Jag fick vg på tentan, det är nu bekräftat. Vg på hela kursen också. Jag kände mig brilliant i fem minuter.
Är ledig idag. Det var meningen att Henrik också skulle vara det, men han måste sitta och bokföra hela dagen, det är något viktigt inlämningsdatum för företag imorgon, eller nåt. Så var det med det.
Jag har numera jättetråkigt. Jag spelar schack mot en femåring som är dum i huvet.

Jag kom att tänka på mitt jobb, det vill säga platsen där jag kommer spendera mesta delen av sommaren.
Mitt jobb är befolkat av människor som gillar att sätta upp felstavade lappar överallt. Förutom felstavningarna använder de sig gärna av fel prepositioner. Jag stör mig, inte bara för att jag är en vän av ordning, utan också för att patienterna rimligtvis känner sig osäkra på graden av vårdsäkerhet när vårdgivarna inte kan stava eller bygga korrekta meningar. Vi borde, så att säga, inte skylta med vilka nollor som är anställda på avdelningen.
Så mitt nya projekt är att korrekturläsa alla lappar och skriva om dem. Alternativet hade varit att med en röd penna korrigera fel på den befintliga lappen, så att patienterna kan se att här finns minsann något mått av självkritik.
Men så har jag funnit källan till merparten av de pinsamma lapparna. Utan att alls vara utelämnande kan jag säga att hon har ett par foppatofflor på sig jämt. Det är omöjligt att identifiera någon på mitt jobb efter den upplysningen, eftersom ALLA på mitt jobb har foppatofflor, utom undertecknad.
De har spridit sig som ebola på jobbet. Alla har eller vill ha ett par, helst i någon gräslig färg. (Jag skulle känna mig osäker på graden av vårdsäkerhet om vårdgivarna har så pass dålig skosmak, också).
Den gladaste dagen i mitt liv var när någon rödögd stackare satte upp en kvällspress-artikel på anslagstavlan om att foppatofflorna fungerade som isolatorer, gav upphov till elektriska stötar och störde sjukhusutrustning, och några dagar senare att de även innehåller något cancerframkallande ämne.
Äntligen är det dödligt och borde förbjudas att ha på sig skitfula skor!

Man kan fråga sig varför jag ens jobbar kvar där när jag nu föraktar alltihop så mycket. Men jag utgår från att jag skulle förakta alla arbetsplatser på samma sätt. Det är något hos mig, snarare än hos någon annan.

Nu ska jag antingen städa eller läsa en bok jag fick av Gillis: The case of the good-for-nothing girlfriend.