standing in the shadows of love - four tops
Fuck! Jag kände horror-smärtan igen. Jag satt och läste DN, hade på mig pennkjol, de kan ju åka upp en bit när man sitter ner. Det hade den gjort, den har en ganska hård kant vid linningen, som tryckte mot övre delen av magen när jag lutade mig framåt och fick frispel över den nya JämO. Svårt att förklara, men iaf kände jag direkt början på den smärta som fick mig att spy och åka in till akuten förra helgen, så jag skippade pennkjolen. Hög midja fungerar bevisligen inte med uppförstorad lever och mjälte. Jag skulle inte utsätta mig för slag och sparkar, (typ inte träna kampsport), men det verkar vara så pass att jag inte får utsätta mig för snygga pennkjolar.
Alternativt var det nya JämO och hennes syn på kvoterad föräldraledighet som fick mig att må fruktansvärt dåligt, fysiskt. Varför tycker människor att det är något slags statens intrång i den privata sfären att dela upp föräldraledighetsdagarna på de båda föräldrarna? Sist jag kollade var föräldraledigheten en FÖRMÅN som man utnyttjar FRIVILLIGT, om man INTE VILL ta ut sina dagar så MÅSTE man inte. Vill man leva i ett könsrollskonserverande förhållande, vill man vara hemmafru och viga sitt liv åt sina barn, vill man vara en arbetande far som knappt ser skymten av sina ungar, så är det väl bara att göra det? Gör vad fan du vill, jag bryr mig inte.
Skattepengarna ska inte finansiera den generella snedfördelning av hemmets arbetsbörda som i längden leder till att jag som kvinna får sämre lön, sämre villkor på arbetsmarknaden, och så vidare, eftersom jag by association antas vilja stanna hemma och laktera i flera år, ta flest vab-dagar o.s.v.
Därför att föräldraledigheten inte är ett tvång utan en förmån man utnyttjar frivilligt, är det inte alls orimligt att denna skattefinansierade förmån villkoras för att i någon mån korrigera den ojämnlika strukturen samhället har. Andra bidrag är villkorade, varför inte detta?
Nåja. Jag tänker antagligen skriva kontrakt med mina barns pappa om såna här saker. Jag tänker personligen inte vara en av alla kvinnor som arbetar oavlönat i hemmet på sin fritid.
Nu blir det promenad, böcker och middagsplanering.
Alternativt var det nya JämO och hennes syn på kvoterad föräldraledighet som fick mig att må fruktansvärt dåligt, fysiskt. Varför tycker människor att det är något slags statens intrång i den privata sfären att dela upp föräldraledighetsdagarna på de båda föräldrarna? Sist jag kollade var föräldraledigheten en FÖRMÅN som man utnyttjar FRIVILLIGT, om man INTE VILL ta ut sina dagar så MÅSTE man inte. Vill man leva i ett könsrollskonserverande förhållande, vill man vara hemmafru och viga sitt liv åt sina barn, vill man vara en arbetande far som knappt ser skymten av sina ungar, så är det väl bara att göra det? Gör vad fan du vill, jag bryr mig inte.
Skattepengarna ska inte finansiera den generella snedfördelning av hemmets arbetsbörda som i längden leder till att jag som kvinna får sämre lön, sämre villkor på arbetsmarknaden, och så vidare, eftersom jag by association antas vilja stanna hemma och laktera i flera år, ta flest vab-dagar o.s.v.
Därför att föräldraledigheten inte är ett tvång utan en förmån man utnyttjar frivilligt, är det inte alls orimligt att denna skattefinansierade förmån villkoras för att i någon mån korrigera den ojämnlika strukturen samhället har. Andra bidrag är villkorade, varför inte detta?
Nåja. Jag tänker antagligen skriva kontrakt med mina barns pappa om såna här saker. Jag tänker personligen inte vara en av alla kvinnor som arbetar oavlönat i hemmet på sin fritid.
Nu blir det promenad, böcker och middagsplanering.
Kommentarer
Trackback