Jag hade helt rätt när jag i senaste inlägget förutspådde den kroppsliga plåga jag skulle känna idag. Två timmars sömn, tre koppar kaffe som ligger och bränner i magen och ögon som är helt oförberedda på det här plötsliga ljuset. Snart ska jag iväg och diskutera Kuhn och Sartons respektive syn på vetenskap. Man är ju alltid lika upplagd för en vetenskapsteoretisk diskussion under mina dagens förutsättningar. Min högsta önskan är att jag inte ska kräkas upp kaffet på seminariet. Det är ungefär där mina ambitioner ligger vid den här tiden på dagen. Inte kräkas kaffe.

Jag längtar redan tills att dagen ska ta slut.