Idag är en sån dag när det enda jag tänker på är att människan är en apa. Man kan se det på hur vi ser ut, man kan ana det på hur vi är. Civilisationen är en tunn fernissa. Människor är apor.

Ynkligt ångestutbrott, med social fobi deluxe, orkar inte andra människor, de är äckliga, svettiga, försöker ta på mig, smitta mig med deras sjukor, tränga mig, trampa ihjäl mig. Ingen tunnelbana på ett tag. Bör genast flytta till avfolkad ort i norr, alternativt terapi eller tung medicinering. Antingen det eller så får jag beväpna mig.

Men jag ska försöka skärpa till mig. Träning brukar funka. Både för att bli på bra humör och för att det känns som att jag måste träna för att vara starkare än de, när de kommer och sätter sig intill mig på tunnelbanan med tafsarhanden i högsta hugg. Då ska inte min kropp vara vek utan jag ska ha övertaget. Så, nu halsar jag vatten, för snart blir det ut och springa 6 km.