Idag vaknade jag klockan tio. Jag vet att det kan låta otroligt dekadent för vissa, men för mig är det ett enormt framsteg. Igår vaknade jag klockan tre på eftermiddagen, och hade uppenbarligen sovit mig igenom hela min tvätttid. (Jag är på gränsen till att behöva gå kommando. På grund av tvätttidsbristen måste jag kanske gå på underklädesshopping idag).
Poängen är iaf att jag är mycket stolt över mig själv. Jag har sovit fyra timmar men är ändå uppe.

Nu kommer DN igen. Det hela är ett misstag, de ringde upp Henrik på morgonen, när han inte är i stånd att fatta viktiga beslut och prackade på oss en till prenumeration.
Nu när tidningen ändå är här kan jag inte låta bli att läsa ledaren och ledarkrönikorna, och så fort jag ser Hanne Kjöllers bylinebild blir jag okontrollerat aggressiv. Ibland måste jag sansa mig och djupandas innan jag läser den osignerade ledaren. Det är rent hälsovådligt att ha en liberal tidning i sitt hem, och att vidare läsa den under sitt morgonhumör.

Oh well. Nu är det dags för föreläsning.