Jag ska sluta röka. Det är helt sjukt att en så orkeslös människa som jag har orkat ta ett sådant beslut. Jag har alltid tänkt att jag ska sluta röka någon gång, men sedan har det liksom aldrig hänt. Det är alltid någonting annat som stör. Jag tänker att allt i mitt liv måste vara perfekt, för annars skulle jag inte stå ut. Men ärligt: mitt liv kommer aldrig att vara helt perfekt, det är ingen mening med att gå och vänta på det. Och skulle det mot all förmodan infinna sig en period av perfektion - varför förstöra den med att genomgå någonting så jobbigt som att sluta röka?
Med detta sagt så är jag hemskt nervös över att misslyckas. Men rädslan för att misslyckas är min starkaste drivkraft här i livet, så det är säkert bara bra. Så, i alla fall. 2009 börjar det. Jag har inte satt ett datum, men antagligen efter Malmö.

Jag har till och med skapat början till en strategi. Så här ser den ut.
- Viktuppgång. De flesta som slutar röka går upp lite i vikt, detta eftersom man har ett lite sämre näringsupptag som sedan stabiliseras när man slutar röka. (Har jag läst någontstans). För att motverka viktuppgång ska införa en superstrikt kostregim och börja konditionsträna regelbundet. Jag tror att särskilt träningen kommer att bli roligare när jag slutat röka, det är nog där jag kommer att märka skillnaden först. Plus att det är ett bra sätt att få utlopp för den ilska jag troligtvis kommer att känna.
- Rastlöshet. Redan nu känner jag hur mina händer alltid behöver ha någonting för sig. När rökförbudet på krogen infördes behövde jag i princip ta med mig en penna att riva och slita i med handen för att det kändes så tomt. Det sitter liksom en tomhet mellan pekfingret och långfingret. Det är svårt att förklara, och om man inte röker så förstår man antagligen inte. Men i alla fall: det är ju ett ypperligt tillfälle att lära mig att sticka/virka/brodera - kort sagt: lära mig något handarbete.
- Informera omgivningen. Jag funderade på om jag skulle skita i att göra det, och bara sluta i hemlighet, så att jag skulle slippa det genanta i att misslyckas. Men antagligen kommer jag bara att misslyckas om jag inte behöver vara rädd för att misslyckas. Om jag berättar kan folk ha lite överseende med att jag kommer att vara den bittraste personen i världen ett tag och kanske inte fråga om vi ska gå ut och röka om vi är på krogen.
- Skapa ett arkiv. Ett arkiv av dåliga minnen av rökning och goda skäl att sluta, det vill säga. Jag ska minnas gångerna affären har stängt och cigaretterna är slut. Jag ska räkna ut hur mycket pengar jag sparar genom att inte köpa cigaretter. (Jag kommer antagligen att lägga undan dessa pengar också, bara för att sedan kunna använda dem till något kul). Jag ska föra någon typ av logg över hur mycket bättre spinningen går utan cigaretter. Allt det här ska jag återkomma till när viljan sviktar.
- Belöning. När jag lyckats vara rökfri i x antal månader så ska jag använda de sparade pengarna till att köpa någonting i stil med ett par svindyra skor eller en väska i belöning till mig själv.

Jag mår nästan illa av mig själv när jag läser det här. Det känns som att jag kommer börja dricka te när som helst. Tänker avsluta med att fritt citera Bill Hicks på ämnet icke-rökare: The only reason I don't quit smoking is that I don’t want to become one of you.

Uppdatering: Jag har ju förstås ett skäl till att sluta röka också. Det beror på min våldsamma motvilja till att betala skatt som kan användas av den sittande regeringen. Glöm att jag tänker betala för era skattesänkningar för rika människor.