let me kiss you - morrissey
Jag orkade springa i 50 minuter. Det känns ok. Jag tror att jag latar mig lite. Kunde ha pressat ur mig mer än så. Kunde, och det grämer mig. Men jag ska ju lägga kraven åt sidan i några veckor tills jag lärt mig springa. Tålamod, tålamod, tålamod.
Nu ska vi göra en jättesen middag och jag är helt försvagad och skakig. Sen ska jag måla naglarna i någon rolig färg, slöa och imorgon ska vi äta brunch med Henriks familj. Trevligt.
Kommentarer
Jenni:
50 minuter är ju asimponerande! Jag skulle fixa max 10, även om jag skulle ha tränat mer än jag gör. Jag kommer nog aldrig kunna träna upp min kondition ordentligt. big up's till dig!
sofia:
åh tack! för att racka ner på mig själv lite så joggade jag väldigt långsamt och avslutade med blodsmak i munnen.
man orkar mer än man tror. efter tjugo minuter får man tänka att "vad fan, 10 till" eller spana in någon lyktstolpe längre fram som man inte får stanna förrän man kommer fram till. och så hittar man på nya "mål".
Trackback