I hate people - anti-nowhere league

Request: pinsamt.
Jag är ute med några kompisar: av vilka fyra är homosexuella. Jag utbrister "fan vad bögigt!" om någonting, minns ej vad. Jag använder ordet för att nedvärdera någonting, inte för att jag tycker att det är ett lämpligt uttryck för detta egentligen, men av samma anledning som jag ibland säger "fitta" - för att jag är tanklös och vill ha ett kraftuttryck. Jag tar iaf inte tillbaka ordet från the man direkt.
Vet inte om det bara var i mitt huvud, men jag tror att det blev mycket tyst i några sekunder. Pinsamt tyst. Men det passerade.
Jag är iaf expert på att säga typ "negergöra" och då råkar en svart person gå förbi. Eller dra nazistskämt när en jude är i närheten. Eller klaga på elallergiker när någons morsa är inbillningssjuk i elallergi. Någon gång var jag på hugget under hela den där tsunamikatastrofen och flippade ur för att alla svenskar där skulle ha information och flygplan och liken med sig hem, man skulle tända ett ljus och ha i fönstret (för det hjälper ju jävligt mycket) och vissa verkade på allvar tro att Freivalds hade orsakat tsunamin från början, och då flippade jag. Självklart hade någon i närheten typ hela sin släkt i Phuket över julen eller något sånt.
Varför måste jag vara som en dampunge på flashback? Varför kan jag inte bara växa upp och säga "kortväxta" om dvärgar?
Jag brukar iaf finna mig snabbt och låtsas att jag är Sarah Silverman. Det har blivit min universallösning för väldigt många vardagsproblem.

Kommentarer
c:

jag och mina mamma hade en liknande situation häromdagen på tunnelbanan. Jag pratade om hur jag hatar barn och mamma undrar vad en NEGERpojke i en bok heter. På sätet mittemot sitter en mörk amma med barn. Det var riktigt snyggt gjort av oss.


Kommentera!

Ditt namn:
Kom ihåg

Din mail:

URL:

Kommentar:

Trackback