my last date - hortense ellis
Jag såg en grupp på Facebook: "Täby - lite finare, lite bättre". Idag var vi i Täby. Det var varken fint eller bra. Väldigt grått och avgasvindarna ven omkring en.
Nåja. Vi fick med oss det viktigaste - en ny dammsugare och en ny kaffebryggare. De tråkigaste utgifterna jämte hemförsäkringen och tv-avgiften. När jag kom hem dammsög jag frenetiskt. Jag vill egentligen hälla ut klorin över golven och bara totalsanera allt. Det känns fortfarande inte tillfredställande rent, det tycks vara något fel på den här lägenheten, den producerar smuts i en vansinnig takt. Inte ens en anal neurotiker som undertecknad hinner hålla rent här.
Jag fick också tag på vad som kan vara säsongens sista blodapelsiner. De var torra och lite skruttiga, men någonting ätbart måste jag kunna utvinna ur dem. Annars saknar jag aptit. Jag ska äta mat nu, för jag har inte ätit något idag - insåg jag. Jag får inga signaler om hunger. Inte ens min normalt högljudda mage vågar klaga på missförhållandena. Men nu blir det i alla fall fullkornspaj, som man värmer i ugnen. Inte för att jag är hungrig, eller ens vill äta. Bara för att nära mig. Så tråkigt är mat för mig nu.
Jag har gått från att vara Nigellas fula kusin till att bli som en sån där fitness-tjej som äter minikeson utblandad med fun light. Mat behöver inte vara gott, det kvittar verkligen, den ska bara uppfylla ett antal näringsmässiga krav. That's all.
Förresten insåg jag hur ful jag är idag. Dyra produkter från eleven.se till trots, jag är så ful att små barn börjar gråta när de ser mig. När mitt ansikte nu dessutom har smalnat av har jag blivit, om möjligt, ännu fulare. Det är som det stod på de där skämtsamma muggarna: "Jag kanske är fet, men du är ful och jag kan banta". Någonting i den stilen. Vad finns det liksom för alternativ för en som är så förfärligt taskigt utformad, som en själv? Bör jag ursäkta mig för min omgivning: det var tyvärr ärftliga faktorer som låg bakom mitt utseende. Jag försökte med allt, men förgäves.
När jag konstaterat detta så grät jag lite. Det gjorde mig ännu fulare. Alltså ännu fulare! Jag tycker så synd om Henrik.
Nåja. Vi fick med oss det viktigaste - en ny dammsugare och en ny kaffebryggare. De tråkigaste utgifterna jämte hemförsäkringen och tv-avgiften. När jag kom hem dammsög jag frenetiskt. Jag vill egentligen hälla ut klorin över golven och bara totalsanera allt. Det känns fortfarande inte tillfredställande rent, det tycks vara något fel på den här lägenheten, den producerar smuts i en vansinnig takt. Inte ens en anal neurotiker som undertecknad hinner hålla rent här.
Jag fick också tag på vad som kan vara säsongens sista blodapelsiner. De var torra och lite skruttiga, men någonting ätbart måste jag kunna utvinna ur dem. Annars saknar jag aptit. Jag ska äta mat nu, för jag har inte ätit något idag - insåg jag. Jag får inga signaler om hunger. Inte ens min normalt högljudda mage vågar klaga på missförhållandena. Men nu blir det i alla fall fullkornspaj, som man värmer i ugnen. Inte för att jag är hungrig, eller ens vill äta. Bara för att nära mig. Så tråkigt är mat för mig nu.
Jag har gått från att vara Nigellas fula kusin till att bli som en sån där fitness-tjej som äter minikeson utblandad med fun light. Mat behöver inte vara gott, det kvittar verkligen, den ska bara uppfylla ett antal näringsmässiga krav. That's all.
Förresten insåg jag hur ful jag är idag. Dyra produkter från eleven.se till trots, jag är så ful att små barn börjar gråta när de ser mig. När mitt ansikte nu dessutom har smalnat av har jag blivit, om möjligt, ännu fulare. Det är som det stod på de där skämtsamma muggarna: "Jag kanske är fet, men du är ful och jag kan banta". Någonting i den stilen. Vad finns det liksom för alternativ för en som är så förfärligt taskigt utformad, som en själv? Bör jag ursäkta mig för min omgivning: det var tyvärr ärftliga faktorer som låg bakom mitt utseende. Jag försökte med allt, men förgäves.
När jag konstaterat detta så grät jag lite. Det gjorde mig ännu fulare. Alltså ännu fulare! Jag tycker så synd om Henrik.
Kommentarer
c:
Täby är ine alls fint, och folk är inte alls "rika". Det har jag lärt mig efter ett par år på Lindex där, dom är hemska och verligen ute efter "fynd". Typ det är ett damkorn på en kappa och vill få rabatt.
Gäller visserligen Östermalm också. Det kanske är ett Lindex beteénde.
sofia:
Jag har ju en del erfarenhet av Fältöversten och dess ljuvliga kommers. Det förvånar mig alltid att de är såna cheapskates, som bara gnäller och klagar på allt. Ska de inte vara glada och rika? Jag vill att de ska gå omkring med en välfylld konjakskupa och skratta.
Trackback