Nähä. Inget picnicväder idag heller. När ska det bli min tur? Imorgon blir det jobb igen, och sedan hela midsommarhelgen. Jag har valt det själv, så jag får stå ut med det. Vi ska ha lite middag hemma på midsommarafton, men jag måste lägga mig tidigt. Nästa år ska bli den första midsommaren i mitt vuxna liv när jag inte jobbar. Förresten finns det en midsommar då jag inte jobbade. En av sju år som jag jobbat.
Jag ringde till den enda chefen som inte redan gått på semester och försökte förhandla mig till att börja sent på midsommardagen. Jag sa att jag kan komma tolv, eller inte alls. Då föreslog hon, som en kompromiss, att jag skulle komma nio. Slutligen avgjordes frågan med 10.30. Jag berättade att jag jobbat sex av sju midsomrar, nej, jag sa att jag jobbat sju på raken. Att det var ett misstag att jag bokats på midsommardagen i år, och därmed inte borde ha någon skyldighet att komma in. Jag gör det bara för att vara snäll, och för att det ändå blir jag som får jobba livet ur mig dagen efter. (På mitt jobb är det nämligen fullt möjligt att bara skriva upp ett namn, vilket som helst, i en schemapärm, utan att informera vederbörande, och sedan är det den personens plikt att på ett magiskt vis känna till att den ska jobba, och sedan när den inte dyker upp, får man ringa och vara upprörd).
Känner mig därför som en dörrmatta, mer än tidigare, när en vilt främmande människa lyckas få mig att gå med på en så förnedrande deal.
Nej. Nu måste jag på allvar prata skit om mitt jobb, så därför blir det en upprörd promenad med Henrik.