Haha! Min uppsats är ett skämt. Eller rättare sagt, planerna på min uppsats, eftersom de inte, under två veckors tid, lyckats övergå till någonting mer konkret än så. Jag funderar på att byta ämne helt. Skriva någonting meningslöst om någon stor filosof, någonting som tusen andra redan skrivit om, någonting som har ältats sönder och samman. Det passar nog mig lite bättre. Kanske en roman, någonting som översatts nyligen och därmed erbjuder minsta möjliga motstånd, och som går att låna hem, eller köpa som pocket.

Som om inte det vore tillräckligt med ångest för en dag har jag dessutom tvätttid. I vanliga fall innebär det att jag återupptäcker fina kläder som legat i botten på en överfull Ikea-kasse i någon månad. Men den här gången fanns det verkligen ingenting som jag blev glad över att återse. Ett par mintgröna strumpbyxor. Hurra.