Min nya favoritsport är tyngdlyftning. Jag har kollat på nästan hela EM känns det som.
Jag älskar de kaxiga jävlarna som går in när alla andra har lyft sina tre, och börjar med mycket mer än de klarade. Jag älskar det. Jag älskar ryssarna som inte ger uttryck för en enda känsla. De ser lika sammanbitna ut hela tiden. Bara precis i lyften är deras ansikten förvridna. Sedan en snabb återgång från grimaserandet till ingenting. Jag älskade den där turken som egentligen kom från Bulgarien som inte hade några låsarmar och bara var råstark, som han pressade upp sig själv i rycken, jag är så sjukt imponerad, han hade ju liksom böjda armar.
Och så älskar jag kommentatorn. Han är så återhållen, men ibland blir han som berusad av passionen för tyngdlyftningen, och har i och med detta underliga ljud för sig.
Så får han SMS-frågor. Idag fick han frågan "Kollar Leif GW på europamästerskapen?" Han svarade utan att tveka att såklart Leif gör det. Då blev jag ännu mer försäkrad om vilken förträfflig sport tyngdlyftning är.
Igår kom en ännu bättre SMS-fråga. Det var Kerstin som oroade sig över att de sniffade ammoniak innan lyften, "det kan aldrig vara bra" menade hon. Jag höll på att dö av skratt. Det klart att det finns en Kerstin någonstans i Sverige som förfäras över något sånt. Jag hoppas innerligt att hon sitter och filar på en rasande insändare till någon lokaltidning.
Dessutom är jag övertygad om att jag har låsarmar. Det är lite antingen eller. Jag har cp-armar som är överböjliga. Möjligtvis är de jättebra på att låsa, möjligtvis är det helt tvärtom.