you bring me joy - mary j blige
Vi ska se Henrik Schyffert, The 90s - ett försvarstal. Jag går nästan aldrig på några evenemang, men jag tycker oftast att det är trevligt att göra det, så nu ska jag försöka mig på lite mer av den saken. Något jag lovade mig själv när jag började plugga var att jag skulle gå på operan. Biljetterna är jättemycket billigare för studenter. 85 kronor om man kan tänka sig att sitta på tredje radens sida. Men man ser, det är inga problem.
Ändå har jag aldrig kommit iväg, under den här tiden.
Dessutom är operan underbar, själva lokalen är underbar. Det är en tillräcklig anledning att gå dit på vad som helst.
När jag har tråkigt, vilket är nästan hela tiden just nu när jag är sjuk, brukar jag kolla upp saker på YouTube. Det är ett slött tidsfördriv, och ibland mycket givande. Något som jag däremot märkt när det gäller internationella communities är att den relativt liberala värdegrund jag trodde var allmängods i västvärlden, nog inte är allmängods i västvärlden trots allt.
Som ett exempel. När jag var yngre gillade jag Alanis Morissette lite smått. Igår kollade jag upp några gamla musikvideor med henne, och blev smått chockad över kommentarerna till dem. En låt som kan sägas vara en kritik mot hennes katolska uppfostran hade fått kommentarer som "This song is very controversial". För mig är det omöjligt att kunna se den låten som kontroversiell. Den är faktiskt ganska lame i sin kritik. Den är inget jävla sprängstoff iaf, men för vissa människor är den, ofattbart nog, det. Personen gillade låten, trots att den var kontroversiell i hans/hennes ögon. Det skulle annars ha hindrat personen från att fatta tycke för någonting, att det kanske stack upp lite mot en fin gammal religion. Nåväl, det var en väldigt sansad kommentar för att komma från YouTube.
En kommentar till musikvideon "Unsent", som är ett brev till Alanis före detta pojkvänner, med ett oerhört positivt förhållningssätt till dem för övrigt, är det självklart någon kille som måste säga att hon är en hora/slampa för att hon har haft flera pojkvänner. Jag blev så förvånad att jag saknade ord. Det är ju en sak att själv vilja leva i ett enda förhållande hela sitt liv, och en annan sak att känna sig tvungen att kommentera andras livsval på ett nedlåtande sätt. Varför bryr man sig om andra så jävla mycket? Hur kan man bli så störd av en sån sak?
Vidare, Frankie Lymon and the Teenagers - Why do fools fall in love. I de olika videor som finns upplagda på YouTube med den låten, har någon alltid kommenterat att Frankie själv senare blev missbrukare. Inte upplysningsvis, utan mer "Jag hatar den jävla idioten för att han tog droger". Återigen: hur angår det dig? Blev du personligt drabbad av Frankies missbruk?
Men människor är väldigt easily offended. Det räcker med att säga "neger" så kommer någon att bajsa på sig av ilska. Avslutningsvis kan jag ta upp exemplet Sarah Silverman. Det är ganska uppenbart att hon skämtar, hon är ju trots allt en stå-upp-komiker, det borde inte ha undgått någon som kommenterar hennes videor på YouTube.
Hon skämtar om saker som är kontroversiella, åtminstone i USA, men igen: hon skämtar.
Ja, men självklart är hon en rasisthora som ingår i någon större judisk konspiration mot mänskligheten, hon är skitful och borde mördas. Lite förintelseförnekelse på det, så har vi ett par sidor av kommentarer.
Å andra sidan, vad jobbigt det måste vara för dem. Egentligen är ju deras upprörda åsikter ganska roliga. Det gör Sarah Silverman roligare att hon utan större ansträngning lyckas få en liten armé av YouTube-reaktionärer att vilja döda henne. Dessutom är hon kvinna och jude, shit. Det måste vara smärtsamt.
Se Sarah här förresten.
Ändå har jag aldrig kommit iväg, under den här tiden.
Dessutom är operan underbar, själva lokalen är underbar. Det är en tillräcklig anledning att gå dit på vad som helst.
När jag har tråkigt, vilket är nästan hela tiden just nu när jag är sjuk, brukar jag kolla upp saker på YouTube. Det är ett slött tidsfördriv, och ibland mycket givande. Något som jag däremot märkt när det gäller internationella communities är att den relativt liberala värdegrund jag trodde var allmängods i västvärlden, nog inte är allmängods i västvärlden trots allt.
Som ett exempel. När jag var yngre gillade jag Alanis Morissette lite smått. Igår kollade jag upp några gamla musikvideor med henne, och blev smått chockad över kommentarerna till dem. En låt som kan sägas vara en kritik mot hennes katolska uppfostran hade fått kommentarer som "This song is very controversial". För mig är det omöjligt att kunna se den låten som kontroversiell. Den är faktiskt ganska lame i sin kritik. Den är inget jävla sprängstoff iaf, men för vissa människor är den, ofattbart nog, det. Personen gillade låten, trots att den var kontroversiell i hans/hennes ögon. Det skulle annars ha hindrat personen från att fatta tycke för någonting, att det kanske stack upp lite mot en fin gammal religion. Nåväl, det var en väldigt sansad kommentar för att komma från YouTube.
En kommentar till musikvideon "Unsent", som är ett brev till Alanis före detta pojkvänner, med ett oerhört positivt förhållningssätt till dem för övrigt, är det självklart någon kille som måste säga att hon är en hora/slampa för att hon har haft flera pojkvänner. Jag blev så förvånad att jag saknade ord. Det är ju en sak att själv vilja leva i ett enda förhållande hela sitt liv, och en annan sak att känna sig tvungen att kommentera andras livsval på ett nedlåtande sätt. Varför bryr man sig om andra så jävla mycket? Hur kan man bli så störd av en sån sak?
Vidare, Frankie Lymon and the Teenagers - Why do fools fall in love. I de olika videor som finns upplagda på YouTube med den låten, har någon alltid kommenterat att Frankie själv senare blev missbrukare. Inte upplysningsvis, utan mer "Jag hatar den jävla idioten för att han tog droger". Återigen: hur angår det dig? Blev du personligt drabbad av Frankies missbruk?
Men människor är väldigt easily offended. Det räcker med att säga "neger" så kommer någon att bajsa på sig av ilska. Avslutningsvis kan jag ta upp exemplet Sarah Silverman. Det är ganska uppenbart att hon skämtar, hon är ju trots allt en stå-upp-komiker, det borde inte ha undgått någon som kommenterar hennes videor på YouTube.
Hon skämtar om saker som är kontroversiella, åtminstone i USA, men igen: hon skämtar.
Ja, men självklart är hon en rasisthora som ingår i någon större judisk konspiration mot mänskligheten, hon är skitful och borde mördas. Lite förintelseförnekelse på det, så har vi ett par sidor av kommentarer.
Å andra sidan, vad jobbigt det måste vara för dem. Egentligen är ju deras upprörda åsikter ganska roliga. Det gör Sarah Silverman roligare att hon utan större ansträngning lyckas få en liten armé av YouTube-reaktionärer att vilja döda henne. Dessutom är hon kvinna och jude, shit. Det måste vara smärtsamt.
Se Sarah här förresten.
Kommentarer
Trackback