Jag har kommit underfund med att jag gillar statsvetenskapen, i synnerhet kursen i politisk teori som pågår just nu. Det känns otroligt skönt att gilla det man gör. Jag hade nästan glömt att man kunde göra det.
Jag gillade visserligen idéhistorian, som ämne, när jag läste det, men de andra som läste var inte alls intressanta, vilket bidrog till att själva undervisningen blev trist. Det blev liksom trist att gå dit, man kunde lika gärna stanna hemma och läsa böckerna. På statsvetenskapen har de varit smarta nog att börja allting med en kurs i seminarieform, där man liksom är tvungen att lära känna några lite, det blir en helt annan atmosfär när man sitter i ett litet rum än när man sitter i en stor föreläsningssal. Det är fortfarande läskigt att prata inför en grupp, men varenda gång jag ska gå till ett seminarium är jag glad och förväntansfull. Och det är så skönt.
Jobbet är ett bra exempel på att göra något som man inte gillar. Inte heller ogillar helt och hållet, men helhetsupplevelsen är att jag inte gör någonting meningsfullt av min tid. Mitt enda syfte med arbetet är att tjäna pengar. Sen finns det några personer på mitt jobb som jag tycker väldigt mycket om, och det är alltid kul att träffa dem. Jag skulle till och med kunna sträcka mig så långt som att säga att det kan vara roligt att jobba, om jag får jobba med de människorna. Men den senaste tiden har jag varit helt isolerad från resten av personalen i och med mina arbetsuppgifter, den sociala biten har försvunnit, och då är jobbet bara ett nödvändigt ont.

Iaf, vad svamlet ovanför egentligen innebär är att jag är väldigt glad just nu.