Allright. Nu flyttar jag. Blir antagligen internetlös ett tag på kuppen.

Golvet är klart! Listerna är klara! Nu ska vi bara lägga trösklar och måla över alla spikhuvuden. Och Henrik går omkring och sprutar vit fogmassa överallt. Det är så fint där nu att jag kan stå och glo på en list i tio minuter och förundras över hur de som bodde där innan kunde stå ut med sina repiga, fläckiga, beigemelerade plastmattor. Och listerna, de var bruna. Nu är de vita, och eftersom vi alltså inte kunde ta bort dem har vi lagt kvartsstavar mellan golv och list. Det blev jättebra.
Idag har jag skrubbat rent i skåpet under diskhon. Det tog tre timmar att få det fräscht. Nu har jag fått den välbekanta brännande känslan i överarmen, men det får det vara värt.
Nu ska jag fortsätta utsätta min högra arm för smärta. Det är dags att ta sig an spisen.

Igår lunchade jag med en serbisk AD som jag aldrig träffat förut. Nu har jag hennes nummer och vi ska höras angående att göra om det hela. Kontorslunchanekdoter ska bli min nya nisch.

När vi skulle torka ur garderoberna (för det är en sån där grej som man bara måste göra innan man lägger in sina egna kläder i en ny lägenhet, vem vet vad de har förvarat i garderoberna?), hittade vi någonting underligt i ett av överskåpen. Det såg ut som ett ägg. Det visade sig vara en äggformad sten med gult stelnat klet på. Jag höll på att spy, mest för att jag trodde att det verkligen var ett ägg. Vad har man haft den till? Vad kan den möjligtvis ha för användningsområde? Fast det verkar helt klart ha varit deras grej. Att ha en massa skräp utan funktion över hela stället.
Jag orkade inte räkna könshåren som fanns i alla lådor. Så jävla äckligt. Tur att jag har arbetat på sjukhus och kan stänga av kräkreflexerna vid behov. Hur fan lät det där. "Tur att jag arbetat som deep throat-porrstjärna och inte har några kräkreflexer kvar". Nu är allting i alla fall rent i sovrummet. Ett rum down, köket to go. Och badrummet. Usch.

När jag skriver det här, svart på vitt, så inser jag hur sjukt det här är. Varför ska jag vara tvungen att hitta en äggformad sten och könshår i min nya lägenhet? Tvungen att ta hand om deras jävla kvarlämningar?

Här kommer en lista på saker som våra kära företrädare valt att lämna kvar i lägenheten, även efter den så kallade flyttstädningen, for us to enjoy.
- Könshår.
- En äggformad sten med gult, stelnat klet på.
- En anskrämlig spegelvägg.
- En gulbrun fläck över ena sovrumsväggen.
- En väggfast hylla i hallen, som skymde plafondlampan som de också glömt.
- En jätteful tavla.
- Ett rakblad fullt av hår.
- Ett stort, silvrigt duschmunstycke (onaniduschen) med flera olika strålfunktioner. Den är så jävla stor att den inte går ner i hållaren. Jag vill inte veta vart den har varit. Den ska bara monteras ner av någon som bär dubbla plasthandskar.
- En vägglampa som de borrat upp i badrummet. Det är bra det där med att borra en massa hål i badrummet, och att ha el i badrummet.
- Hemsnickrade och hemmålade hyllor och krokar, som delvis spikats fast i väggarna.
- "Väldoftande påsar" som tejpats upp i garderoberna.
- Såna där stjärnor som man klistrar fast i taket.
- En miljard tavelhängare och klisterlappar, skruvar, plugg, nålar, och diverse.
- En soppåse med sopor i.
- Deras gamla hyreskontrakt.

Det kan vara mer. Jag kan ha förträngt något.


Kristoffer berättade att hans släkting flyttat in i en lägenhet i Västerås, vars ena garderob innehöll en Nalle Puh-docka och ett illaluktande bylte av handdukar, som vid en närmare undersökning ska ha innehållit en lösvaginga full av bajs. Och jag måste säga att jag mer och mer börjar tro på den historien. Varför inte?

Jag orkar inte fullfölja mitt löfte om en vidareutveckling på min sex and the city the movie-diss. Åtminstone inte idag.

Igår jobbade jag på kontorsjobbet. På lunchen gick jag på café, istället för att äta indiskt som vanligt. Jag åt en pasta med kyckling och läste en gammal metro från pärm till pärm. En äldre man kom in och beställde en gigantisk bit prinsesstårta. Sen slog han sig ner och började sleva i sig tårtbiten i en rasande fart. När han var klar rapade han högt av belåtelsen. Sen var min lunch slut. Jag mådde illa.

På vägen hem köpte jag några öl till matchen. Sverige förtjänade verkligen inte att vinna ändå. Jag var så jävla förbannad att jag skakade och skrek mer än vanligt. Jag blev nästan inte ens glad när de bytte in Källström, även om det i efterhand nästan var matchens höjdpunkt. Jag tänker inte säga att "Lagerbäck borde avgå" men han borde fan släppa loss lite. Och inte efter 80 minuter, utan helt grundläggande. Byta ut lite av hans favoritspelare, sänk medelåldern i landslaget, använd Källström och låt Anders Svensson sitta och nöta bänken. Jävla Anders Svensson, jag blir så jävla arg varje gång jag tänker på honom.
Som någon skrev på whoa angående Anders Svensson:

jag läste i tidningen att taco anders favoriträtt var typ nån biff av någon slag. snyggt sätt att försöka bli av med öknamnet, vi vet alla att han redan har en tacobuffe på rummet som väntar på hans tröstätande.

And that's that.

För övrigt har vår nya lägenhet renoverats om. Det är faktiskt min kära pojkvän, hans far, Oskar och lite min brorsa som stått för själva arbetet. Jag jobbar ju hela tiden numera och är inte särskilt händig, även om jag målat lite detaljgrejer på kvällarna.
Alla rum utom badrummet är nymålade, det nya golvet är nästan helt klart, (det blir i vardagsrum, sovrum, hall och arbetsrum), och alla lister är ommålade. Eftersom listerna är uråldriga och tidigare täckta av någon slags väv som är målad flera gånger om, och går fram golv till tak, kan vi inte med enkelhet plocka bort dem när vi lägger nya golvet, utan får istället lägga kvartsstavar och nya trösklar och sånt där. Det ska förhoppningsvis vara klart på måndag. Sen flyttar vi alltså in där.
Jag kan inte korrekt uttrycka min lättnad över den här renoveringen. Det såg helt för jävligt ut där när vi kom. Fruktansvärda tapeter och såna där beigemelerade plastmattor med fula fläckar i typ alla rum. Hål överallt, i alla väggar. En äcklig lukt som typ inte gick att vädra bort. Men nu när allt är ommålat så luktar det ingenting längre, och allt som var fult och anskrämligt är fint och nytt och fräscht.
Golvet är alltså ett laminatgolv, för det är billigt. Jag vet vad alla golvfittor tycker om laminatgolv, men det är det i vår nuvarande lägenhet och det är helt ok tycker jag. Dessutom får vi tillbaka pengarna på golv och färg om vi inte försökt att lyxrenovera lägenheten utan istället varit sansade i våra val. Det här blev det i alla fall:

Äh. Bilder senare. Nu ska jag upp till nya lägenheten och torka ur lådor och skåp och lyssna på någon fin playlist på min ipod.

Jag måste absolut utfärda en varning. Det här är viktigt. Se inte Sex and the city-filmen. Jag såg den igår, tack och lov var det inte på bio. Den var det sämsta jag sett på riktigt länge. Jag förväntade mig ändå ingenting mer än lite hjärndöd tv innan jag skulle sova, men till och med det var för höga förväntningar för den här filmen att kunna infria.
Sex and the city-filmen är en film som lyckas göra en illamående - både genom den ruttna storyn och den skitdåliga musiken och de idiotiska personerna ... och så vidare. Jag hatar numera alla karaktärer i serien, för de är verkligen inte alls hippa, de är jättegamla och är helt irrationella kvinnor med helt irrationella handlingsmönster.

Carrie - det är huvudpersonen som man inte riktigt kan placera i ett fack. Hon är både en simple kid och en hysterisk bridezilla på en och samma gång. Man vet därför aldrig vad hon ska hitta på för tokigheter. Det verkar vara viktigt för storyn, som en slags primus mobile som driver handlingen framåt.  Är Carrie rationell i det här avsnittet. Nej, nu har hon blivit galen igen. Allright.
Hon sitter oftast och slöar vid en laptop och skriver saker som "Love." i ett tomt dokument. Sen ser hon lite missnöjd ut och biter sig i läppen. Aj då, vad är det som inte stämmer? 
"Love ..." med tre punkter efter, kanske? Fortsätter att se missnöjd ut. Tar bort punkterna. "Love." återigen. Hon ler snabbt. Där satt den!
Vilken ordkonstnär! Jag har alltid avskytt Carries vedervärdiga krönikor med hennes dumma små poänger, som alltid verkat falla andra människor i smaken. (Varför?) Jag tror att serien skulle kunna tilltala fler utan Carries skriverier. Carrie borde vara yrkesverksam på sin intellektuella nivå. Så var det med den saken.
I den här filmen (SPOILER) så ska ju Carrie gifta sig med Big och självklart blir han typ rädd i fem sekunder och åker därifrån och kommer sedan direkt tillbaka (ingen skada skedd, tänker man) men då springer Carrie omkring med en fågel i skallen och är helt hysterisk. Jag vill bara skjuta henne. Varför gör ingen det?

Jag återkommer med anledning av detta inlägg. Hinner inte skriva mer just nu. Ska äta klart min frukost.

Nu har jag börjat jobba. Det innebär att jag ser tröttare ut än vanligt och att det inte går att klä sig funktionellt: på ett sätt som både fungerar för att ta sig i högsommarvärme till arbetet, och som samtidigt kan vara representabelt och fint.
Dessutom har vi fått nycklarna till nya lägenheten. Det såg helt för jävligt ut där. Det var faktiskt chockerande att de som bott där innan lyckats göra så mycket konstigt i en och samma lägenhet. Det som är positivt är att vi får nytt golv och ommålat. Eller vi gör det själva, men vi får materialkostnaderna tillbaka. Så nästa vecka påbörjas projektet renovering. Vi ska välja färger och allt sånt, vilket jag har lite ångest för. Beslutsångest. Sen flyttar vi in och måste ha mattor och gardiner och sånt där. Vi har redan det mesta, men vi har liksom så att det räcker till en etta. Nu måste det räcka till en trea. Jag var där ikväll och spatserade omkring i de ekande tomma rummen och försökte visualisera olika färger på väggarna. Ja. Jag får väl lägga upp bilder här.


Nu ska jag börja samla på bilder på gräsliga sängar. Jag hade så roligt åt mitt senaste fynd, men idag har jag (nästan) inte ord för att beskriva den lökiga-sängar-orgie som blocket hade att bjuda på.



Börjar lite lätt med denna säng. Lite uppvärmning.



Det här är the real deal. Här sover guldkongen och hans fru om nätterna. Helt klart.



The horror.



No mercy. Till och med ett laxrosa överkast har man vågat sig på.



"Vad sexigt med en spegel." Den här sängen bara osar sex. Och Fahrenheitparfym.