Jag är helt ensam igen. Fan vad tråkigt. Plus att vi har fått våra nya datorer, så nu är mitt schackspel borta. Den ligger liksom i ett litet metallkoncept, så att säga, som Henrik slängde åt mitt håll när jag klagade om att schackspelet minsann är borta. Dessutom har vi ingen flash-spelare. Egentligen kan jag ju fixa en själv, men jag känner mig så ynklig när jag är själv. Jag vägrar kunna göra det. Jag tänker vänta tills Henrik kommer hem igen.
Och förbli ovän med de nya datorerna. Den gamla hade så många fina saker. Min musik, mitt schackspel o.s.v.

Igår gick vi på stan i regnet. Jag skulle ha lite sommarkläder. Jag borde känt behovet av ett paraply istället, men icke. Jag provade nästan allt på Gina Tricot, affären för fattiga människor, (som undertecknad förhoppningsvis bara tillfälligt kan sålla sig till).
För 350 kronor hade jag tre klänningar och ett par tights som man kan ha till klänningarna på kvällarna, när man är på landet och säkert fryser jättemycket. Det kändes så fint och så billigt. Och om någon säger "Ha! Du handlade på Gina Tricot!" så säger jag bara "Jaså, hur vet du det? Kanske för att du är där varje dag och har lagt hela deras utbud på minnet! I ditt ansikte!". Men sen kommer det där trycket som de envisas med att sätta utanpå kläderna, vid nacken, att avslöja mig. Vilken tur då, att jag är alldeles för mogen för sånt där.

Och imorgon ska jag klippa mig. Det ska bli skönt. Mitt hår gör just nu att jag ser ut lite som en a-lagare.