Idag har jag i princip bara kollat på resor. Resor, resor, resor. (Hade egentligen massor av annat att göra som jag högaktningsfullt sket i. Go me!). Jag vill åka helgen den 6-7 juni, eller på måndagen också för den delen. Jag vill helst av allt inte åka till en stad, fast ändå vill jag det. Jag skulle vilja åka till Berlin, men jag vill ju göra det typ nu. Eller till hösten. När det är passande väder. Men om det är något jag har för mycket av på somrarna så är det att spendera dem i varma, svettiga städer. Hela resgrejen ger upphov till enorm beslutsångest, bara.

När jag våndats klart för idag bestämde jag mig för att gå ut och jogga. Jag hade mätt upp en runda på 6 km blandat skogsbackar och asfalt och hade bestämt mig för att ta tid på det hela. Alltså, ha i åtanke att jag inte kan springa alls, och bara sakta, sakta, babysteps, har börjat ge mig ut att springa, med det enda målet att vänja mig vid typ ... den enorma påfrestningen det är att springa. I nuläget springer jag inte långt, inte snabbt, inte på ett sätt som är värt att mäta ens. Men jag ville ändå veta hur lång tid det tog för mig. Jag tippade på 45 minuter. Men jag sprang på 40 minuter och 6 sekunder. Visst, det är inte snabbt någonstans, men jag var i alla fall bättre än jag själv räknat med. Och numera har jag en tid att slå, också.

När jag kom hem hade Ivan och Henrik börjat förbereda inför premiärgrillningen. Vi grillade lax till mig, quorn till Henrik och pepparbiff till Ivan. Till det hade vi en bulgursallad med halloumi, klyftpotatis, tzatziki och aioli. Sinnessjukt gott. Och nu var det egentligen meningen att vi skulle gå på filosofipub på Gula Villan. Men jag känner mig helt däst. Och ska ändå jobba imorgon.