Mitt jobb gör mig helt avtrubbad. Till exempel reagerar jag inte på att stirra upp i en blodig fitta. Jag reagerar inte. Det är liksom vardag för mig numera. En vardag jag mer och mer vill komma bort från. Jag vill återgå till det läget där en blodig fitta är något man vänder bort blicken för.

Sen tänker jag att det måste ändå vara skönt. För patienterna alltså. Om jag var tvungen att ligga med särade ben inför främmande personer så skulle jag nog vlja att de var avtrubbade och inte lyfte på ögonbryen eller ville kräkas. Dessutom är det ett tecken på att jag aldrig kommer kunna stanna för evigt inom vården. Jag reflekterar nämligen över det faktum att jag är avtrubbad och inser det absurda i situationen. Hade jag platsat inom vården hade jag inte insett det absurda. Så måste det vara.

Samma sak med mjölkstinna bara bröst. Och babykräks över arbetskläderna. Och jättestora klumpar av koagulerat blod. Snart kommer jag kunna äta chokladpudding och titta på 2 girls 1 cup samtidigt, så härdad är jag på väg att bli.