Jag tar snart priset som Sveriges värsta dörrmatta. Vem som helst i hela världen är bättre lämpad att tala å mina vägnar än jag själv. For fucks sake, låt ett femårigt mongo göra det. Det kan i alla fall inte bli sämre än när jag själv sätter igång med det som jag är allra bäst på: att vara andra till lags. Jag skiter till och med i att det bara är jag själv som får slita och försaka, det är det lättaste att offra: sig själv.
(I klartext vågar jag inte tacka nej till jobb, eftersom jag kan verka lat om jag vill vara ledig, verkligen ledig, längre än 6 dagar på två år.)
Tills jag fyller år ska jag ha skaffat mig (mentala) balls. Jag ska börja säga som det är. Alltså, tänk om jag skulle göra det, helt utan att någon bett om min åsikt. Jag skulle bli så dödad. Jag tänker så otroligt elaka saker. Sen jag började maratonkolla på Oz har det blivit ännu värre. Iaf: mentala balls. Tills oktober.