Mamma ringde och skvallrade. Min kusin har fått barn, allt har gått jättebra, en liten pojke som ännu inte fått ett namn. Grattis! Min klinikchef har blivit professor - grattis igen!
Och själv har jag satt över 3000 på mitt sparkonto, och känner mig oerhört duktig. För det första kände jag mig duktig när jag gick in på min internetbank för att kolla om jag hade råd att köpa middag ikväll, och hade över 9000, inte under hundralappen som jag gissade. Hur kan jag vara så dålig på att ha kontroll över mina pengar? Från och med nu är det jag som ska börja budgetera. Nu råkade jag ha skött min ekonomi på ett oerhört lyckat sätt den senaste månaden, får man väl lov att säga. Men det hade lika gärna kunnat vara käpprätt åt helvete. Poängen är att jag inte vågar kolla särskilt ofta.

En snabb googling av min klinikchef professorn gav för övrigt en artikel ur ETC som handlade om vad som görs med foster efter aborter. Jag hade aldrig kunnat gissa det här; men de kremerar dem och sprider askan på kyrkogårdar. Vilken jävla bullshit. Rekommendationer att handla såhär kommer från Socialstyrelsen.
Det mest intressanta är att man väljer att inte informera kvinnan om detta för att "det är information hon inte vill ha". Nej, nog fan vill man inte veta att Socialstyrelsen har ett sådant perspektiv på fostren som aborteras, att de förtjänat plats i en minneslund. Det innebär ju att socialstyrelsen förmänskligar fostrena. Jag kan inte påstå att jag bryr mig om vad som händer med aborterade foster, men sån här sentimental, religiös bullshit är bara så bisarr i sammanhanget. Vad vill man uppnå med det?