Ikväll blir det middagsbjudning. Passar perfekt när man ändå ska jobba hela helgen, och dessutom börjar jag mer och mer avsky och våndas de gånger man tvingas gå ut. Jag måste konstatera att jag inte har någon partypersonlighet, något jag visserligen vetat sen jag gjorde ett partypersonlighets-test i tidningen Frida i trettonårsåldern.
På menyn står canneloni, med den sedvanliga spenat och ricottafyllningen. Tricket är att använda färska tomater till tomatsåsen, och när man väl slutat med burkar och tetror kan man aldrig gå tillbaka.
När det kommer till vin och att matcha vinet till maten är jag allt annat än en conaissuer, men jag valde ändå Zenato Valpolicella Classico, för att flaskan var snygg.
Nu ska jag hacka upp spenaten och blanda med ricottaost, dricka kaffe, komma på en efterrätt och lyssna på Frank Sinatra.