Jag lurade sjukdomen! Under lördagen utveklades jag till halsflusskandidat och när jag var redo att avsluta mitt arbetspass var det nästan ett faktum. Jag hade djävulskt ont i halsen, ont i hela kroppen, o.s.v. Jag visste att jag skulle vakna upp med feber och igenproppad luftstrupe dagen efter. Så jag tänkte att det kanske var lika bra att bara gå ut och dricka lite öl på sin sista dag i friheten.
Men sen ändrade jag mig, och gick hem och hade sovmaraton istället, och voila! Ingen sjuka så långt ögat kan nå. Jag känner mig så mirakulöst skonad, för det sista jag behöver just nu är feber. De närmaste två veckorna ska jag snabbläsa hela och delar av ca 12 böcker, lära mig det som stått, och besvara ca 80 instuderingsfrågor. Det känns som att det kan bli lite stressigt. Så går det när man väljer att lata sig i tre veckor. En sån tur att en av mina starka sidor är just att pressa in stora mängder fakta på kort tid.
Den här veckan tänkte jag börja gymma också, utöver spinningen. Det var ett par månader sen sist jag stod och bögade mig med hantlar, så jag lär väl ha tappat allt jag en gång så nitiskt byggde upp. Det enda som står sig är såklart mina fotbollsvader, närmare bestämt gastrocnemiusmuskeln. De är alltid lika manliga och muskulösa, alldeles oavsett om jag tränar eller inte. Om jag ställer mig på tå sticker vadmuskeln ut som en stor, hård och kantig sak ur mitt smalben.
Det är såklart fascinerande, mina ben borde tillhöra någon som lagt ner tid och arbete på sin träning, inte en periodare som jag . Men det finns ett problem: jag vill inte ha muskliga ben. Jag vill bara ha smala och feminina ben. Vadmusklerna jag har ska sitta på en bodybuildertant eller på en någorlunda vältränad kille. Således vill jag inte bli större på något sätt vad gäller mina ben, och därför är jag rädd att jag kommer börja cityträna istället för att styrketräna på riktigt. Borde inte spinningen räcka för benen? Måste jag verkligen köra benpass? Jag kan verkligen inte komma på någon bra anledning att göra det, förutom att det känns ganska fånigt att utelämna en så pass stor grupp muskler från sin styrketräning. Dessutom kräver stora lårmuskler ganska mycket energi bara när man går runt, så man får en bättre allroundförbränning. Samtidigt är jag inte sugen på större lårmuskler heller.
När jag var mindre och spelade fotboll sa alltid min pappas mossiga fastrar att det inte var någonting för en liten flicka att syssla med, de skrämde mig med att jag skulle få pojkben. Och nu har det visat sig vara sant. Jag har fått pojkben. Kul.