Det blev avfärgning igår hos frisören. Jag är blond! I grunden, sen har jag en kopparguldig-something-toning över det. Om ett par veckor kan jag göra en ny toning på originalfärgen. Jag kan vara vilken färg jag vill, nästan. Förutom just blond då, eftersom mitt hår tyvärr blir lite gulaktigt. Iaf: ganska nice, jag är van att kunna välja bland lite röda nyanser eller avancera upp till helt svart. Och där slutade det roliga.
Jobbet var stress och plåga. Jag insåg klockan sju att jag inte ätit något sedan frukosten, och var svimfärdig. När jag skulle gå hem träffade jag en barnmorska från jobbet som var på väg till nattpasset och just hade blivit jagad av en gubbe i beige jacka. Alltid dessa gubbar i beiga jackor alltså. Jag eskorterade henne till ingången. Mig tar ingen beige gubbjävel. Jag springer fortare och är starkare. Jag är övertygad om det: att jag är starkare än män. Visst, en ung och kraftig kille får jag nog problem med, men alla dessa smala pojkvaskrar, och lönnfeta killar och gubbar. De tar jag, lätt. Jag kanske ska arbeta med min kaxighet här tror jag. Jag tror det handlar om att jag har slagits med killar hela mitt liv. Jag kan inte alls relatera till att ett hormonskifte inträtt någonstans under tiden.

Idag blev det inget gjort iaf. Långpromenad, var i bergianska trädgården. Jag bor ju så nära, ändå har jag aldrig gått dit förut. Fick ännu mer vårsug. Just nu sitter jag och letar efter ett bord till uteplatsen.