Jag har städat för första gången på två veckor. Henrik har varit lite av en hemmaman när jag jobbat mycket den senaste tiden, och fixat med allt sånt. Men nu är jag också lite ledig. Väldigt lite, men ändå.
Jag börjar dock komma in i heltidsjobbandet och allt vad det innebär; misskötseln av sitt utseende och sina relationer, det blodsockerberoende humöret, kaffemissbruket, sömnbristen, känslan av att bo i en sjukhuskorridor, o.s.v. Det är faktiskt inte så jobbigt som det kändes den första veckan. Nu när jag är ledig saknar jag att kunna träna 100-meterslöpning inomhus och att alltid ha någon att prata med, och alltid något att gnälla om.
Imorgon blir det iaf mer jobb. Det känns nästan skönt. Och så får jag lön, jag vill köpa hur mycket roliga saker som helst. På önskelistan står typ en klädvårdsrulle. Det borde jag ha råd med.