Jag har märkt att jag blir oerhört dålig på bild. Egentligen är jag ju jättesnygg. Det är bara det att det inte framgår på någon, enda liten bild att jag ser så himla bra ut. Och det är absolut ingen bortförklaring. Bara ett ödmjukt konstaterande.  På bilden ovan ser jag ändå normal ut, även om jag irriterar mig på att min lugg i detta läge blivit helt förstörd.
Ikväll ska vi grilla med min familj. En av mina tre småbröder fyller 18 imorgon. Det känns ganska konstigt. Nu kan vi gå på krogen tillsammans. Jag har ingen present men han ska få smaka på våran fina limoncello eller limoncino eller vad den nu heter, som vi köpte i Italien. Jag är helt såld på Italien nu, jag visste att det skulle bli så. Jättejobbigt. Jag måste till Rom och Sicilien plus en massa små slumriga lantbyar som jag inbillar mig att det finns gott om. Jävla skit. Jag måste orka läsa den där italienskakursen i höst. Fast jag har allt det andra också då.

Mitt liv är helt surrealistiskt just nu. Det är som att dagar och nätter och verklighet och dröm går in i varandra så att jag aldrig är helt säker på vad som verkligen har hänt och ska hända eller vad jag bara drömt. Så nu ska jag flytta, börja jobba och ha opponering  nästa vecka, tror jag. Men det känns inte särskilt verkligt ännu.  Jag har inte sett en enda flyttkartong, jag borde planera och förbereda, men jag bara sitter och stirrar in i solen hela jävla tiden och tänker på ingenting. Jag tror att det är för att jag är sjuk. När jag blir frisk så löser sig det här. Absolut.