Samhällsvetenskapliga metoder är ju verkligen skittråkiga. Det var det första den här kursen lärde mig. Först ges man en skymt av det som är kul på riktigt: kunskapsteori - vetenskapsteori, men sedan rycks man obarmhärtligt bort från det underbara och ska sitta och rapa upp menlösheter som att x är en kontextuell variabel eller är x är någon annan variabel. Eller så är x ett variabelvärde. Det krävs visserligen bara en schimpans kompetens för att lära sig detta, så jag ser fram emot mitt vg. Men ändå, vad oerhört tråkigt.

Nu har jag köpt ett två nya, fina block. Det bästa jag vet är att påbörja ett nytt kollegieblock, vilken tillfredställande känsla! Sen tar det bara ett par veckor innan blocket förlorat all sin charm, och man bara vill göra slut på det, så att man ska få byta. Jag köper whitelines, med vita stödlinjer, för att de "supportar mina idéer". Det är det bästa beslut jag tagit, att använda ett skrivpapper som tror på mig, som vill mig väl, som inte snor min koncentration utan framhäver mina tankar.
Det här kan verka som att jag gör reklam för whitelines, men alla som har lite skärpa förstår att jag är sarkastisk. Det jag beskriver här är egentligen mina egna förväntningar på ett kollegieblock, som jag är den första att påpeka är lite orealistiska. Nu tänker jag iofs fortsätta med mitt whitelines, men bara för att de är den första kollegieblockstillverkaren som varit klyftiga nog att utnyttja en sån som mig och mina långtskridande förväntningar. De anspelar på precis rätt känslor hos mig.

Snart ska vi gå till tvättstugan. Jag måste nämligen ha lite fina kläder till min intervju på onsdag och provjobbet på torsdag. Det ska bli kul. Jag hoppas att jag inte är totalt okvalificerad för jobbet på torsdag. Det skulle vara lite pinsamt. Sen hoppas jag att de som jobbar där ska vara trevliga och tillmötesgående. Jag försöker tänka att om de inte är det, så gör det ingenting, för då vill jag ändå inte jobba där. Men jag vill ju jobba där, och jag vill ju att det ska vara kul och allt sånt. Jag skulle bli uppriktigt ledsen om det blev en katastrof, så jag måste ha olika fungerande resonemang för att ta mig ur en sådan eventuell krissituation.
Det är en svår uppgift, att försöka bemästra mitt eget känsloliv.