De tre absolut mest störande sakerna på mitt jobb:

1) Flertalet anställda på mitt jobb har lappsjukan. Den modernare varianten, det vill säga, där den insjuknade känner en oförklarlig lust att skriva och sätta upp lappar överallt på sin arbetsplats. Oftast är det en sur "din mamma jobbar inte här"-lapp, och oftast har den lappsjuke dålig handstil, ingen aning om hur man stavar, eller använder prepositioner felaktigt.

2) När man i ett halvår förklarat att man ska börja göra något annat den 22 januari 2007, och att man då inte längre kan gå på ett hästpass med någon timmes varsel precis när som helst, kommer det ändå som en chock för alla på jobbet som bestämmer över någonting. Inte för att man har en fast anställning, eller ens ett vikariat med uppsägningstid, utan för att man plötsligt blivit hela arbetsplatsens lilla ovän för att man hoppat ur den stora arbetskraftsreserven. Det skulle man ha sagt tidigare. Det har man iofs också gjort, men ändå. Hur ska de nu klara sig?

3) Det finns ingenting som är för litet för att kunna bli en konflikt. Ett exempel: vem ska köpa en jävla ost till personalens morgonfika. Av åtta fikadeltagare kan en föreställa sig att gå förbi en livsmedelsaffär någon gång under veckan för att köpa en jävla ost. Då är det inte så att den personen får en klapp på ryggen, utan istället får personen höra att den är en förrädare som tar på sig obekväma arbetsuppgifter, utanför arbetsplatsen och arbetstiden, och har nu satt ett mycket dåligt exempel.