Ni vet statvetaren i Boston Tea Party? Han kommer att komma till användning i min uppsats, hoppas jag. Hans avhandling "Folkhemskapitalismen, högerns programutveckling under efterkrigstiden" verkar ta upp en av mina utredningars initiativtagare, statsrådet Bagge, som en kulturkonservativ kraft. Både jag och Henrik reagerade negativt - ska man ta honom på allvar? (Alltså Ljunggren). Nu har jag googlat recensioner på avhandlingen men hittar ingenting. Vilket även innebär att ingen kritik mot avhandlingen hamnat på nätet, åtminstone.
För ett narrativ kommer jag att använda ytterligare en statsvetare som skrivit en avhandling om svensk filmpolitik i ett historiskt perspektiv.

Jag förvånas över att ämnet tycks så outforskat. Det är i princip bara sistnämnda avhandling som jag kan använda för ett forskningsläge. Jag förvånas också över att det är en samhällsvetare och inte en humanist som gjort det enda på området. Det är ju historia, idéhistoria och filmvetenskap som är de ämnen jag först föreställer mig skulle ha producerat någonting som kunde bli relevant för mig. Vilket ger mig lite ångest, för jag känner att jag har jävligt svårt att pricka in ett ämne som är idéhistoriskt, nu är jag kanske helt fel ute ändå.

Men nu kan jag inte ändra mig. Jag måste bara göra klart den här skiten. Dessutom kommer nog frågan om en uppsats är idéhistoriskt relevant att kunna riktas mot alla uppsatser som läggs fram. Så jag kommer i alla fall inte att vara ensam om min belägenhet.

Som om det inte räckte så börjar någon slags temakurs, "psykiatrins historia" i övermorgon. Tills dess ska jag har satt mig in i Foucaults Vansinnets historia och någon annan bok. Hur mycket orkar man läsa innan man börjar spy ut information? Det enda jag vill är att lägga mig ner i soffan och titta på något trevligt intelligensbefriat program som Next.