Koncept att hata.

- Netiquette. På samma sätt som jag hatar Magdalena Ribbings spalt ibland, tror jag. (Kolla bara på den här galenskapen). Jag hatar när hon hittar på helt orimliga regler för hur någonting ska hanteras och vetskapen om att hennes oomstridda auktoritet på området kommer ge reglerna ett genomslag. Det kommer bli ok att ta livet, forum, parmiddagar och dresscode dödligt seriöst och jag hatar det.

- Powerwalks. Man går omkring och sölar i en park eller i en skog, precis som alla andra gör, precis som vanligt, men för att man satt upp håret och har på sig mjukisbyxor så är det plötsligt träning. Sen ska man helt klart undvika att sätta "power" framför ord som jag minns att vissa gjorde före ordet lunch: powerlunch. Inte bra.

- Magdalena Ribbings spalt. Nej, vi kör den igen, för när man gräver lite djupare så upptäcker man en outsinlig källa till vackert och rent hat. Det värsta med hela spalten är den efterblivna skara som skickar in sina brev och ber om experthjälp för att lösa deras senaste i-landsproblem i stil med att man inte vill bli niad utan duad eller om man får ha en svart brudklänning. Allihopa är lika inkännande och lismande och övertygade om att Ribbing ska bortförklara just deras neuroser som förfining. Och så märker man de regelrätta poliserna, de som man helt klart måste ifrågasätta om de har något liv? Jag är inget fan av det uttrycket men har du inget liv eller? Skaffa dig ett liv. Påminner mig om en ensamstående man i femtioårsåldern som marscherade omkring i mina föräldrahemskvarter, klädd i kamoflageställ och militärkängor, och rev ner olaglig affischering. Den olagliga affischeringens största fiende. Men de här människorna verkar lite för mjäkiga för att leva ut sin fascism på riktigt.