Igår i DN. En insändarskribent uttrycker sin mening kring vad denne menar vara absurt med livsmedelsverkets nya råd kring alkohol vid amning. (Har de ändrat råden ännu, eller hur blev det egentligen?)
Jag citerar fritt: "Ingen skulle ju rekommendera att hälla en droppe alkohol i mjölken och ge till ett spädbarn".
Sånt här älskar jag. När någon gör en omöjlig jämförelse i ett våghalsigt försök att vinna stöd åt sin absolutistpolicy. Nej, det stämmer att ingen skulle rekommendera detta, eftersom det tycks helt överflödigt att tillsätta alkohol i bröstmjölken, i sig. Det har inget egenvärde och det har aldrig påståtts. Däremot har det visat sig vara oskadligt för barnet att den ammande modern med måtta dricker till exempel vin. Anledningen till att hon dricker vin är hennes ensak, men däri ligger värdet av handlingen. Inte i det faktum att små mängder når barnet.  Det är en oönskad konsekvens av handlingen, som nu alltså bevisligen inte skadar barnet.
Vad är det för bittra människor som upprörs över det här egentligen? Det verkar som att många genuint ville att det skulle vara skadligt för barnet. Det är väl bara bra att man nu kan fastställa att det INTE är farligt? Fast, i och med detta sopas ju ytterligare en anledning att racka ner på mammor under mattan. Vad ska man då sysselsätta sig med, när man inte har någon annans fostransprojekt att lägga sig i?