hangout: Signifikant är snarare bristen på ställen. Antingen går man till ett tråkigt hak för medelålders mediamänniskor i Vasastan, dricker dyrt vin och lyssnar på loungebögmusik, eller så går man på gubbpub och dricker dyr mörk öl, och där är man antingen ensam i lokalen eller så är där fullt med skummisar. För att ändå nämna något: Bacchi Wapen och Glenn Miller.
Årets djur: Getingen som förföljde mig och attackerade pälskragen på min korta 40-talsjacka, jag började nästan gråta offentligt, jag är livrädd för getingar, varför måste de älska just mig?
Årets uttryck: modebloggare, bögalliansen.
Årets bästa låtar: av det som jag lyssnade på, upptäckte och återupptäckte:
television personalities - part time punks
the javelins - pale average look
phyllis dillon - perfidia
patti smith - kimberly
familjen - chemical girl
clash - deny
irma thomas - wait, wait, wait
louis jordan - I want you to be my baby
duke ellington - cotton club stomp
niney and the soul syndicate - smile dub
morrissey - the youngest was the most loved
huey smith - little liza jane
louis prima - jump, jive an' wail
viparat piengsuwan - yok yok
clap your hands say yeah - the skin of my yellow country teeth
tadd dameron - our delight
montt mardié - highschool drama
the johnsson colours - the nile
the russian futurists - hurtin' 4 certain
the wailers - rolling stone
bunji garlin - warriors coming
belle & sebastian - dress up in you
alton ellis - rock steady
willie west - fairchild
art adams - dancing doll
caroline - le jeu du téléphone
perez prado - zeldas theme

hurtin' 4 certain - the russian futurists

Jag har knappt ens sett julmat, och ändå kändes det som att jag var trött på alltihopa. Istället gjorde jag kitschig sallad med räkor och avocado, och mycket så att det räcker till imorgon, då jag ska jobba sista dagen av tre med storhelgstillägg. Jag måste säga att jag är väldigt nyttig under de här tre tråkiga juldagarna, och tjänar en massa extra pengar. Dessutom slipper jag sitta i den där Norénpjäsen på repeat som alla andra verkar göra.

coconut woman - harry belafonte

Jag har jobbat hela dagen, och det är nog den minst stressiga julafton man kan ha. När jag var färdig körde pappa hem mig, och så hade vi julklappsöppning.
Jag fick:
Jan Stenmark-kalender (en årlig tradition).
Mascara och eyeliner från Elisabeth Arden.
Icons-boken med 70-talsannonser.
Ett par hysteriska rosa tofflor med glitter och klor från Basti. Han har humor, av något slag, iaf.
Jag gav:
Pappa: Captain Morgan Black Label Rum
Mamma: middag ute tillsammans med mig vid valfritt tillfälle.
Samuel: disktrasa med Dirty Harry-motiv, tändsticksask med Ernst Kirchsteiger-motiv, och två kylskåpsmagneter.
Sakarias: bokpaket med Moment 22, Röda rummet, Processen och A clockwork orange.
Basti: parfym, D&G Masculinity.
Till alla: ett Scrabble-spel. För att jag kommer att utklassa dem i det spelet. Och för att vi inte har några spel, nästan.

Sen satte jag mig ner med pappa för att kolla på dvd:n med Van Morrisson som han fick, och för att okynnesäta nötter. Tyvärr lyckades jag omedelbart massakrera min egen tumme, istället för en hasselnöt, som var min avsikt. Så: blodiga och fula händer: som vanligt.

fly me to the moon - julie london

Har skaffat ny hårfärg, men den vanliga gamla frisyren. Jag blir helt förskräckt varje gång jag går förbi en spegel och inser vad jag gjort. Har ännu inte bestämt mig för om det var bra eller dåligt.

126772-7

Idag har jag handlat alla julklappar, inklusive en till mig själv; en stor coffee table-bok som heter "vintage fashion".

dom kommer kliva på dig igen - håkan hellström

Ett low kommer sällan ensamt.

Jag förstår inte varför jag har så svårt för att umgås med tjejer. Jag vill ha tjejkompisar, jag vill vara med, ingå, vara insatt, jag vill allt så jävla mycket och jag försöker så jävla hårt, men det går aldrig. Och har aldrig gått. Förr eller senare är det alltid någonting.
Har just fått veta att en tjej som jag nyligen börjat räkna med som en vän egentligen tycker att jag är egocentrisk och att jag verkar tro att världen kretsar runt mig. Att hon är trött på mig, och mitt sätt. Självklart inte till mitt ansikte, så gör inte tjejer. Även om hon själv gärna hävdar att hon är grabbig, och inte tolererar skitsnack och tjejfasoner. Och att hon missuppfattat hela min person och alla avsikter jag har, det spelar ingen roll. Sånt här går aldrig att ställa till rätta. Så fort en tjej är inblandad är marken minerad för evigt, och det finns inte ett skit man kan göra åt saken.
Någonting i mig går inte ihop med tjejkompisar. Det är någonting jag gör fel, någon signal jag sänder ut eller något annat. Jag vet inte varför.

Jag önskar att Em kunde svara på sin mobil någon av alla gånger jag ringer henne.

in the mood - the glenn miller orchestra

Skulle egentligen ha varit en shoppingrunda idag, men istället : slösurfande, vilket passar min ekonomi mycket bättre. På fredag får jag min lön, och på lördag blir det inköp av panikjulklapparna jag tidigare inte haft råd med. Jag har inte heller haft en tanke på vad jag själv önskar mig. I vanliga fall hade det varit kläder, presentkort för inköp av kläder, eller pengar att köpa kläder för. Men jag hatar årstiden, och vill inte lägga ner några summor på att köpa kläder som passar den, när det snart kommer bättre årstider. Eller? Annars hade en snygg vinterjacka varit en bra julklapp till mig.

När jag var liten var det nästan höjdpunkten på året att skriva en önskelista till julafton. Och innan jag kunde skriva hade jag en leksakskatalog där jag fick ringa in det jag önskade mig. Jag tror verkligen att det mesta i den var inringat.

Önskelistan blir iaf som följer:
- Dyrt och välluktande frisörschampo, med tillörande balsam, och/eller inpackning.
- Dior show-mascara i svart.
- Svart flytande eyeliner, valfritt märke, men inte Diors för den var inte så bra. Dyr var den, dessutom.
- Frisörbesök ...
- Ett väl sammansatt bokpaket från någon som verkligen känner mig.

I fredags när jag hade ett low, så frågade jag mina föräldrar om jag hade något lustigt för mig när jag var liten, som jag inte kommer ihåg. Alla har ju något sånt, någon rolig missuppfattning, eller något kul som de har sagt. Själv hade jag tydligen under den tiden då jag fortfarande kröp, upptäckt att om jag blötte ner ett finger och satte det mot marken så kunde jag fånga upp skräpet som fanns där. Sedan åt jag väl antagligen upp det, så var jag än for fram så var det iaf rent där efteråt.

on m'a toujours dit - annie-philippe

Allting känns lite bättre och klarare efter att ha städat massor, lagat mat (bulgursallad med lax), tittat på På spåret, och insett att ICA vid mig söker extra personal. Jag tänkte gå förbi på måndag och lämna in min imponernade CV ... ok, men jag har väldigt bra referenser iaf.
Mitt nuvarande jobb deprimerar mig. Jag trivs inte så bra på en arbetsplats där kvinnor är i majoritet. Jag gillar inte skitsnack, och jag gillar inte den oannonserade tävlingen om vem som är präktigast som jämt tycks pågå där:
"Jaså, Sofia, gick du upp först vid tolv? Herregud, så länge skulle jag aldrig kunna sova, nej, jag går upp och äter gröt klockan sex, varenda dag. Sån är jag."
"När jag var i din ålder var jag ute jämt och ständigt och gick direkt från krogen till jobbet, men du vill alltså inte jobba från klockan 07.30 på nyårsdagen? Ja, dagens ungdomar orkar ju ingenting."
"Har du varit sjuk nu igen? Själv har jag inte varit sjuk sedan 60-talet. Men du verkar ju alltid vara sjuk. Nästa vecka på måndag skulle jag nog bara vilja sova hela dagen, kanske ska jag vara "sjuk" då, Sofia? Tihi, Vad tycker du Sofia, ska jag vara "sjuk" då?"
"Jaså du vill läsa statsvetenskap, vad ska du med det till? Sånt där är ju bra flum. Varför läser du inte till sjuksköterska, som en redig människa?"
Och så favoriten:
"Va, kan inte du släppa allt du har för händerna på stört och komma in och jobba nu på en gång, du har ju skrivit i pärmen att du kan jobba idag?".
Nej, jag kunde ha jobbat massor av dagar, om ni hade bokat in passen med mig. Men om ni ringer en halvtimme innan passet börjar kanske jag utgått från att det inte blivit något jobb den dagen, och hittat på något annat. Är det verkligen så konstigt?

Jag hoppas alltså på ICA istället. Förhoppningsvis blir det något helgpass och något pass i veckan, och förhoppningsvis krockar det inte med Idéhistorian.

feels like being born - marianne faithful

En ny svacka och en massa ny ångest. Blev inget arbetande idag, så jag får göra allting imorgon istället. Förhoppningsvis kan jag ta mig samman och åka iväg då. Det gick inte imorse. Jag hade gråtit alldeles för mycket hela natten, så att mitt ansikte var helt förstört. Jag insåg att jag hade slöskurit mig över ena axeln, lyckligtvis inte på en synlig kroppsdel, som senare måste visas.
Ibland tänker jag att jag bara vill dö, men egentligen vill jag bara må bra.
Nu tänker jag skita i allting annat, jag skiter i om det här är obekvämt för någon att läsa.

part time punks - television personalities

Ovanligt givande second handshopping idag: tre klänningar för sammanlagt 270 kronor. En som visserligen var alldeles för stor, men den går att sy om. Den var röd och vit, bardotrutig, ärmlös, och med en vid kjol med volangkant längst ner. Fickor med broderade körsbär på. Den var alldeles för söt för att inte köpas.
Sen en ärmlös 60-talsklänning, där livet är vitt och kjolen svart, och en beige klänning med korta ärmar och snäv kjol, som kommer väl till pass när man vill se ut som en snofsig bibliotekarie från 40-talet.
Utöver detta inhandlades: ansiktskräm, ansiktstvätt, ansiktsmasker, och sånt där jox.

Blogg.se fortsätter att sälja reklamplatser åt en massa skitsnack. Just nu kan man få en fucking Orup-ringsignal av Röda Kordet, som tack för att man underminerar nåt U-lands egna näringsidkares förutsättningar att bedriva verksamhet.  

Dagens irritationsmoment:
1) Människor som tror att det är hygieniskt för killar att omskäras. Eller att killar inte kan smittas av könssjukdomar om de är omskurna. Eller att tjejer skulle föredra det. Hur kan man bli så jävla verklighetsfrånvänd?
2) De där tv-bönderna kan väl omöjligt vara så spännande att de förtjänar alla spaltmeter?
3) Bangade på ett par Pertti Palmroth-stövlar, för att jag är en snål jävel. Fy fan vad dum jag är. Ska kanske gå tillbaka imorgon och ställa allting till rätta. Vad kan vara mer prisvärt än ett par finska vintage läderstövlar, i nyskick, för knappt 500 kronor?