Jag vaknar av KRS-Ones Hush varje morgon jag inte har lyxen att få vakna utan väckarklocka. Henrik använder den som larmsignal på sin mobiltelefon. Vid det här laget har jag utvecklat ett intensivt hat mot den här låten. Eller, hat kanske inte är rätt ord. Rädsla, kanske? Så fort jag hör den i andra sammanhang känner jag mig helt panikslagen och vill springa fram och stänga av ljudet. Jag går från normal till nyvaken, livrädd, hysterisk uppskrämd och ångesthärjad, om det så är på kvällen jag hör låten. Det kan inte vara hälsosamt att vakna på ett så uppstressande sätt.

Nu har jag relativt nyligen vaknat av denna låt. Jag ska gå pinsamt oförberedd till mitt handledarmöte.