Veckans storhandling:
Vi bestämde oss för att åka till Willys, som vanligt, fast i Täby den här gången.
I Hallonbergen är det liksom ... för många barn. Det är barn och barnvagnar överallt. Varje familj har ungefär tretton rabiata och bångstyriga ungar där som klättrar i hyllorna och ligger längs gångarna och springer in i saker. Och jag får huvudvärk och hjärnsläpp i sådana miljöer, vilket leder till felköp. Som t.ex. femton burkar passerade tomater, istället för krossade, av oätligt märke. Eller tre kilo frysta haricot verts eller brysselkål eller något sånt.
Jag köpte iaf blockckoklad och kakao, för jag ska göra chokladmuffins. Sedan gick våra ägg nästan sönder för att den uttråkade Täbybruden som satt i kassan totalt saknade finess. Då blev jag arg, och sedan var jag det tills vi kom till Oskar, lånade en lång sladd till vår nya dator, (jag vet faktiskt inte vad det är för sladd och vad den gör, jag är pinsam), och fick reda på att huset på Gotland ÄR utrustat med kaffebryggare. Då blev jag väldigt glad och lättad. Jag måste kunna få kaffe, annars känns livet tomt och innehållslöst.
Jag tänkte göra en plåt med kladdiga chokladmuffins, nästan lite som kladdkaka, och sedan spritsa över grädde lite tjusigt och ha körsbär på toppen. Eller nonstop. Eller strössel. Sedan tänkte jag göra en annan plåt som ska vara lite mer som morotskaka fast muffins, med rivna morötter, hasselnötter, kokos och philadelphiaost.
Jag tänkte göra en plåt med vita chokladmuffins också. Men, vi får se. Jag kan ju inte baka hur jävla mycket som helst. Det blir ju löjligt. Särskilt eftersom jag bakar dem mest för dekoration, jag är inte så mycket för sötsaker, tycker mer om riktig mat.

Det var ganska skönt på mitt jobb idag. Precis lagom mycket att göra, och trevliga patienter. Då är det faktiskt riktigt kul. Ibland glömmer jag att det kan vara det också.
Jag läste om en indisk läkare som låtit sin femtonåriga son utföra ett kejsarsnitt på film, för att de skulle komma med i Guiness rekordbok. Smart. Och vilken idiotisk människa lägger sig under en femtonårings darriga kniv för att förlösa sitt barn? Eller var hon sövd och omedveten om det hela? Båda sätten är ganska vidriga. Men jag hittar ingenting mer skrivet om det just nu.