Mitt inne i Leif GWs Faller fritt så inser jag att jag måste bli polis. Hur ska det gå till? Jag är mina spinningpass till trots en sorgligt vek person. En gång har jag provat att göra det där brandmanstestet på ett uppförsbackelöpband, utan tunga kläder och vikter, och jag höll på att svimma. Inte i närheten är jag av ett körkort heller.
Det är två saker som jag skulle kunna ändra på, jag kan träna och jag kan ta körkort, det är en tidsfråga tills jag uppfyllt dessa krav om jag gav mig fan på det.
Men jag vill inte vara typ en ordningspolis som ska stävja buset på stan. Jag vill inte slåss mot demonstranter eller ha någonting med skarpa lägen att göra. Jag vill börja direkt på den där biten med kolestrolrika husmanskostluncher och det intellektuella arbetet med ett spaningsmord. Jag vill, vilket är en generell ambition hos mig, begrava mig i utredningspapper och spekulera. Dricka kaffe och tilltala mina kollegor vid efternamn.
Finns det en chans att man kan få bli kriminalkommissarie på en gång?
Nästa stopp blir google och en sökning på polisutbildningar. Jag har ju chansen att fortsätta på statsvetenskapen å andra sidan, och läsa typ 60 poäng kriminologi till min pol kand, och sedan söka, tjata och gråta tills jag får komma in på Säpos aspirantprogram. Men det verkar som en så svår och osäker väg till mitt mål.
Efter det blir det kaffe och svensk politisk historia.