Jag försöker plugga och städa och sånt. Men jag har ingen lust med någonting. Jag vill ingenting.
Det enda jag orkade idag var att sätta mig i köket med en stor kanna kaffe och lyssna klart på min ljudbok i ipodhögtalarna. Nu har jag inget mer att lyssna på. Smart.
Jag funderade på om man kan åka någonstans skitlångt bort och plugga. Sen kom jag på att jag har lägenheten. Man kanske inte ska sticka så fort man har fått tag på en lägenhet. Man kanske borde vara glad på något sätt när man nu lyckats så bra med allt. Förutom att få någon att tycka om en det minsta. Men ändå. Skola jobb bostad pengar smak intellekt ... har jag ju lyckats med. Tycker att de flesta är idioter i jämförelse med mig, och kan sträcka mig till att tycka synd om dem. Stackars dem, de som har så dålig kapacitet. Undrar hur jobbigt det måste vara för dem.
Man kan ju nästan förstå varför ingen tycker om mig. I gengäld.

Å andra sidan tycker jag inte speciellt mycket om någon annan heller. Henrik är väl den som jag tycker om mest.
Han är den absolut smartaste, mest bildade person jag någonsin mött. Hans avsaknad av en sån där krystad moral som alla andra slänger sig med, utan att ha ägnat en enda tanke åt riktigheten i den, är det mest uppfriskande som finns.
Vi såg på ett program om två dvärgar som skulle ha barn. Deras foster fick hela tiden fick aborteras bort för att deras defekta gener, sammansatta, var livsfarligt. Vi skrattade så att vi grät. Fyfan vad de såg ut när de spelade dvärgbasket.
Jag kommer brinna i helvetet.

När Henrik också lämnar mig kommer jag nog att sticka.